F E M T I O N I O

3K 89 7
                                    

// Hej på er finaste ni. Jag vill bara meddela nu innan kapitlet börjar att jag ändå har valt att lägga till datum och allt för det känns som att det blir mer strukturerat (för min del iallafall.) Lättare att hålla koll på allt liksom.

Jag har försökt redigera allt så att det blir sammanhängande liksom och för att det ska bli rätt med de nya datumen.

Sååå, bara så att ni vet så har jag ju ändrat vilket leder till att Alidas födelsedag istället ägde rum den 2 Maj, hennes föräldrar blev mördade 8 Maj och the lovebirds förhållande inleddes 16 April.
Inget mer är ändrat och påverkar inte berättelsen.

Meeeeen, i detta kapitel kommer det för det mesta handla om Alidas tankar och vad som händer i hennes liv osv.

Vi är ju inne i Juni månad vilket betyder att studenten och balen kommer att äga rum snart. Hela deras student blir därför liiiite uppskjuten (då man oftast tar studenten tidigare än den 10 Juni, men så är inte fallet nu.)

Jag vill egentligen inte behöva bortförklara mig, för det är faktiskt mitt fel att allt blivit lite kaos och jag ber om ursäkt för det. Jag är dock tacksam till er som inte bryr sig om mina problem utan mest fokuserar på berättelsen. Tack, för annars hade jag typ gått under eller ngt.

Sååå, jag ville bara säga detta innan kapitlet startade, hoppas ni gillar det och ännu en gång. Förlåt för att jag e så oklar osv.\\
________________
Lördag 2 Juni 2018

Det är alltså början på juni månad, vilket också betyder att studenten snart äger rum och balen för den delen också. Ska jag vara hundra procent ärlig så har mitt fokus på skolan varit på en väldigt låg nivå de senaste veckorna och jag vet knappt hur jag ens ligger till i ämnena. Jag tror att jag klarar mig, jag hoppas på det iallafall.

Jag var knappt i skolan på två veckor och när jag väl gick dit så presterade jag inte som jag annars brukar göra. Man kan väll säga att det jag kallade vardag förändrades när Dante försvann och nu måste jag falla tillbaka, men lätt är inte det rätta ordet. Absolut inte.

Jag har liksom jobbat på som fan för att lämna in uppgifterna i de ämnena jag hamnat efter i. Detsamma gäller Dante, stackars liten. Jag har hjälpt honom och jag tror att han ändå ligger på ett hyfsat säkert kort, han har iallafall godkänt i alla ämnen nu.

Det är rätt mycket som måste fixas nu den sista veckan i skolan. Balen äger rum den 8 juni och jag har köpt två biljetter i smyg, det gjorde jag typ för några veckor sedan. Dante vet dock ingenting, jag får väll berätta för honom snart. Han är inte riktigt för det här med baler, av vad han har sagt men jag bryr mig inte. Balen, enligt mig är obligatorisk att gå på och varför inte ta med den man älskar?

Jag har inte alls lagt någon tid på att tänka på min studentmottagning och jag antar att det inte blir någon. Det är inte något som tar hårt på mig och det är inget måste för mig eftersom att det inte känns äkta. Jag menar vi saknar de två personerna jag hade velat se stolta. Att se Nikko och Noel stolta är något jag självklart vill se, men det hade känts mer speciellt med mamma och pappa där.

På tal om mina älskade bröder så har jag knappt träffat dem sedan jag flyttade och det är ändå mer än två veckor sedan. TVÅ VECKOR.

Jag skäms så in i helvete, visst har vi hållit kontakt på sociala medier men jag hade så jävla gärna velat träffa dem, kramat dem och bara fått prata ut med dem. Jag vet inte varför jag inte tog tag i det när jag hade det svårt, under den perioden jag var utan Dante. Jag vet att jag hade mått så mycket bättre ifall jag bara hade träffat dem, pratat med dem och fått känna deras närhet.

Toxic // Dante LindheWhere stories live. Discover now