Toxic // Dante Lindhe

N I T T I O

Lördag 18 Augusti 2018

Tystnaden som lägger sig efter att Ludwigs namn lämnat Noels läppar varar i flera minuter. Tystnad, det var inte något jag gillade men ingen av oss hade riktigt något att säga så tystnaden förblev tystnad. Det ända som hördes var de dova rösterna från ovanvåningen och våra andetag. Min uppmärksamhet låg fortfarande på pappret i min hand. Dörren till källaren öppnas och två välkända personer kommer skrattandes nerför trappan men stannar upp när de får syn på att vi alla tre sitter tysta.

"Varför deppar ni?"

Jag lämnar pappret som innan haft min uppmärksamhet och tittar upp på Ludwig som skrattar nervöst när han märker att vi inte reagerar. Stämningen blev bara konstig. Ludwigs blåa ögon landar på pappret i min hand och vi kan nog alla tydligt höra hur han smått drar efter andan. Jag ställer mig upp och låter blicken flacka mellan Axel, Noel och Dante.

"Kan jag få prata lite med Ludwig?"

Jag väljer att hålla det kort och hoppas på att Noel och Axel förstår varför jag vill prata med Ludwig själv. Dem båda två ställer sig upp och drar med sig Dante upp för trapporna. Både Ludwig och jag följer de tre killarna med blicken tills dörren stängts igen efter dem. Jag biter mig i läppen samtidigt som jag börjar ta några enkla och korta steg mot Ludwig.

"Ludwi-."

"Alida det är inte så lätt som du tror."

Ludwig vänder sig om mot mig men sänker huvudet och tittar ner på pappret istället för in i mina ögon. Jag för själv automatiskt mina ögon mot pappret men tittar tillbaka på honom nästan direkt.

"Ludwig vad menar du?"

Rösten spricker och jag ser hur han nu fäster sina ögon på mig istället för på pappret. Hans blåa ögon glänser av tårar och det gör ont i själen av att se honom så ledsen. Jag gillar inte att se dem jag bryr mig om ledsna. Hans tårar skulle vilken sekund som helst kunna svämma över.

"Jag vill kunna säga till dig att det är lätt att glömma, men då skulle det vara en lögn."

"Ludwig."

"Nej snälla låt mig få prata klart."

Jag lägger ner pappret på närmsta bord och går fram till honom. Mina händer placerar jag i Ludwigs och med tårarna för min syn tittar jag in i hans alldeles för vattniga och vackra ögon.

"Jag vill inte glömma hur det kändes att få vara med dig, att få kyssa dina läppar. Jag vill inte glömma hur det kändes att få ha dig i min famn."

Han tar ett fastare grepp om mina händer men släpper inte mina ögon. Hans underläpp börjar smått darra och jag sväljer hårt.

"Alida jag vill inte glömma, oss."

Det skulle inte förvåna mig ifall mitt hjärta vilken sekund som helst skulle hoppa ur bröstkorgen på mig, så snabbt slog det. Ludwigs mjuka händer lämnar mina och för försiktigt upp dem mot min käke. Han för sakta sitt ansikte mot mig och jag skakar smått på huvudet. Han får inte kyssa mig.

"Du vet att jag är med Dante."

"Jag vet det, men jag saknar dig så otroligt mycket."

Jag placerar mina händer över Ludwigs och för sakta bort dem från mitt ansikte. Han tittar ner på mig och ler sårat mot mig.

"Jag älskar dig Ludwig, över hela mitt hjärta, men det vi hade är förflutet."

"Jag vill att du ska vara min."

"Det går inte, jag är kär i Dante. Det kommer alltid att vara Dante."

Viskar jag lågt och söker desperat efter hans krossade ögon. Han gråter fortfarande och det gör mig så förkrossad att se honom så ledsen.

"Men du förstår inte Alida, jag är så jävla förälskad i dig."

"Du får inte vara kär i mig Ludwig, det bara går inte. Du kommer bara må dåligt och jag vill inte vara faktorn till det."

"Du får mig att må bra."

"Jag får dig att må dåligt, genom att jag inte kan besvara de känslor du känner för mig. Dessutom kan relationen mellan dig och Dante sluta illa."

"Hur skulle det kunna sluta illa?"

Jag lägger min hand på hans arm och får honom att titta in i mina ögon igen. Ludwig för snabbt upp sin ena hand och torkar bort de tårar som trillat över.

"Du är kär i din bästa väns flickvän och jag vill inte vara faktorn till att er vänskap kan hamna på spänn."

"Jag gör mitt bästa, men det betyder inte att jag vill glömma."

"Jag vet, men det är viktigt att du går vidare för vår tid är över. Du förstår inte hur tacksam jag är för den tiden vi fick tillsammans. Jag har älskat dig som min partner och nu älskar jag dig som min bästa vän. De kyssar vi delade, din närhet och de stunder du fanns där för mig när jag behövde dig som mest. Jag kan aldrig tacka dig nog."

Jag tar ett kort och djupt andetag. Mina händer kramar om Ludwigs och vi båda två struntar fullständigt i att våra tårar inte slutar rinna.

"Jag kommer aldrig sluta älska dig Ludwig Kronstrand, men det är dags för dig att lämna din kärlek för Alida Jolin bakom dig. Du måste hitta en tjej som kan älska dig på det sättet du vill bli älskad på, för den tjejen är tyvärr inte jag."

Jag torkar bort mina tårar och detsamma gör Ludwig. Han kollar frånvarande på något bredvid mig och jag hoppas innerligt att han förstår att jag bara vill hans bästa. Han kan inte fortsätta älska mig så som jag älskar Dante för det får honom bara att må dåligt, för att jag inte kan älska honom tillbaka på det sättet han vill att jag ska älska honom på. Jag älskar Ludwig och det kommer jag alltid att göra, men Dante är personen jag vill leva med. Inte Ludwig, iallafall inte i denna tid.

"Jag lovar, jag ska bli fri från dig."

Jag nickar kort och lägger armarna om honom. Hans armar slingrar sig om mig och sådär står vi, i flera minuter. Jag gråter, han gråter.

Det vi hade var det bästa som hänt mig och hade jag inte haft Ludwig vet jag inte ifall jag skulle klarat av vardagen på det sättet jag gjorde. Tack vare honom. Jag älskar honom, men då var då och nu är nu. Ludwig och jag, vi var över för längesedan. Jag vet att jag krossar honom, men jag kan inte leva med att min bästa vän är olyckligt kär, i mig.

Förlåt Ludwig, men jag vill bara ditt bästa.

______
Rösta och Kommentera
Hejdå.
Hate myself.
Ingen bortförklaring.
Bara haft sommarlov och inte riktigt skrivit.
Kort kapitel för kändes bäst att avsluta det där.
Har antagligen oxå tappat många som läser boken men men, vi alla har våra brister.
Ps. Referens från alladinabrister (vdvil)

Xoxo dantexlindhe