Toxic // Dante Lindhe

S E X T I O S J U

Torsdag 7 Juni 2018

Gårdagen gick inte riktigt som jag tänkt mig, men det lugnade ner sig trotts Noels idiotiska ord. Jag ville egentligen bara ha ut honom ur lägenheten direkt han yttrade det där ordet, ordet som sårade mer än vad jag trodde att det skulle göra. Min bror tvivlar alltså på mig och Dante. Min bror tvivlar på att jag och Dante kommer att klara av att vara föräldrar. Om jag då är gravid, men det gjorde ändå ont och jag blev ändå sårad av hans ord.

Det var iallafall torsdag idag vilket betydde Gröna Lund med alla treor på vår skola, alla. Jag och Dante hade tagit oss hit på egen hand och stod nu utanför med resten av våra kacklande gamar till klasskamrater. Dem var exalterade, jag med för den delen men jag visade det inte på samma sätt som dem gjorde. Jag skakar uttråkat på mina ben vilket får Dante som står bredvid mig att reagera, han tittar ner på mig och ler lätt.

"Lugn hjärtat, vi får snart gå in."

"Jag vet, men dem håller ju inte käften."

Erik vår mentor blir helt plötsligt mycket längre och har troligtvis precis ställt sig på en sten för att få allas uppmärksamhet, vilket inte gick så värst bra då klassen pratade på för fullt med folk dem kände och ägnade därför inte sin uppmärksamhet på Erik. Det är liksom över hundra ungdomar här och man känner en o en annan. Ett högt visselljud får mig och troligtvis resten av klassen att automatiskt täcka öronen med händerna. Jag blickar irriterat upp på Dante som nickar mot Erik att antagligen börja prata då hela klassen äntligen tystnat.

"Tack Dante. Så nu när jag väl har er uppmärksamhet så vill ja bara meddela er att ni kommer få åkbanden här ute, ta på er dem och ställ er sedan i kön till själva nöjesfältet. Jag vill att ni har så roligt idag på Gröna Lund och snälla spy inte. Vi ses här vid halv åtta, åtta för att säga hejdå." Erik står kvar på stenen och börjar så småningom dela ut åkbanden till alla elever i vår klass. Då jag tillsammans med min pojkvän och två bästa vänner inte riktigt kände för att trängas tog vi det lugnt och blev därmed bland de sista som fick sina åkband.

"Här jag hjälper dig." Jag nickar och sträcker fram min vänstra handled mot Dante som trär på mig åkbandet. När han väl är klar kysser han mig svagt på insidan av min handled, jag skrattar kort och han räcker mig därefter sitt egna åkband till mig. Jag sätter på det på hans vänstra handled och låter min hand omfamna hans. Vi vänder oss om mot Ludwig och Nicole som själva hjälper varandra med sina armband.

"Noel och Axel väntar där inne men Valter vet jag inte riktigt vart han är." Informerar Ludwig oss om och vi nickar enkelt som svar innan våra steg styrs mot kön till ingången. Det tar knappt fem minuter innan vi kommer in på området och får snabbt syn på Noel och Axel som står en bit vid sidan av och snackar. När dem får syn på oss vinkar dem lätt och möter oss halvvägs.

"Tja."

"Hej."

"Vart är Valleballe Janni då?" Frågar Axel och min blick sveps likt alla andras automatiskt runt om i området. Jag skiner upp i ett leende när jag ser hur han kommer från ingången där vi själva precis anlänt ifrån. När han får syn på oss skuttar han sista biten fram till oss och skrattar hjärtligt.

"Jag är fett jävla taggad på det här."

Valter går egentligen inte på vår skola men då det inte var ett måste att gå tillsammans med sina klasskamrater fann vi möjligheten att bli samlade hela truppen för en dag på grönan tillsammans. Vad är truppen utan Valter Janni? Inte fullbordad iallafall. Så vad vi gjorde var att ringa Valter och informera honom om vad vi tyckte var en bra idé och här är vi nu.