Toxic // Dante Lindhe

S E X T I O F Y R A

Måndag 4 Juni 2018

Det slutade med att vi blev bjudna på middag av Gabriella och hennes sambo Fredrik. Dante hanterade situationen bra även fast åren gått. För Fredrik var inte bara Gabriellas sambo, han var också mannen hon var otrogen mot Dan med. Vi tackade iallafall självklart ja då vi båda fann möjligheten att Dante skulle få umgås mer med sin mamma.

Tydligen så hade Dante en halvsyster som var runt sex år och hette Holly. Hon var troligtvis den sötaste ungen jag någonsin lagt mina ögon på och vi ska inte ens prata om hur underbart det var att se Dante skapa en relation med sin lillasyster.

Vi hade fört ett långt samtal om lite allt möjligt, hur livet hade sätt ut och vad som skedde i våra liv idag. Dante och jag utelämnade dock en del som vi kände kunde förbli osagda. Jag hade låtit Dante prata ut med sin mamma och fokuserat på att prata lite med Fredrik när vi kände att en del av samtalet var deras ensak.

Vi hade fört en liten diskussion om hur det var att skaffa barn, hur man tog hand om dem och hur man egentligen visste hur man skulle gå till väga. Det var inte så att vi hade berättat att jag kunde vara gravid men det var väll alltid roligt att ta reda på hur det faktiskt är att vara förälder.

Det gjorde mig extremt varm inombords när jag i bakgrunden kunde höra hur Dante berättade om sin relation till mig. Hur allt såg ut då och hur det ser ut idag. Hur han känner för mig och vad han ser framemot i framtiden. I ögonvrån kunde jag se hur han tittade på mig då och då. Våra ögon möttes och han gav mig ett leende innan han mimade jag älskar dig. Jag la mitt huvud på sne och lyfte upp Holly som kom fram till mig.

"Jag älskar dig med." Mimar jag innan min uppmärksamhet flyttas tillbaka till Holly och Fredrik.

"Nu är det ju kanske några år till men har ni funderat något på att skaffa barn i framtiden?" Jag tittar upp på Fredrik då min uppmärksamhet innan varit på Holly som sitter i mitt knä. Jag vet inte varför men något inom mig kände en slags nervositet när han ställde frågan.

"Ja man vet ju faktiskt aldrig, vårt förhållande utvecklas varje dag och som det ser ut nu så skulle jag mer än allt vilja skaffa barn med Dante i framtiden." Det jag säger är sant, men en liten slags lögn blir det då jag inte vet vad framtiden är. Om det är om några år, eller om nio månader.

"När det väl är dags så finns det inget att oroa sig för. Innan man får barn så är man väll lite rädd att man inte vet hur man ska ta hand om barnet. Det slutar dock alltid med att man automatiskt vet vad man håller på med och hur man ska agera förälder." Han har nog rätt och är det verkligen så man känner så är det en stor lättnad. Jag har alltid varit rädd för att jag ska ta hand om mitt framtida barn på fel sätt.

Klockan hann bli elva och det var dags för oss att åka hem. Dem skulle upp imorgon för att jobba och vi skulle till skolan. I hallen trär vi på oss våra ytterkläder och kramar om både Gabriella och Fredrik.

"Tack för idag och tack för att du sa förlåt." Hon mumlar det svagt men jag hör ändå och det får mig att bre ut ett stort leende på mina läppar. Dante drar försiktigt ifrån kramen och ger henne ett äkta leende.

"Tack för att du förlät mig mamma." Hon lägger handen på hans kind och besvarar hans leende.

Vi säger ett sista hejdå och går därefter ut från huset. Dörren stängs igen bakom oss och jag flätar samman våra händer. Jag kan inte sluta le och det verkar Dante märka för väl framme vid bilen stannar han upp och låter sin kropp stå tätt intill min. Min rygg nuddar vid bildörren och hans ena hand stödjer Dante på bilen.