Toxic // Dante Lindhe

S J U T T I O

Del 1 av 2
Onsdag 13 Juni 2018

Jag vet inte ifall jag ska skratta eller gråta, för dagen är äntligen här. Dagen då jag, Alida Jolin låser upp dörren till vuxenvärlden och lämnar mitt tonårsjag bakom mig. Jag stod framför spegeln i sovrummet och studerade mig själv. På min kropp bar jag en vit klänning som satt åt lite vid midjan men hängde fritt nedtill. Min studentmössa som var placerad på sängen var väldigt simpel men ändå väldigt fin, om jag fick säga det själv. Temat var den typiska vita mössan. På framsidan stod det Alida Jolin och jag hade tagit valet att ha en silvrig kristall på framsidan. Ovan hade jag valt en krona och på baksidan hade jag texten Eko15. På fötterna valde jag att bära ett par sneakers istället för klackskor då jag annars säkert hade snubblat över allt och alla.

(Ps. Jag har ju fuckat upp en del. Alida är ju 98 & killarna är 97 men året är 2018. Skit därför i vilket årtal det är för har gjort fel från första början heh.)

Dante som varit inne på toaletten och fixat sig anländer nu in i sovrummet. Jag vrider huvudet mot honom och ser hur han inte kan sluta le. Det smittar snabbt av sig på mig och jag styr de få stegen som skiljer oss åt och kramar om honom. Jag känner hur hans armar omfamnar min kropp och hur han kramar mig tillbaka. Jag begraver mitt ansikte i Dantes hals och blundar lätt.

"Hur känns det?"

Jag drar mig lite ifrån för att kunna titta in i hans ögon. Han lägger huvudet lite på sne och väntar på mitt svar. Jag biter mig själv i läppen och rycker tungt på axlarna.

"Det känns.... Overkligt."

Min röst är låg, nästan som i en viskning men han hör mig ändå. Han placerar en fjäderlätt kyss på mina läppar och tittar ner på mig. Jag ser hur han nickar med ett litet leende, Dantes blick är fäst på mitt ansikte men hans ögon tittar inte in i mina. Hans ögon granskar mitt ansikte vilket får mig att känna mig lite obekväm, trots att jag egentligen inte borde bli det.

"Har jag något i ansiktet eller?" Frågar jag och för automatiskt upp min vänstra hand mot ansiktet. Dante skakar på huvudet och tar ett mjukt tag om min hand. Han sänker den med sin egna och tar sedan ett löst grepp om min käke.

"Du är felfri. Du är vacker."

När jag ser hur han återfuktar sina läppar gör jag automatiskt detsamma. Våra läppar förs samman likt alla andra kyssar vi delat, de masseras sakta mot varandras och jag känner hur jag inte kan undgå att le genom den.

"Hur känns det för dig?"

Jag ler mot honom och lägger mina händer i hans. Dante skrattar svagt och tittar in i mina ögon i några sekunder innan han låter blicken landa på något annat. Han suckar lågt och flyttar sedan blicken mot mig igen.

"Det känns faktiskt bra, men idag vill jag fokusera på dig. Det är din dag Alida."

Jag vet inte varför han säger att det är min dag när det är lika mycket hans. Med en menande blick tittar jag upp på honom och skakar på huvudet.

"Varför säger du så?" Suckar jag kort.

Dante rycker på sina axlar och ger ifrån sig ett skratt vilket får en rynka att bildas på min panna. Jag tittar oförstående på honom och känner nästan hur irritationen börjar växa inom mig.

"Nej älskling bli inte irriterad nu."

Han skrattar ännu en gång då han tydligen känt av min utstrålning. Jag tyckte bara helt enkelt inte om att han sa att det var min dag. Jag styr mina steg till sängen där jag sätter mig ner på kanten. Dante är inte sen med att gå fram och sätta sig ner intill mig.