Toxic // Dante Lindhe

S J U T T I O E T T

Del 2 av 2
Onsdag 13 Juni 2018

Jag låter chockat mina händer placeras över munnen. Att det skulle stå en massa människor framför ögonen på mig var något jag aldrig föreställt mig. Speciellt inte när jag bara var förberedd på att möta två personer. Mitt huvud vrids automatiskt mot Dante som står bredvid mig och som redan har sin blick på mig med ett leende på sina felfria läppar.

"Din dag, vår dag."

Jag lägger mina armar om honom och kramar om honom ifrån sidan. Jag stänger igen mina ögon när jag låter mina läppar kraschas mjukt mot hans kind. Långsamt drar jag mig ifrån och riktar uppmärksamheten in mot personerna som fortfarande står med glada miner i hallen. Det är när jag styr mina steg in i huset som de första tårarna lämnar mina tårkanaler.

"Vad är det här?"

Skrattar jag med chock i rösten. Jag hade ju absolut ingen aning om att mina bästa vänner skulle vara här tillsammans med sina familjer. Inte här, inte hemma hos mig när det är deras student också. Deras dag, vår dag.

"Alida om jag inte minns fel så tog vi studenten för någon timme sedan och nu är vi här. För att fira dig, för att fira oss och för att fira att vi tillsammans klarade av skolan."

Nicole som varit personen som yttrat orden är även den första som kommer fram till mig och lägger armarna om min kropp. Jag lägger armarna om henne och kramar henne tillbaka. Detta betydde allt, för dem som stod framför mig var inte bara mina bästa vänner. Det var min familj, med familj. Alla var samlade här för att fira vår dag tillsammans. Denna kvällen skulle bli oförglömlig, det var jag så säker på.

"Ahh detta var något jag absolut inte hade väntat mig. Wow."

Ler jag genom hela kramen. Nicole skrattar lätt till och drar sedan ifrån. Hon tittar på mig med ett leende.

"Jag trodde det var därför det kallades för överraskning."

Jag ler lätt mot henne och sedan är det dags för mig att påbörja resan med att dela ut kramar till alla som var här. Person efter person, kram efter kram och tillslut kommer jag fram till studenterna. En del av dem iallafall.

"Tack för att ni gör det här, även fast ni inte hade behövt."

Mumlar jag kort. Jag möter deras skimrande ögon och ser hur de bildar varsitt leende som riktas mot mig. Dem drar sig lite ifrån och lägger sedan sina händer på mina axlar samt min rygg.

"Jag skulle mer än alla dagar i veckan fira min student med mina bästa vänner. Det är såhär vi vill fira vår student Alida och vi hoppas nog alla tre att du tycker om det lika mycket som vi gör."

Jag slappnar av i axlarna och tittar med ett leende upp på Noel. Han hade rätt och jag kunde inte vara mer tacksam. Sällskapet drog sig ut mot trädgården där det var fint uppdukat med tält, långbord, fina dekorationer och en massa god mat. Allt möjligt. Minglet påbörjades och med leendet fastklistrat på läpparna börjar alla föra en verbal konversation med varandra. Jag står lite vid sidan av och för en konversation med Nelly om allt som hänt på sistone. Jag hade berättat om nästintill allt som hänt i mitt liv och hon med sitt. Jag hade utelämnat det värsta men ändå valt att berätta sanningen för henne. Så nu visste hon nästan allt som skett, inklusive mina aningar om att jag kunde vara gravid. Chockad var rätta ordet men hon lovade att inte säga något. Hon var även väldigt förstående. Det var rätt sjukt ändå, att vi inte träffats på så länge.