T I O

4.9K 103 9
                                    

Fredag 13 April 2018

Reaktionen från honom kom lika förvånat som min egna när vi insåg vem det var som faktiskt stod framför varandra. Jag låter mig själv stå och titta in i hans ögon i ett par sekunder innan jag skakar på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten.

"Dante, vad gör du här?" Frågar jag lågt och tittar upp på honom igen. Han biter sig försiktigt i läppen och jag känner hur han utstrålar en slags nervositet.

"Alida jag måste prata med dig." Mumlar han och tittar försiktigt in i mina ögon så att våra blickar möts.

"Jag var faktiskt på väg till er för att prata med dig." Säger jag och tar ett djupt andetag.

"Men nu när du är här, vill du komma in?" Frågar jag, han nickar sakta och jag vänder mig om för att gå in i huset igen. Jag trär av mig mina skor och min jacka innan jag går längre in i huset.

"Vi får ta mitt rum då det finns en chans att mina bröder annars avbryter oss." Säger jag och börjar gå upp för trappan. Han avfyrar ett lågt okej och följer efter mig.

Jag öppnar upp sovrumsdörren som leder in till mitt rum och låter Dante gå in före mig. Jag stänger dörren efter mig och sätter mig i min säng.

"Du kan sätta dig ner ifall du vill." Säger jag, han nickar lågt med ett leende på läpparna och sätter sig precis bredvid mig. Han är tyst, väldigt tyst. Alldeles för tyst för att vara Dante.

"Du ville prata med mig?" Säger jag lågt och sätter mig lite längre in i sängen. Han placerar försiktigt sin hand på mitt lår och fäster blicken på handen. Jag gör inget för att ta bort den utan nickar bara att han ska börja.

"Jag har.-" Börjar han lågt men avbryts redan då hans röst inte räcker. Han börjar inte gråta men jag märker att något inte står rätt till.

"Jag har ända sedan första dagen jag träffade dig tyckt att du var den vackraste människan jag någonsin lagt mina ögon på, vilket gjorde allt mycket svårare för mig. Jag ville inte erkänna att jag tyckte att du var så jävla vacker vilket var anledningen till att jag har varit extra spydig mot dig." Börjar han lågt.

"När du började umgås med oss efter den festen blev jag arg då jag visste att du inte var som alla andra tjejer och faktiskt kunde säga emot mig. Det var något med dig som jag hatade att jag tillslut började älska det. Jag känner mig så jävla dragen till dig Alida men tack vare den jag är har jag lagt all min skit på dig och utsatt dig för idiotiska kommentarer och så jävla mycket annat." Mumlar han och tittar skamset ner i marken.

"Jag är så jävla ledsen för allt jag utsatt dig för, men Alida.... Jag tror jag gillar dig, så jävla mycket. Förlåt för allt." Jag vänder min blick ner i sängen och avfyrar en låg suck innan jag känner hur mina tårkanaler svämmar över.

"Jag har aldrig blivit sårad över en killes kommentarer som jag blir med dina och jag har under en lång tid hatat dig för allt du utsatt mig för och jag har aldrig uppskattat dina kommentarer som hur du aldrig skulle kunna vara med en tjej som mig, men ändå blir jag så dragen till dig att jag inte vill låta dig gå oavsett hur du behandlar mig." Suckar jag och pillar försiktigt på min tröjarm.

"Det är egentligen så fel och jag skulle bara ha låtit dig gå men det vill jag inte. Jag vill ha dig Dante, för jag gillar dig så jävla mycket och det är därför jag aldrig slutade försöka." Säger jag och tittar försiktigt upp på honom, han sitter på sängkanten och tittar på mig.

"Förlåt." Mumlar han skamset och för försiktigt min kropp mot sin. Han lägger försiktigt sin högra arm om mina axlar och torkar försiktigt bort mina tårar med den andra handen.

"Du förändrar mig Alida och det är något jag egentligen inte tycker om men med dig kan jag inte vara den kalla typen utan att jag mår dåligt över det." Säger han lågt och tittar ner på mig. Jag tittar ner i mitt knä och för försiktigt min vänstra hand mot Dante's.

Jag svarar honom inte med ord utan låter hans hand omfamna min. Jag för försiktigt våra händer mot mina läppar och placerar försiktigt en kyss på hans hand innan jag tittar upp på honom.

"Är du säker på din sak? För annars orkar jag inte mer." Mumlar jag och suckar lågt.

"Skulle jag inte vara säker på min sak hade jag aldrig kommit hit." Mumlar han med ett svagt leende som jag besvarar.

Han placerar försiktigt sina händer om mina käkar och tittar försiktigt ner på mina läppar. Han slickar sig om läpparna och tittar upp på mig igen.

"Får jag?" Jag nickar försiktigt med ett leende och känner hur han därefter försiktigt placerar sina läppar mot mina. Jag placerar min hand försiktigt om hans nacke och rätar på min kropp. Hans beröring ger mig rysningar och kyssen vi delar var troligtvis den bästa jag någonsin varit med om.

Han drar försiktigt ifrån och tittar in i mina ögon med ett svagt leende. Jag placerar mina läppar mot hans igen och ger honom en kort kyss. Han drar in mig i sin famn och jag lutar mitt huvud mot hans bröstkorg. Det blir kanske bra ändå.

______________
Rösta och kommentera

Xoxo dantexlindhe

Toxic // Dante LindheWhere stories live. Discover now