Toxic // Dante Lindhe

T R E T T I O S J U

Torsdag 10 Maj 2018

Alida

Jag vet inte varför jag reagerade som jag gjorde igår, men något inom mig blev så pass frustrerad över att ingen av dem berättar sanningen för mig att jag inte ens pratade med dem på resten utav skoldagen. Att ignorera dem var egentligen nästintill omöjligt eftersom att vi bland annat går i samma klass som Dante och Ludwig. Sedan har vi ju Dante, som är min pojkvän och som absolut inte vill att jag ska vara sur på honom.

Det slutade med att Nicole följde med mig hem igår och sov över här. Idag är det alltså lördag och jag sitter vid mitt skrivbord med datorn framför mig. Nicole ligger på mage i min säng och studerar exakt vartenda rörelse jag gör. Just nu är jag inne på Nelly.com för att köpa nya kläder.

"Alida vad tror du dem döljer för oss?" Frågar Nicole och jag möter hennes blick genom spegeln för några sekunder innan jag tittar ner i datorn igen.

"Att dem är medlemmar i ett kriminellt gäng." Säger jag enkelt, uttryckslöst och tittar upp på henne med en tom blick. Nicole avfyrar ett lågt skratt men slutar tvärt när hon snabbt inser att jag är allvarlig.

"Du skämtar inte?" Säger hon chockat, jag skakar på huvudet och vänder mig om mot henne. Jag stänger ner locket till min dator och ger Nicole sällskap i sängen. Jag lägger mig på rygg och låter min blick vara fäst i taket. Mellan mig och Nicole ligger min telefon placerad, som dessutom börjar vibrera i detta nuet.

"Det är Dante." Säger Nicole och håller upp telefonen i luften så att jag får syn på Dantes namn på displayen.

"Avvisa." Är det ända jag säger och hon gör vad jag säger direkt. Hon lägger ner telefonen bredvid oss igen och jag känner hur hon vrider sin uppmärksamhet mot mig.

"Varför tror du det Alida? Att dem är med i ett kriminellt gäng." Frågar hon bekymrat och jag vrider på huvudet för att titta på henne. Jag suckar svagt och rycker lätt på axlarna.

"Det är egentligen inte svårt att tänka på när jag vet att alla fyra, kanske även Valter också, går med pistoler i fickorna. Dessutom dyker dem upp med blåtiror och blåmärken här och var. Jag är liksom ganska säker på att dem inte besökt en boxningshall." Säger jag och kollar uppgivet på henne.

"När du väl säger det så, men pistoler? Varför vet jag inget om detta?" Säger Nicole en aning chockat och frustrerat.

"Det var egentligen inte något dem berättat för mig personligen och jag har aldrig sätt en med mina egna ögon, men jag fick Dante att erkänna att dem bär på vapen." Svarar jag och tittar tillbaka upp i taket igen.

"Jag hade ingen aning, men Alida? Vi måste få dem att berätta sanningen för oss. Jag förstår att det kanske inte är säkert för oss, men hur ska vi veta vilka personer man kan lita på. Förstår du mig?" Jag nickar då jag förstår precis vad hon menar.

"Alltså Alida din pojkvän ger verkligen inte upp." Utbrister Nicole och slänger telefonen på min mage. Jag suckar irriterat och sätter mig upp i sängen innan jag sveper fingret för att svara i telefonen.

"Alida varför svarar du inte när jag ringer dig!?" Säger han en aning irriterat, varför är han ens irriterad? Det är jag som ska vara irriterad på honom.

"Vad är det Dante?" Frågar jag utan att svara på hans fråga.

"Varför svarar du inte mig, jag har för fan ringt dig hela dagen. Klockan är liksom halv fyra." Säger han, fortfarande med irritation i rösten. Jag suckar enbart åt honom vilket verkar få honom att öppna munnen.