Toxic // Dante Lindhe

N I T T I O E T T

Onsdag 22 Augusti 2018

Xander

Vi hade planerat allt i minsta lilla detalj. Hur vi skulle få Teo till platsen där vi kunde avsluta hans liv. Det fanns de sämre alternativen och det var att bara avsluta hans liv där och då i lokalen men det kunde inte vara så. Vi kunde inte ta hans liv i lokalen där vi hållit fast personer för att sedan ha dödat dem där. Det bara gick inte, för trots att vi visste hur man tog bort spåren fanns chansen alltid där att polisen någon gång skulle hitta bevis som leder till oss och därmed ta fast oss.

Jag och Albin velade lite ifall vi borde berätta för de andra om vad vi planerade att göra och efter många om och men så bestämde vi för att göra det. Vi var inte de enda som visste att det enda alternativet att få fred var att döda personen som startat kriget. Vi visste att vi behövde göra detta på ett smidigt sätt, skulle något gå fel skulle vi alla vara döda på ett fingerknäpp. Så vi hade planerat detta i varje liten detalj för att det skulle bli så bra som möjligt. Så smidigt som möjligt.

Jag hade fortfarande inte berättat för Alida och Dante om vad Teo planerade på att göra och det var något som behövde ske så fort som möjligt. Annars kunde allt vara försent. Teo hade varit ganska introvert den senaste tiden vilket gjorde oss mer nervösa än vad vi redan var, för vem visste egentligen vad som pågick i hans hjärna?

"Ska du ringa henne? Eller ska du åka hem till dem?"

Frågar Albin som sitter i bilen bredvid mig vid förarsätet. Jag suckar tungt och tittar upp från telefonen och på Albin.

"Vad blir bäst? Jag är rädd att hon klickar mig och jag är rädd att hon inte lyssnar på vad jag har att säga. Hon kommer ju inte tro oss när vi säger att vi bara vill hjälpa dem."

Säger jag lite uppgivet och rycker tungt på axlarna. Vad skulle jag ta mig till ifall Alida inte trodde mig? Vad skulle jag göra ifall Alida dog, tack vare mig? För skulle det inte vara så att jag lämnade henne för Teo så skulle hennes tillit till mig fortfarande finnas kvar.

"Jag ringer henne först."

Med skakiga fingrar trycker jag in på hennes nummer och för sedan telefonen mot örat. Signalerna går och jag blir orolig att hon inte tänker svara men hennes välkända röst når snart mina öron och jag kan lättat andas ut.

"Xander? Varför ringer du till mig?"

Hon låter lite osäker och jag biter mig löst i läppen. Jag blundar och drar ena handen genom mitt bruna hår.

"Alida du måste lyssna på mig, väldigt noga."

"Jag vill inte ens höra din röst."

Mumlar hon lågt och jag känner hur kall min kropp blir av hennes ord. Min bästa vän vill inte ens höra från mig längre.

"Jag ber dig, för denna gången att lyssna på mig. Att lita på mig."

Säger jag och känner hur min röst bara blir mer och mer desperat för varje sekund som passerar. Tvivlar hon på mina ord kan allt gå fel.

"Jag vet inte Xander, men jag lyssnar."

Säger hon och jag kan tydligt höra hur hon sätter sig ner på något okänt föremål.

"Vi planerar på att döda Teo av anledningen att vi annars aldrig kommer skapa fred med din pojkväns gäng och vårt. Teo är som en tickande bomb Alida, han är sjuk i huvudet och planerar på att döda dig och Dante. Snälla du måste tro mig, du får aldrig någonsin lämna Dantes sida. Aldrig."

Jag kan tydligt höra hur hon drar efter andan och jag ber till gud att hon inte tvivlar på mina ord.

"Xander hur ska jag tro dig?"

"Alida du betyder så jävla mycket för mig, du är min bästa vän och jag skulle göra allt för att skydda dig. Allt blev bara så fel dagen du sa upp vår vänskap. Jag ångrade mig direkt, snälla du måste lita på mig."

"Hur vet vi när han kommer slå till?"

Viskar hon kort och tyst men jag hör precis vad hon säger. Hjärtat slår snabbare bara av att höra hur rädd hon är, men jag kan inte klandra henne. Hur tar man egentligen in en sådan här sak?

"Det vet vi inte och det är därför vi berättar för dig nu. Ni måste vara försiktiga vart ni än går, Teo har varit ganska introvert på senaste tiden och därför vet vi inte hur han tänker."

"Jag måste berätta för Dante."

Jag nickar sakta på huvudet och pillar smått med slitningarna på mina svarta byxor.

"Snälla var försiktig."

"Tack Xander, men jag måste ringa Dante nu."

"Snälla hör av dig när du är tillsammans med honom."

"Det ska jag, hejdå."

Jag hinner aldrig säga ett hejdå tillbaka fören hon klickat av samtalet. En lättad suck över att hon trodde mig lämnar mina läppar och jag tittar upp på Albin med ett snett leende på mina läppar.

"Vi måste göra det så snarast som möjligt. Är dem andra beredda eller?"

Frågar jag, Albin tittar ner i sin telefon och klickar in på konversationen mellan han och Christoffer. Han hinner dock inte långt fören telefonen börjar vibrera och ett inkommande samtal från Christoffer blir synligt.

"Ja hallå?"

Mumlar Albin spänt och jag börjar smått skaka nervöst på mitt vänstra ben då jag inte hör ett enda dugg av vad doms sägs på andra sidan luren. Av Albins kroppsspråk kan jag se att något inte riktigt står rätt till.

"Skojar du fucking med mig?"

Morrar han och jag känner att jag kommer spricka närsomhelst.

"Vad?"

Fräser jag lågt, desperat och spänner ögonen i Albin.

"Fitta, vi möts vid parkeringen om fem."

Albin klickar samtalet och slänger sin telefon på instrumentbrädan. Han drar in en djup suck och drar båda sina händer genom håret.

"Xander, dem får inte tag i Teo."

________
Rösta och kommentera
Long time no see? Jag kommer ju knappt någon vart så jag har valt att påbörja de sista kapitlen av Toxic. Spänningen är på topp, vi får hoppas att allt löser sig. En sak e säkert och det är att ni inte ska ta förhastade slutsatser.

Finns ni läsare kvar här vill jag bara be om ursäkt men även tacka er för över 140k läsare. Ni är guldvärda!!

Xoxo dantexlindhe