Toxic // Dante Lindhe

T J U G O

Tisdag 17 April 2018

"Noel för i helvete!!" Utbrister Dante oerhört irriterat och går av mig. Jag avfyrar ett högt skratt och reser mig upp till en sittandes position innan jag trär på mig min tröja som Dante kastat på mig.

"Nej vi torrknullar inte." Skrattar jag lätt irriterat åt att han avbröt oss innan vi ens hunnit få av oss våra byxor.

"Oops sorry." Flinar han och skrattar högt till. Jag himlar irriterat med ögonen men kan inte låta bli att skratta svagt över hur otroligt dum han är som ens ställer en sådan fråga som han gjorde. Måste ha varit medvetet.

"Jag tänkte bara informera er om att vi ska ha hemmafest på lördag." Jag vrider min uppmärksamhet mot Dante som ger ifrån sig en enkel nick som svar. Jag tittar tillbaka på Noel med ett leende och nickar.

"Jag kommer." Skrattar jag och sträcker upp handen i luften. Noel tittar med ett brett leende på mig och nickar.

"Ja jag tänkte inget annat." Skrattar han och rätar på sin kropp. Han skiftar sina blickar mellan mig och Dante innan han ger ifrån sig ett milt leende.

"Jag borde kanske gå." Dante nickar och med det lämnar Noel rummet. Jag vrider mig skrattandes om mot Dante som inte kan hjälpa att besvara skrattet.

"Typiskt." Muttrar han med ett leende och lägger sin hand på min midja. Jag nickar, besvarar hans leende och lägger min hand över hans.

"Får jag fråga varför det står förlåt mig?" Jag riktar min blick ner mot tatueringen som ligger placerad ungefär precis under hans bröstmuskel. Jag tittar upp på han igen och ser hur han tittar ner på tatueringen.

"Den är till mamma, förlåt mig för allt fucked jag har gjort i livet. Förlåt för att jag svikit henne." Mumlar han, jag nickar förstående och tittar ner på de resterande tatueringarna som finns på hans kropp.

"Är du redo för att säga förlåt än?" Frågar jag försiktigt. Han ger ifrån sig en djup suck och pussar mig på pannan.

"Jag vet inte." Mumlar han lågt och lägger sin hand mot mitt bakhuvud. Jag kryper närmre honom och placerar en kyss vid hans nyckelben.

"Jag finns här och vill du att jag följer med så ska du veta att jag gör det." Han lägger sin haka mot mitt huvud och jag känner på mig att han ler svagt.

"Skulle du göra det?" Jag nickar som svaret på hans fråga och drar in ett djupt andetag.

"Det är klart att jag skulle göra det Dante." Säger jag, jag tittar upp på honom och placerar en kyss på hans haka.

Knack knack.

"Kom in." Säger Dante tillräckligt högt för att personen bakom dörren ska höra och öppnar därefter sovrumsdörren.

"Kan inte ni komma ner så kan vi planera inför festen för jag har lite panik." Säger Noel och öppnar upp dörren helt. Jag skrattar svagt till innan jag drar mig ur Dantes grepp och reser på mig.

"Vi kommer." Skrattar jag, går runt sängen för att ta tag i Dantes händer och dra upp hans trötta kropp.

"Noel du har ju fixat flera fester innan, varför behöver du då vår hjälp?" Muttrar Dante, jag får honom att ställa sig på benen och vi går tillsammans fram till Noel som fortfarande står vid dörröppningen.

"Jag vill ha er hjälp bara." Svarar han och börjar gå ner mot nedervåningen med oss strax efter sig. Vi kommer in till vardagsrummet där Noel slår sig ner i en av fåtöljerna. Dante sätter sig i soffan med mig bredvid sig och drar in mig i sin famn.

"Säg mig Noel vad behöver du hjälp med?" Frågar jag med ett flin på läpparna och tittar på honom. Han plockar fram ett block och en penna vilket får mig att svagt skratta till.

"Men Alida vad är det?" Frågar han allvarligt och tittar på mig utan att röra en min.

"Nej inget, jag trodde bara ni killar inte brydde er om att planera, med papper och penna dessutom." Skrattar jag men får bara ett höjt ögonbryn från Noel.

"Noel tar att planera fester på fullaste allvar, Alida skratta inte." Säger Dante och börjar med en seriös ton men kan inte hjälpa att skratta till i slutet av meningen.

"Ni är fan taskiga." Muttrar Noel, glider längre ner i fåtöljen och placerar sina fötter på kanten av soffbordet.

"Hur många ska komma då?" Frågar jag, Noel särar på benen för att han ska kunna se mig och svarar att han inte vet.

"Wow okej det var ju stabilt, så det kan alltså komma från 1 till 100+?" Han nickar vilket får mig att himla med ögonen. Hur ska det kunna fungera ifall över 100 av Stockholms ungdomar kommer hit?

"Se till att ta bort de saker ni inte vill ska gå sönder, lås rummen som ni känner för och var beredda på mycket spya. Folk får ta med sig egen sprit men ni kan ju också köpa så att folk kan ta här. Ni har ju bra musiksmak så det är ju inget problem ihäller. Vill ni bjuda på gott så är det bara att köpa." Börjar jag rabbla upp oavsett hur mycket jag än vet att dem redan känner till alla dessa saker.

"Ja det är ju alltid viktigt, speciellt godis och chips." Säger Noel vilket får mig att fnissa till. Så gulligt, han värdesätter chips och godis framför allt annat. På stora fester brukar man väll mer fokusera på alkoholen och musiken men samtidigt kan det vara väldigt bra att bjuda på något så att folk kan få i sig lite. Det är väll bättre än inget då mat till över 100 skulle bli alldeles för dyrt.

Vi alla tre avbryts av att ytterdörren smälls upp och det tar inte många sekunder innan två blåslagna killar anländer in i vardagsrummet.

"Ett ärende var det ja." Säger jag, en aning irriterat och drar mig ur Dantes grepp. Jag ställer mig upp och går fram till Ludwig och Axel.

Axels ögonbryn är spräckt medan Ludwigs läpp är helt förstörd. Dem har båda två blåtiror och jag kan skymta blåmärken på halsen. Jag himlar irriterat med ögonen, tar tag i Ludwigs ansikte med min ena hand och studerar hans ansikte.

"Ni är ju helt dumma i huvudet." Suckar jag och släpper irriterat hans ansikte igen.

"Vad fan tänker ni med när ni håller på med sånt här?" Säger jag argt och lägger armarna i kors. Jag vänder mig snabbt om mot Dante och Noel som båda två har satt sig ordentligt upp i fåtöljen.

"Alida." Börjar Ludwig mumla, jag vänder mig om och avfyrar en låg suck.

"Jag vet inte hur långt ner i skiten ni har satt er men jag vill inte vara den som hittar er döda någonstans i ett dike eller något." Säger jag, tittar upp på dem och ger alla varsin snabb och bekymrad blick. Dem är ju helt sjuka i huvudet.

______________
Rösta och kommentera
Hoppas ni tyckte om det, nästa kapitel äger rum dagen då festen ska hållas. Alltså har det gått 4 dagar sedan denna dag.

Jag vill bara tacka er oerhört mycket för alla fina kommentarer jag får på denna berättelse. Ni anar inte hur jävla mycket det betyder att ni tar er tid att läsa min berättelse. Alla era röster ni lägger på mina kapitel och att jag redan är uppe i 2k+ läsare.

Kärlek till er ni är heeeelt fantastiska!!
<33

Xoxo dantexlindhe