Toxic // Dante Lindhe

S E X T I O S E X

Onsdag 6 Juni 2018

Klockan hann slå lite över sex på kvällen när det äntligen knackade på dörren. Vi stod just nu i köket och höll på med maten som troligtvis skulle vara klar inom bara några fem eller tio minuter. Jag släpper salladskniven och torkar mina händer innan jag går fram till ytterdörren. Jag låser upp dörren och öppnar upp den för att någon sekund senare få syn på två glada individer. Mina älskade syskon.

Jag slänger armarna om de båda två och bildar därmed en gruppkram som varar i några tiotal sekunder. Jag drar mig med glansiga ögon ur kramen och ler glatt mot dem. Några tårar tar plats på vardera sida av mina kinder och jag är väldigt snabb med att torka bort dem.

"Jag har saknat er så mycket." Säger jag och backar några steg för att dem ska kunna komma längre in i hallen.

"Vi har saknat dig med Alida." Nikko som är den första av dem som fått av sig sina ytterkläder räcker fram en flaska med rosévin. Gulligt, men jag vill inte riskera att dricka det nu. Jag tackar för flaskan och känner hur Dante kommer upp bredvid mig. Han hälsar på mina bröder och gör ett slags handlag jag absolut inte förstår mig på. Jag tar initiativet och går in i köket med resten strax bakom mig.

"Dante kom då på den briljanta idén att vi skulle käka oxfilé med potatisgratäng och en sallad till så det är precis det vi tänker bjuda på. Maten är inte riktigt klar än utan det dröjer några minuter till men ni kan slå er ner vid bordet." Det var redan uppdukat och det enda som behövdes göra var att placera maten på bordet.

"Jaha hur är det med er då? Går det bra med jobb och allt? Och hur går det med huset?" Jag vänder mig om i några sekunder för att få deras uppmärksamhet och vänder mig därefter om för att fortsätta skära gurkan.

"Jodå livet rullar på som vanligt med jobb och allt. Huset håller vi på med för fullt och har lagt ut en massa annonser om försäljning. Jag kan knappt tro det men vi är snart påväg att lämna det, lämna allt." Jag nickar enkelt, ja det är ett väldigt stort steg för oss.

"Vi behöver detta, vi har för fan bott där ända sedan vi var små."

"Noel? Hur är det med dig?" Frågar jag.

"Jo jag mår väll också väldigt bra men det är dock väldigt stressigt på jobb. Vi har en del pappersarbeten och möten. Samma gamla vanliga." Jag nickar ännu en gång, men nu förståeligt. Han har alltid kämpat med sitt arbete och gör ett fantastiskt jobb. Han jobbar inom juridik och har en hel del.

"Men för er då? Hur går det och hur mår ni?" Jag skrattar lätt, min blick läggs på Dante som redan tittar på mig. Han vänder sig om mot Noel och Nikko och lutar sig mot köksbänken med armarna i kors.

"Allt går bra med oss, vårt förhållande växer för varje dag och vi når ju snart slutet på vår skoltid. Studenten som bara är runt hörnet och balen som äger rum på fredag. Betygen är satta och vi har påbörjat vår studentvecka."

"Vi samarbetar förövrigt väldigt bra tillsammans generellt och det är väll det som räknas. Dante bor ju med mig nu." Inflikar jag och börjar plocka fram maten på bordet. Jag häller över gurkan i skålen som är den sista grönsaken att hällas i och fullbordar i princip hela salladsskålen.

När allt väl är på plats vid matbordet slår vi oss ner mittemot Nikko och Noel.

"Hur känns det generellt inför studenten då? Är ni redo? Sökt jobb?" Frågar Noel som börjar plocka på sig mat. Jag rycker på axlarna.