Toxic // Dante Lindhe

F E M T I O F Y R A

Torsdag 31 Maj 2018

"Baby förlåt mig." Jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska tänka. Framförallt så vet jag inte ifall jag ska skylla på honom eller ifall jag ska skylla på oss båda. Jag menar det är ju kanske mitt ansvar också, jo det är det men jag är i alldeles för stort chocktillstånd för att kunna tänka klart just nu.

Jag ignorerar honom, går av sängen och trär min morgonrock om min kropp. Jag öppnar upp sovrumsdörren och går därefter ut från rummet utan att ens rikta min uppmärksamhet mot honom. Jag var irriterad, irriterad över att vi missat en sådan liten sak som skulle kunna leda till något oerhört stort. En bebis och det var något varken jag eller Dante var redo för.

"Alida snälla säg något." Han kommer ut till köket iklädd kalsonger där jag tyst börjat lägga in varorna vi tidigare köpt i skåp och kylskåp. Jag känner verkligen inte för att svara honom.

"Baby alltså snälla, säg något till mig." Viskar han och lägger armarna om mig men jag drar mig snabbt ur hans grepp.

"Vad fan vill du att jag ska säga Dante?" Utbrister jag frustrerat och slår ut med armarna. Han tittar skamset ner i marken i några sekunder innan han tittar upp på mig igen.

"Vi knullade och du glömde fucking kondom. Du kom i mig och det finns inget vi kan göra åt saken nu. Fan Dante!" Jag drar frustrerat mina händer genom mitt hår och går fram & tillbaka innan jag känner hur hans armar stoppar mig.

"Förlåt Alida." Jag skakar enbart på huvudet och drar mig ännu en gång ur hans grepp.

"Jag kan inte Dante." Säger jag och börjar gå tillbaka in till sovrummet. Jag hör hans steg komma långsamt efter mig och jag känner på mig hur han inspekterar vartenda rörelse jag gör. Jag öppnar upp min garderob och trär på mig ett par nya underkläder. Jag drar ut ett par mjukisbyxor och en croppad tröja innan jag trär på dem på min kropp.

"Alida vad gör du för något?" Frågar Dante lågt och försiktigt men han gör inget för att stoppa mig. Jag väntar ett tag innan jag svarar honom och börjar plocka på mig de saker jag vill ha med mig. Jag borde egentligen stanna kvar och snacka med honom men just nu behöver jag min bästa vän.

"Jag drar, du får sova själv inatt." Säger jag kallt, nästan alldeles för kallt än vad jag tänkt att det skulle komma ut som. Jag kan tydligt höra hur han avfyrar en frustrerad suck och i ögonvrån kan jag se hur han drar handen genom håret.

"Nej snälla älskling kan vi inte bara snacka om det? Jag vill inte att du ska vara sur på mig." Det är väll inte så jävla svårt när du glömmer kondom.

"Nej det kan vi faktiskt inte Dante, inte nu iallafall." Suckar jag och snuddar vid hans axel när jag går förbi honom ut från sovrummet. Jag greppar tag i min telefon som ligger i köket innan jag styr mina steg ut till hallen. Jag trär snabbt på mig mina skor och min jacka innan jag slänger min väska över axeln. Bakom mig känner jag Dantes närvaro, han gör inte så mycket och jag antar att han förstår att det inte finns något han kan göra för att övertala mig att stanna.

"Jag älskar dig Alida." Mumlar han med gråten i halsen, jag torkar bort en tår som svämmat över och undviker att möta hans ögon. Efter Teo är jag rädd för vad som kan hända, men jag låser ändå upp dörren och öppnar därefter upp den.

"Jag älskar dig med." Därefter ser jag honom i bara några sekunder innan jag stänger igen dörren efter mig. Jag hinner på de få sekunderna jag tittar på honom skymta hans tårar som inte slutar rinna längs hans kinder. Det är när dörren väl stängts igen som jag känner hur mina tårar börjar strömma längs mina kinder. Jag springer ner för trapporna och gör allt för att inte vända om. Jag slår in Nicole's nummer så gott det går då mina tårar gör min syn väldigt suddig.

"Hej Alida, vad är det?" Det tar inte många sekunder innan hon svarar i telefonen.

"Nicole jag behöver dig, nu." Säger jag lågt och snyftar till. Jag kan tydligt höra hur hon drar in ett djupt andetag och hur hon viskar något ohörbart.

"Alida vad har hänt?"

"Snälla kan jag bara få komma Nicole?" Frågar jag och är tvungen att ta flera djupa andetag för att inte svimma. Det kändes på riktigt som att jag inte tagit något andetag på flera minuter.

"Ja självklart Alida." Någons röst i bakgrunden får mig att lätt rynka på ögonbrynen.

"Är det någon där?" Frågar jag.

"Bara Noel, men han ska sticka nu." Jag nickar automatiskt och börjar gå mot hållplatsen.

"Jag är nog där om tjugo minuter." Säger jag, jag kan höra hur hon säger något till Noel innan hon mumlar till mig att hon möter mig vid hållplatsen. Jag lägger på samtalet och sätter mig ner på bänken som finns inuti busskuren.

Det tar inte lång tid för bussen att komma, tur nog. Jag går in i bussen, säger ett hej till chauffören och blippar mitt kort innan jag letar upp en ledig plats att sätta mig på. En fönsterplats fick det bli. Jag lutar mitt huvud mot fönsterrutan och låter min blick bara titta ut i omgivningen och mörkret som börjat falla.

Om man räknar tiden sedan jag lämnade Xander så hade det gått flera timmar. Vi var lite irriterade på varandra i affären om vad vi borde handla och inte handla vilket kan vara en av faktorerna till att mathandlingen tog lång tid.

Jag tittar ner på min telefon, fem sms från honom. Jag vill egentligen inte öppna dem, men jag gör det ändå.

- Baby snälla kom hem, du måste förstå att det var ett misstag.

- Varför blev det såhär?

- Förlåt

- Finns det något jag kan göra för att du ska prata med mig?

- Alida jag älskar dig, snälla svara mig.

- Vi kan snacka sen, men nu vill jag inte det. Jag kommer hem imorgon, kanske.

Efter att jag har skickat iväg mitt sms stänger jag ner min telefon. Det som var väldigt tur var att denna buss gick raka vägen till Nicole. Jag låter min hand trycka på stoppknappen när min hållplats väl kommer. När jag ser henne genom dörren vid hållplatsen börjar mina tårar ännu en gång rinna längs mina kinder.

"Åh Alida." Mumlar hon och drar in mig i en varm och välbehövlig kram. Jag kramar henne mjukt men med kraft tillbaka innan vi sakta men säkert drar ifrån.

"Har ni bråkat?" Frågar hon försiktigt medan vi styr våra steg mot hennes hus. Jag velar lite men nickar ändå, jag tittar upp på henne och torkar samtidigt bort mina tårar.

"Ja det hände en liten incident." Mumlar jag och vi kommer äntligen fram till hennes hus. På uppfarten ser jag Noel som är redo att sätta sig i sin bil. När han dock får syn på oss joggar han fram till mig och lägger armarna om min kropp. Utan att säga något speciellt kramar jag honom tillbaka.

"Noel? Har han ringt dig?" Frågar jag tyst och tittar upp på honom. Han biter sig lätt i läppen men nickar åt min fråga.

"Han ringde mig nästintill direkt efter att du och Nicole lagt på. Jag antar att det har med detta att göra, att du är här och varför det är så."

Efter att han har lagt sin hand på min axel och gett mig ett litet leende går han tillbaka till bilen. Han riktar sitt huvud mot vårt håll och möter mina ögon.

"Det kommer att bli bra Alida, det lovar jag." Det är lätt för dig att säga Noel, men du har absolut ingen aning om vad detta kan leda till ifall saker inte går som vi tänkt oss.

____________
Rösta och kommentera
Ville bara publicera ett nytt kapitel för att ge er något. Ska jobba på det andra så snabbt som möjligt för att få upp det kanske idag också.

Men jag tror ni förstår vad som gick fel i förra kapitlet.

Behövs redigeras lite.

Puss!!

Xoxo dantexlindhe