Toxic // Dante Lindhe

T J U G O N I O

Lördag 5 Maj 2018

Lördag.

Det gick inte en dag utan att jag tänkte på brevet mina föräldrar gjort till mig. Brevet dem skrivit bara några dagar innan dem försvann från denna jord.

Jag slänger en blick in i rummet som varit mitt rum ända sedan jag var fem år gammal. Det var fullt med lådor och nästan inget fanns uppe på väggarna längre.

Jag visste att dagen snart skulle komma, dagen då vi alla tre skulle lämna detta huset för gott. Det känns hemskt att behöva säga det men det är kanske vad vi alla behöver för att gå vidare ytterligare ett steg i läkningen av våra föräldrars bortgång. Idag var det min tur och snart är det mina bröders tur.

"Är du redo?" Jag vänder mig om och ger Noel ett svagt leende innan jag nickar. Han lägger försiktigt sin hand på min axel och avfyrar en låg suck.

"Lite känslosamt." Säger jag med ett lågt skratt och lägger mima armar i kors.

"Är lastbilen här än?" Frågar jag Noel och vänder min uppmärksamhet mot honom. Han nickar och sträcker därefter på sin kropp.

"Ja det var det jag tänkte informera dig om." Säger han och jag nickar innan vi båda går ner till nedervåningen för att låta arbetarna ta ner mina lådor. Det kanske lät mycket med att anlita arbetare för att ta tag i mina lådor och saker men jag skulle ha en del saker ifrån resten av huset också och därmed blev det en del saker.

"Det kommer kännas skumt att inte se dig varje dag lillasyster." Jag tittar med ett leende upp på min bror och lägger armarna om honom.

"Ja, verkligen men det här är nog vad jag behöver." Han nickar med ett leende och drar ifrån kramen efter några sekunder.

"Det kanske är dags för er snart också, att lämna detta bakom oss och gå vidare ytterligare ett steg i läkningen. Jag är ganska säker på att mamma och pappa inte skulle ha något emot det. Jag tror att detta är vad dem vill att vi ska göra, ge oss ut på egna vägar i livet." Säger jag och kan inte hjälpa att fälla en liten tår.

"Jag är ganska säker på att detta är vad dem vill." Säger han instämmande, placerar sin arm om mina axlar och drar in mig i sin famn.

"Ska du ha hjälp med att packa upp när vi väl kommer fram?" Frågar Nikko som anländer vid oss. Jag skakar med ett litet leende på läpparna då jag helst bara vill göra detta själv.

"Nej, jag vill helst göra detta själv." Säger jag och dem nickar förståeligt på huvudet.
________
4 timmar senare

Nu är jag här, ensam i min lägenhet och kan inte undgå att ge ifrån mig ett brett leende. Direkt jag kommit hit kändes det så himla bra. Jag har fått se lägenheten innan jag flyttade hit och blev oerhört förälskad direkt.

Jag hade väll mest torkat av i köket och lagt in de få glas, bestick och tallrikar jag har. Lådorna hade jag egentligen inte plockat upp så mycket av då jag inte hade någonstans att sätta sakerna på. Mina kläder hade jag dock lagt in i garderoben som redan var inbyggd i rummet. Sedan var det lite andra saker jag fixat också, men jag längtar så mycket tills jag får alla mina möbler.

Lägenheten bestod av ett stort vardagsrum, två sovrum, en toalett och ett oerhört fint kök. Mina föräldrars sparande hade blivit så pass högt att hyran var betald för ett år redan men oavsett det så ville jag ändå skaffa jobb så snabbt som möjligt.