Your reason to be (Svenska)

Kapitel 13

Jag stirrade ut på ingenting, för länge sen uttråkad. Killarna var här. Igen. Efter vårt första möte hade de åkt hem, kommit tillbaka dagen efter och sovit över. Nu satt jag här och bara spelade känslolös. Jag kanske inte ens spelade, utan faktiskt var känslolös.

"Steffie, hallå?" Bad boy killen svepte med handen framför mina ögon och jag ryckte till.

"Vad?" muttrade jag ointresserat och han tittade på mig med ett upprymt flin.

"Har du sett den här videon? Den är bara så rolig, jag s... du måste bara se den" sa han ivrigt och visade upp skärmen på min mobil. En youtube video.

"Nej tack". Ja, jag hade återgått till att vara kylig och kall, killarna brydde sig ändå inte om det.

"Jo! Kom igen! Den är jätterolig". Han nickade mot mig och jag blängde mot honom.

"Även om ni har fått order på att försöka muntra upp mig och inte ska bli sura på mig behöver ni inte överdriva. Jag vill inte se". Jag vände på mig, så att jag hade ryggen mot honom.

"Är vi jobbiga? Vill du att vi ska gå?" Bad boy killens röst envisades med att fortsätta prata med mig.

"Ja. Nej" svarade jag. Ärligt och hårt.

"Förlåt att jag är schyst" muttrade han och jag hade svårt för att bestämma mig om jag skulle ignorera honom eller svara en dryg kommentar.

"Det behöver du inte vara, allt är ändå bara ett skådespel".

"Nej, jag försöker vara trevlig. Har du testat det någon gång?" sa han irriterat och jag vred på huvudet i tid för att se honom dra handen genom det kolsvarta håret.

"Yep, inget jag testar igen". Jag gav honom ett ironiskt leende och vände mig tillbaka, fortsatte stirra in i väggen. Han suckade högt, och irriterat, innan han flyttade på sig bort till Harrys säng istället. Där deltog han i ett snack med Den gulliga personen och Harry.

Jag hade smeknamn för alla, då slapp jag komma ihåg deras namn. Den blonda var den så kallade "gulliga personen", den svarthåriga "bad boy killen", en av brunetterna "clownen" och den andra var "mammas pojke". Det var bara vad jag hade upplevt efter att jag känt de i två, nästan tre dagar. Harry fick heta Harry, eftersom min hjärna av någon anledning inte ville kalla honom för "pojken".

"Nej, vi borde åka nu. Vi får inte missa intervjun" påminde Mammas Pojke och killarna hummade instämmande.

"Otroligt nog att jag säger det här, men jag saknar det faktiskt" skrattade Harry och log snett mot dem.

"Oroa dig inte, du kommer få dubbla dosen, trippla ifall du har tur. När du väl är frisk" flinade Gulliga Personen och rufsade om Harrys lockar.

"Du, vi ses sen Hazza. Antingen kommer vi senare ikväll eller imorgon, vi får se" log Bad Boy Killen och Harry nickade.