Your reason to be (Svenska)

Kapitel 19

”Titta, där är han”. Jennifer visste nog inte vad ordet diskret betydde, för hon var allt annat än det när hon pekade mot killen som var Zach. Honom kände jag igen. Det var nästan så att jag fick lust att börja gapskratta där och då. Zach kunde inte gilla Crystal mycket, för han var pizzakillen. Faktiskt riktigt duktig på att hångla.

”Är du seriös?” frågade jag misstroget.

”Vadå da?” sa hon och satte ena handen på höften med höjda ögonbryn.

”Jag undrar bara vad Zach ser i den bítchen” skrattade jag. Det såg ut som att Jennifer försökte det bästa hon kunde för att inte börja skratta åt det jag sagt. Vi gick nämligen precis förbi Crystals bord och det jag hade sagt var inte direkt lågt.

”Ursäkta mig?” Crystal stirrade förolämpat på mig och jag ryckte oskyldigt på axlarna.

”Vad är det?” Nonchalant vände jag mig mot henne.

”Din lilla…” Hon såg ut att leta efter rätt ord som skulle passa mig, men jag hann avbryta henne.

”Vad har jag gjort?”

”Du sa nyss ’jag undrar vad Zach ser i den bítchen’” sa hon och drog några fingrar genom håret för att rätta till det blonderade håret.

”Oh, så du vet ditt namn” sa jag och skrattade lätt. Jag blev medveten om att vi var iakttagna när jag hörde hur ett högt o:ande bröt ut.

”Va?!” tjöt hon. Jag kunde inte låta bli att himla med ögonen.

”Jag sa…” började jag och böjde lite på knäna så att jag kom i samma höjd som hennes ansikte. ”…att det är bra att du vet ditt namn”. För att visa extra tydligt artikulerade jag tydligt.

”Du din lilla…” väste hon igen, men jag hann än en gång avbryta henne.

”Supersnygga tjej” avslutade jag. ”Kul att träffas, hoppas vi ses sen igen” sa jag ironiskt och snurrade sen runt. Hon ropade något efter mig, men jag ignorerade och gick istället fram till ett bord där vi tre slog oss ner.

”Det där är alltid lika kul att kolla på” flinade Jennifer, som fick en instämmande nick från Amber.

”Det är alltid lika kul att prata med henne” sa jag flinande och tog en klunk vatten. Såklart åt jag inget av maten, men väntade tills Jennifer och Amber var klara.

När vi hade lämnat matsalen gick vi rofullt genom korridoren. Tjejerna var snälla och väntade utanför min dörr in till lektionen, för jag hade precis fått reda på att vi skulle ha ett biologiprov. Så de försökt lära mig saker så snabbt de bara kunde. För att vara ärlig gick det in genom ena örat och ut genom andra. Men de var snälla som försökte. Där utanför träffade vi också såklart på dramaqueenen. Även kallad bítchen. Även kallad Crystal. Tack och lov gjorde hon inget i alla fall. Läraren öppnade dörren och elever började strömma in. Precis när jag var på väg att gå in hör jag någon viska bakom mig. Direkt känner jag igen rösten.

”Lycka till på provet! Nu får vi se hur du klarar dig utan din systers hjälp”. Det fick mig att tvärstanna och jag mötte Crystals överlägsna flin. Hon vinkade lite med handen och försvann sen in i salen också.

Jag kunde inte. Inte nu. Snabbt skyndade jag iväg genom korridoren, försökte fly från lektionen. Eller snarare Crystals ord. Hon hade hittat min svaghet, det som gjorde mig upprörd. Och hon tvekade aldrig när det gällde att utnyttja det.

Så fort jag kunde kastade jag upp dörren och gick ut på skolgården. Som vanligt stod det folk som rökte där, de som alltid skolkade och antagligen hade gått om flera år. Mina ögon fastnade på ett gäng som bestod av två tjejer sittandes på en mur och fyra killar som stod på marken och snackade. Jag vet inte varifrån idén kom, men när det väl var där fullföljde jag den. Med bestämda kliv tog jag mig fram till en flintskallig kille som hade läpparna ihop pressade runt en cigarett.