Your reason to be (Svenska)

Kapitel 6

Mina ben klarade inte av att hålla mig uppe, då blodet och tanken på vad hon försökt göra skrämde mig och gjorde mig bara illamående. Jag sjönk med en duns ner i väntesoffan med blicken fortfarande på båren som snabbt hade åkt förbi, ändå hade jag hunnit granskat henne så ingående.

"Vem var det där?" Jag kollade runt efter svar, trots att min röst hade varit darrig och svag hade de hört mig.

"A Hospital Girl" svarade Zayn entonigt, nästan lite hårt vilket var olikt honom. Min blick fastnade på Niall som var alldeles likblek och skräckslagen ut.

"Andas Niall" sa jag i ett försök att få en reaktion från honom. "Hallå Niall". Jag vinkade med handen precis framför hans ögon, så att han skulle blinka till och komma tillbaka till verkligheten. Ruskandes vändes den tomma blicken till mig.

"Var de... Hon, försökte hon... Vem... Jag..." Han avbröt sig gång på gång, stammade fram något osammanhängande tills en förståelig mening hördes. "Jag tror jag måste spy".

"Lugn Niall". Både jag, Liam och Zayn försökte säga lugnande ord, lägga en trygg arm om hans axlar och få honom ur sitt chocktillstånd.

"Vi behöver inte oroa oss. Hon kommer klara sig, doktorerna hade ju redan märkt det. Slappna av Niall, det kommer bli bra. Hon kommer överleva" försökte Zayn och Niall nickade tappert.

"Jag var bara inte beredd" mumlade han, äntligen med sin normala hudfärg.

"Det var nog ingen av oss" suckade jag och lutade mig tillbaka mot soffans ryggstöd. Jag kände mig uppskakad. Berörd. Det här var något utöver det vanliga, jag hade nog aldrig trott att jag skulle behöva se en tjej som försökt att döda sig själv.

"Jag undrar vad som kan ha hänt henne" sa Liam fundersamt. "Jag menar, med tanke på hennes utseende så skulle jag inte direkt kalla henne ful".

"Liam, folk tar inte livet av sig för att de är fula. Hon kanske ville dö på grund av något helt annat". Att Zayn hade sagt det högt, 'hon kanske ville dö', gjorde att vi alla ryggade tillbaka lite.

"Vi vet inte om det var så" protesterade Niall försiktigt, han verkade försvara den lilla svaga flickan, med blodiga händer och döden så nära.

"Var inte det ganska uppenbart?" snäste Zayn irriterat fram, nu ryggade vi tillbaka för hans tonfall. Han måste märkt det själv. "Jag menade inte att snäsa åt dig, jag är nog fortfarande bara en aning chockad".

"Det är lugnt" försäkrade Niall och log mjukt. Det Liam nyligen hade sagt fick mig att fundera, flickan var ju inte direkt ful. Inte alls, mer tvärtom. Hon hade varit riktigt snygg om det inte vore för att hon var för smal. Fast det kunde väl ha hänt vad som helst i hennes liv som gjorde att hon... ja, att hon skar sig själv.

"Vi skulle kunna kalla henne det" föreslog Liam och skrattade lågt åt våra oförstående miner. "Jag menar vi kan kalla henne för The Hospital Girl".

"Varför ska vi kalla henne för någonting?" undrade jag förvånat och Liam drog på munnen.