Your reason to be (Svenska)

Kapitel 29

Fan. Fan, fan, fan. Desperat kände jag med händerna på min kropp för att magiskt upptäcka en ficka där min nyckel kunde ligga i. Jag hade inte ens tagit med mig mobilen, varför skulle jag då helt plötsligt hitta min nyckel här? Fan, det här fick inte hända! Vad skulle jag göra nu då?
Antingen kunde jag knacka på och stå förödmjukad inför alla killar och bemöta deras dömande blickar och ogillande sammanpressande läppar. Eller så kunde jag leta upp ett fönster som stod öppet och klättra upp dit. Eller så kunde jag vänta här tills imorgon och sen smita in så fort de hade öppnat dörren. Eller... Okej, ingen av idéerna var lockande, därför valde jag den som jag inte tyckte minst om. Dags att leta efter fönster!
Försiktigt smög jag runt huset i jakt på att hitta ett öppet fönster, eller om jag hade ännu mer tur; en dörr. För varje vägg jag gick förbi blev jag mindre hoppfull, ingenstans hade killarna glömt ett fönster öppet, men vad hade jag förväntat mig? De är One Direction för guds skull, såklart de inte glömde ett fönster öppet så att ett galet fan kunde klättra in.
Vänta! Jag såg något, något som lös från en av balkongerna. Oh, shit. Snabbt pressade jag mig mot den vita husväggen, uppe på balkongen stod Zayn och hans ansikte lystes upp av cigaretten han hade mellan läpparna. Det här var min chans, eller åtminstone så länge han gick in och lämna balkongdörren lite öppen kunde jag klättra upp och smyga in. Till min lycka så tog det inte många minuter innan han återvände in i huset, med dörren lite på glänt. Yes! Det här var min lyckodag!
Jag började klättra upp på några utemöbler som stod under balkongen efter att ha lagt ifrån mig mina klackskor och då kunde jag hoppa upp så att jag greppade tag om staket kring balkongen. Därifrån var det enkelt (okej vi kanske inte ska överdriva, så enkelt var det inte) att sparka sig uppåt och sen häva sig över stängerna. Till sist stod jag helt uppe på balkongen, weey. Visserligen var håret mer ett fågelbo än en frisyr och mina kläder visade upp både för mycket upptill och nertill, men poängen var att jag var uppe. Och snart inne.
Så tyst jag kunde lutade jag mig fram till det stora fönstret och kikade in. Där inne stod en stor dubbelsäng där en person låg, däremot kunde jag inte se vem, för täcket låg i vägen och ansiktet var vänt åt det andra hållet. Ett kompakt mörker vilade i rummet, så det skulle vara enkelt (den här gången menade jag det) att smita in osedd. Det var bara att ta fram min inre ninja och smyga igenom rummet, lätt som en plätt.
Jag slank in i rummet och försökte få syn på vart Zayn befann sig, om det var han som sov eller om han delade rum med någon annan. Attans, att jag inte hade lyssnat bättre när de hade förklarat hur de sov. Aja, det fanns inget att göra åt nu, insåg jag och sen hörde jag något. Vatten som spolade. Direkt vände jag blicken till toalettdörren som ledde in till det här rummets toalett och antog att det var Zayn som stod och höll på där inne. Med en gång skyndade jag mig igenom rummet och fram till sovrumsdörren för att gå ut i lyckan och börja vandringen mot min säng.
"Du är verkligen sämst på att smyga", hörde jag en röst bakom mig och jag stelnade till vid dörren. Försiktigt tog jag ett till steg fram på tå, kanske Zayn pratade med någon annan? "Steffie, hallå?" Fan.

"Eh... förlåt, fel rum. Jag skulle bara in på toaletten" förklarade jag snabbt och gav honom ett ursäktande leende innan jag försökte smita ut genom dörren, men blev stoppad av att Zayn tog tag i min axel och drog mig bakåt.

"Nästa gång du ska klättra uppför balkongen ska du försöka att inte pusta så mycket, kanske även se till så att ingen ser dig när du kollar om kusten är klar", föreslog han torrt och jag gnisslade ohörbart tänder, eftersom jag inte ville väcka den andra personen i rummet.
"Tack för tipsen, ska tänka på det. Du borde inte lämna dörren öppen så att folk kan smyga in", svarade jag tillbaka med ett brett oskyldigt leende. "Tänk om jag hade varit ett galet fan, då hade du legat illa till", fortsatte jag nu med en tillrättavisande blick. "Och du röker alltså mitt i natten, svårt att sova?"
"Lite, men det är ing- Hey, försök inte få bort ämnet från dig!" Jag stönade åt att han kom på mig och vände upp mina ögon så att jag mötte hans blick.
"Har du någon cigarett du kan bjuda på?" frågade jag med ett flirtigt leende, en annan strategi för att komma undan utan ett straff. Bjuda på min flirtiga sida.
"Till dig? Aldrig", fnös han. "Vänta lite..." Han lutade sig närmre mig och sniffade överdrivet med näsan och rätade sen på sig med en bitter min. "Du har också rökt."
"Jag har hört att killar gillar tjejer som röker", flinade jag och ställde mig något steg närmre honom. Ifall jag inte kunde smita undan obemärkt kunde jag göra det med stil, som efter lite h*ngel.
"Då har du hört fel, det är oattraktivt när tjejer röker. Dessutom är det inte bra att röka", påpekade Zayn ogillande och jag flinade ännu större.
"Så du är en badboy? Jag gillar badboys."
"Steffie, lägg ner. Gå in och lägg dig, jag ska sova" muttrade Zayn, men jag ignorerade det han sa och flyttade mig istället närmre.
"Säker? Jag skulle kunna behöva lite nattligt sällskap annars." Långsamt lät jag min hand stryka över Zayns underarm medan min blick låg på hans vältränade figur. "Vet du hur jävla snygg du är?"
"Du stank sprit enda från balkongen, du vet inte vad du pratar om. Gå bara och lägg dig Steffie, eller måste jag följa med dig?" Han höjde på ögonbrynen i en överlägsen gest och jag ryggade undan över hans nya självförtroende.
"Nej, jag hittar själv" muttrade jag uppnosigt och höjde hakan för att också visa upp ett stort självförtroende. Behöver jag nämna att jag får humörsvängningar när jag har alkohol i blodet?
"Vad bra, god natt! Vi syns imorgon", sa Zayn uttråkat och det såg ut som han blev glad över tanken på att jag skulle lämna rummet.
"Du är så dryg, vet du det? Glöm att jag skulle göra något med dig", snäste jag upprört och skyndade mig ut genom dörren för att leta mig fram till mitt rum i den kolsvarta korridoren. Zayn var en självsäker id!ot, han verkade inte ens lite intresserad av mig. Hah, han trodde han själv var så snygg, men... eller i för sig, det var han, men ändå. Du fattar poängen.
Jag somnade med ett uselt humör och med alla kläder på, aldrig att jag skulle orka göra något annat att sova efter den ansträngande klätterturen. Fortfarande irriterade tanken på Zayn mig rejält, han var en självsäker fjolla. Det var vad han var, punk slut.