Your reason to be (Svenska)

Kapitel 17

"När skulle de komma med pizzorna?" Harry tittade på mig när jag kom ner.

"Om en halvtimme". Ett kort svar. Igen. Som förut, innan avslöjandet av smeknamnet.

"Vad kallas vi andra?" frågade Mammas Pojke och jag skakade bestämt på huvudet.

"Det säger jag inte".

"Kom igen, snääälla!" Clownen satte ihop händerna som man gör när man ber och tittade bedjande på mig.

"Nepp". Jag flinade svagt mot dem. Jag flinade väldigt mycket nu när de var här, varför då?

"Vi ska nog få ur dig det senare" skrattade Den Gulliga Personen lömskt och jag skakade bara på huvudet.

"Ska vi kanske duka?" föreslog Harry och jag pekade på ett skåp.

"Glas". Mitt pekfinger pekade istället på en låda. "Bestick". Sen till kylskåpet. "Dricka, något mer?" Harry hade tagit ut glas, medan Mammas Pojke hade plockat fram bestick. De var ju kändisar, så de fick väl allt serverat nu för tiden. Dags att de gjorde något.

"Tror det här räcker. Vi kan äta på pizzakartongerna" log Bad Boy Killen.

"Bra". Jag gick ut mot vardagsrummet och tystnaden inne i köket innebar att de bytte blickar som 'varför hjälper inte hon till', 'ska hon bara gå', 'hon är konstig' och Harrys 'det är synd om henne, låt henne göra så'. Jag flinade för mig själv. Själv hade jag inget emot att de tyckte jag var en bítch eller så, för det var ju typ det jag var. Istället satte jag mig bekvämt i mitten av soffan, flyttade upp fötterna på vardagsrumsbordet och satte på TV:n.

"Något kul, prinsessan?" Bad Boy Killen kom in och lät lite irriterad, särskilt när han sa "prinsessan".

"Nej, du då Bad Boy Killen?" Jag sa det inte med en retsamt ton, utan likgiltigt. Han hade såklart menat på teven, men jag kunde inte låta bli att göra honom ännu mer irriterad.

"Jag menade ju på TV:n" stönade han och släppte ner en cola på bordet.

"Jaså" svarade jag ointresserat och började zappa mellan olika kanaler. Han satte sig ner i soffan, fast med lite mellanrum mellan oss. Han blev ännu mer irriterad över mitt beteende.

"Är du van vid att alla gör allt för dig?" Han var i alla fall ärlig med vad han tyckte om mig.

"Nej, jag utnyttjar det bara nu när barnvakter är här".

"Du skulle ju kunna hjälpa till lite" påpekade han och sneglade mot mig.

"Jag väljer ju kanal, det är det svåraste". Hans irritation ökade. Yes, nu tyckte han att jag var en bítch. Bara fyra personer kvar att övertala.

Lättnaden som uppstod när pizzakillen knackade på dörren var enorm. Det var nästan att jag hörde hur de andades ut och torkade svetten ur pannan för att tystnade hade varit så besvärlig.