Your reason to be (Svenska)

Kapitel 25

"Jag trodde inte att barnvakter var lika gamla och snygga killar nu förtiden" påpekade Zach hårt och för att försöka mjuka upp honom strök jag med fingrarna längs hans arm.

"Var inte svartsjuk" sa jag i en lugn ton.

"Jag är inte svartsjuk, men jag tror att du låg med honom" sa Zach bestämt och jag himlade med ögonen.

"Varför skulle jag vilja ligga med honom? För det är ju inte så att du är dålig" mumlade jag och ställde mig närmre honom. "Tvärtom så är du väldigt bra" flinade jag och kysste honom lätt på munnen. Han besvarade den inte. "Vad är det nu då?" suckade jag otåligt.

"Jag tror du ljuger. Med tanke på att han slog dig på rumpan..." Här tog han ett fast grepp om den, för att tydligt visa sitt ogillande till att Harrys hand hade varit där. "...så kan han knappast bara vara din barnvakt. Erkänn bara att du låg med honom" envisades Zach och jag rullade ögonen.

"Jag kan inte erkänna något jag inte har gjort. Jag har ingen jävla aning om varför han gjorde så, men det är mellan mig och honom. Tro mig, jag skulle aldrig ligga med honom" lovade jag och Zach fnös.

"Du ligger ju med alla, din ho-" Han avbröt sig själv när han insåg vad det var han var på väg att säga och jag gav honom en mörk blick.

"Din vadå?" fortsatte jag och tittade utmanande på honom, som för att se om han vågade uttala ordet. "Visst, om det är vad du tycker jag är så kan jag ju säga att du inte kommer få ta mer på den här horan", snäste jag och slog bort hans händer från min rumpa. "Ha så trevlig ihop med den där bitchen."

"Steffie, vänta." Han drog mig tillbaka till sig och just då bestämde jag mig för att jag måste börja träna. I alla fall så att jag fick lite armmuskler och kunde knuffa bort idioter som Zach och Harry. "Förlåt. Det är bara det att jag inte vill att du ska hålla på med någon annan. Jag vill ha dig för mig själv", mumlade han och såg mjukt på mig, ett magert försök till att be om ursäkt.

"Precis som du bara håller på med mig?" frågade jag drygt och skakade sen på huvudet. "Nej just det, du har ju din lilla flickvän här någonstans. Vet du vad? Kom tillbaka till mig när du har gjort slut med henne och så ska vi se om den här horan kan tänka sig att ligga med dig då", snäste jag bittert. Tack vare att han var så chockad över mitt utbrott så kunde jag slita mig ur hans grepp och det med ett nöjt flin på läpparna. Jag kanske inte behövde börja träna, det är ju trots allt väldigt jobbigt. Efter att jag lyckats slita mig ifrån honom gick jag tillbaka in till skolan, för att träffa Lesley och Heather i matsalen. Så långt kom jag aldrig.

"Och här har vi lilla Steffie. Hur går det med betygen nu när din syster inte kan hjälpa dig?" hörde jag den odrägliga rösten säga och jag vände mig stelt om.

"Oh, inte så bra. Jag roar mig mer med att hångla upp din pojkvän istället. Han är ju väldigt tidkrävande, går inte med på några snabbisar inte" log jag änglalikt och det fick Crystal att spärra upp ögonen.

"Du sa vad?" morrade hon fram och jag låtsades spela oskyldig.

"Åh, stackare visste du inte? Har Zach gått bakom ryggen på dig?" undrade jag storögt och med så len röst att hon tvekade på vad hon skulle tro.

"Som om han skulle hångla med dig", fnös hon till sist, uppenbarligen misstrodde hon mig. Oh, that's your first mistake, darlig.

"Stef-" Zach avbröt sig själv när han fick syn på Crystal framför mig och saktade ner på stegen. Han hade antagligen sprungit efter mig för att lova att han skulle göra slut med henne, precis som han brukade. Men som han aldrig gjorde.