Your reason to be (Svenska)

Kapitel 24

”Dags att åka hem, babe” fortsatte Harry viska. När jag insåg att det var han som stod bakom mig försökte jag skjuta honom ifrån mig, men misslyckades stort. Hans muskler spände sig kring min kropp och vägrade att släppa taget.

”Släpp mig” väste jag hårt och testade på en ny teknik. Att vrida mig ur hans grepp. Min mening fick honom att skratta lågt, men jag hörde det högt eftersom hans läppar fortfarande var för nära mitt öra.

”Gillar du inte det här?” Då kände jag hur hans läppar pressades mot min käke och sen fortsatte längre ner, mot min hals. Om det hade varit en vanlig kille, och inte min barnvakt, som gjorde så skulle jag med glädje ha tagit emot uppmärksamheten och tagit det hela lite längre. Men nu var ju situationen helt annorlunda.

”Vill du kyssa mig?” utbrast jag chockat. Än en gång skrattade han.

”Ledsen att göra dig besviken, men nej, babe”. Smeknamnet lade han endast dit för att reta mig, det irriterade mig. Och faktumet att han inte ville kyssa mig gjorde mig inte precis glad. ”Jag hade inte tänkt kyssa dig, men om det är vad som krävs för att du ska komma hem, så okej”.

”Jag vill inte kyssa dig!” protesterade jag kallt. Aldrig att jag skulle erkänna det och göra hans ego större. ”Varför skulle jag vilja det?!”

”Kanske för att det finns miljontals tjejer som skulle vilja det och jag visste inte om du var en av dem” förklarade Harry skrattandes, jag fnös.

”Tydligen inte, så släpp mig!”

”Steffie, vi ska hem nu”. Harry hade övergått från glad och flirtig –faktiskt nästan attraktiv- till allvarlig och använde nu sin pappa-ton på rösten.

”Släpp mig bara” fräste jag surt, ignorerade helt det han sa. Snabbt, så snabbt att jag inte hann med, snurrade han runt mig i sina armar, så att vi hamnade ansikte mot ansikte.

”Steffie” sa han bara lågt och jag vände ner blicken i golvet. ”Titta på mig”. Jag höll blicken nere, så länge att han lade ett finger under min haka och tvingade upp mitt ansikte. ”Vi går hem nu, eller så kysser jag dig framför alla de här personerna”. En sak var i alla fall säker, Harry var inte bra på att hota folk.

”Tänk om jag vill kyssa dig då?” mumlade jag och flyttade mitt ansikte närmre hans, nu var det bara enstaka centimetrar kvar mellan våra ansikten.

”Då får du väl som du vill antar jag. Och sen kommer det antagligen ut ett rykte imorgon om att vi är tillsammans” ryckte han nonchalant på axlarna. Varför hade jag lyckats avslöja att jag hatade median?! Nu skulle de utnyttja det i varje tillfälle de fick. ”Median kommer väl attackera oss i några veckor, men inget som är nytt för mig. Det är ditt val”.

”Visst, jag följer med dig” muttrade jag motvilligt. Ett glatt leende seglade på hans läppar när han släppte min midja, men istället tog min hand i sin. ”Heather!” skrek jag och Heather slet sig från hånglet hon höll på med. ”Jag drar! Ses imorgon!” Det var oklart ifall hon hörde, för det såg ut som att hon mimade ett ”va?”. Men sen pekade jag mot Harry och dörren, då flinade hon bara och nickade strax därpå.

”Let’s go”. På vägen ut fick jag syn på Zach och stoppade Harry.

”Jag kommer alldeles strax, en sekund”. Innan han hann säga något mer skyndade jag mig fram till Zach och överraskade honom med en djup kyss. De båda glasen han höll i händerna ställde han ner på bardisken bredvid för att istället lägga händerna på min rumpa och var han snabb med att besvara kyssen.

”Måste vi stanna? Kan vi inte bara sticka hem till mig på en gång?” bad han med desperat blick samtidigt som han flyttade sina händer till mina höfter och pressade mig närmre honom.