Skäms inte för någonting som vi gjort - Noel Flike

sjuttioett

My

Onsdag
Jag vaknar av att min väckarklocka ringer. När jag reser mig upp för att försöka stänga av den så kommer jag inte loss. Noels armar är slingrade hårt omkring mig. Inatt vaknade jag mitt i natten av att jag drömde en mardröm och då vaknade Noel också. Han höll om mig hårt och har inte släppt mig sen dess. Jag försöker trycka bort hans armar försiktigt och lyckas tillslut. Jag stänger av det extremt irriterade ljudet ifrån min mobil och sätter mig upp i sängen. Jag förflyttar min blick till Noel. Han sover djupt. Några hårslingor har trillat ner framför hans ansikte. Jag ler och blir helt varm inombords av att bara se honom ligga här och veta, att han är min. Jag är djupt tacksam att vi träffades och att han och Ludwig började bråka. Om dom inte hade gjort det så hade jag och Noel inte kanske varit här där vi är idag. Våran historia är lite fin ändå. Allting började med en fest. Som dessutom var hemma hos honom. Jag minns att jag var heeelt packad. Jag har nog aldrig varit så full i hela mitt liv. Minnena ifrån den kvällen var verkligen svaga som fan. Men morgonen efter festen vaknar jag upp till ett sms. Ifrån honom. Att jag glömt mitt pass på hans fest. Jag har inga minnen av varför jag hade med passet. Antagligen trodde jag väll att vi skulle ut, men passet hade ju inte hjälpt så mycket eftersom jag inte ens var 18. Men jag fick tillbaka passet tillslut och jag minns att jag tyckte Noel var bland det finaste jag någonsin lagt mina ögon på. Hans guldblonda hår och isblå ögon. Allting var så vackert. Hur jag förtjänat honom vet jag inte ens. Men hur det än hände så är jag så himla tacksam för det. Mest av allt så är jag tacksam över att vi hittade tillbaka till varandra. Att man kan sakna någon så mycket som jag saknade honom. Och att känna den känslan av lättnad, glädje, kärlek, lycka jag fick när vi kysstes igen. Den känslan är det finaste någonsin. Tänk att det blev vi igen. Jag och Noel. Noel och jag. Jag vill leva med Noel nu och föralltid.

"Noel Flike, jag älskar dig"

—————————
omg detta är alltså slutet på denna bok?? (det kommer bara en epilog till) vet att slutet va fett cheesy och kapitlet var kort men asså jag är så sjuuukt tacksam för allt. tack till alla er som röstar och kommenterar. asså era kommentarer gör verkligen min dagar hahahh. eftersom jag vet att många säkert undrar/kommer vilja ha en uppföljare till denna så vill jag berätta att nej, jag har inga planer på en uppföljare till denna tyvärr. inte som det ser ut idag iallafall. kanske någon gång i framtiden. men jag kan iallafall lova att jag kommer släppa mer böcker. det är dock oklar om det blir om Noel (hahah förlåt men asså älskar Noel okok) eller Dante:)) och ifall den blir om Noel så förlåt hahaha men man kan faktiskt aldrig få för mycket av lilla Noelle. men tack till alla er som läst oså, ni betyder fan mest <3333

vi ses snart igen