Skäms inte för någonting som vi gjort - Noel Flike

tretton

My

Måndag
Idag var alla mina lektioner inställda, vilket var otroligt skönt. Så nu är jag påväg tillbaka till skolan  för att snacka med Ludwig. Igen. Denna gången ska jag inte bli arg. Eller jag ska försöka att inte bli arg iallafall.

Jag, 14:56
Väntar på dig i caféet

Ludwig, 14:58
Vad är det?

Jag, 14:59
Jag vill snacka

Ludwig, 15:01
Aja

Jag stängde ner min mobil och förflyttade min blick upp emot korridoren. Jag ser flera elever som går ut igenom dörren till skolan. Då ser jag Noel. Han ler åt mig och jag besvarar hans leende innan han försvinner ut genom dörren. Noel kysste mig i helgen och jag kysste honom också. Jag log bara av att tänka på det. Mina tankar avbryts av att det skrapar i golvet bredvid mig. Det är ljudet av en stol som dras ut. Jag blinkar till och vänder mig om mot personen som satt sig bredvid mig. Ludwig.

"Jag fattar verkligen inte varför du är sur och något jag absolut inte fattar är varför du slår Noel? Gör det dig till en bättre människa eller? Duvet vi har blivit rädda för dig Ludwig, och det är helt sjukt. Du är min bästavän men jag vettefan nu för det har hänt något med dig" säger jag och min röst försvinner lite på slutet. Det känns som om jag kommer börja gråta. Jag tar ett djupt andetag och håller inne tårarna. Jag kollar upp på Ludwig som du har lagt ansiktet i händerna.

"Fuck vilken idiot jag är" mumlar han. Det låter nästan lite som att han gråter.

"Jag vill verkligen att allt ska vara som förut" säger jag och kollar bekymrat på honom. Han kollar upp och möter min blick samtidigt som han suckar.

"Jag vet inte ens varför jag blev arg på honom. Det kändes bara som om han hellre ville va med dig än mig och jag var typ fett full o grejer. Asså fan förlåt" säger han och slår bort blicken. Humörsvängningar much.

"Ludwig duvet att jag förlåter dig, men du måste prata med Noel" säger jag och ler försiktigt. Han nickar.

"Är han arg på mig?" Frågar han efter en stund.

"Det verkar inte som det" svarar jag.

"Bra, jag drar hem till honom direkt" säger Ludwig och reser sig upp. Nu är han typ glad? Som jag sa, humörsvängningarna är sjuka på denna killen.

"Ehm det går inte" säger jag och reser mig också upp.

"Varför inte?" Säger han och kollar frågandes på mig.

"För att han inte är hemma"

"Hur vet du det?"

"För att han är påväg hem till mig" säger jag och kollar ner på mina skor. Nu kommer han väll fatta.

"Så ni är en grej?" Säger han och flinar lite. En lättnad släpper ifrån mitt bröst när jag hör på hans ton att han inte är arg.

"Mmm kanske det" mumlar jag till svar.

"Du kan väll hälsa honom att jag är ledsen oså och att jag snackar med honom imorrn" säger han sen.

"Det gör jag" svarar jag och ler emot honom. Han nickar.

"Bra, men du nu måste jag gå, vi hörs" säger han och går därifrån. Jag ler nöjt och vänder mig om och går ut. Det känns bra att det är lugnt nu. Jag tror han fattade hur allvarligt det var när jag nämnde att vi hade blivit rädda för honom.

20 minuter senare var jag hemma igen. Jag öppnade dörren och slängde av mig skorna i hallen. Jag hör att tv:n är på så jag styr mina steg ut i vardagsrummet. På soffan ser jag en sovande Noel. Jag börjar skratta lågt för mig själv. Han ser fridfull ut. Jag sätter mig i soffan strax bredvid honom och kollar igen min mobil och svarar lite snaps. Plötsligt rycker han till lite så jag förflyttar min uppmärksamhet till honom. Han gnuggar sig lite i ögonen innan han kan öppna dom helt. När han får syn på mig reser han sig upp lite och kysser mig. Det pirrar till i magen.

"Gonatt" flinar jag åt honom.

"Amen förlåt då" mumlar han och gäspar.

"Jag har snackat med Ludwig nu" säger jag.

"Aha vad sa han?"

"Han är ledsen för det han gjort och han ska prata med dig imorgon" Noel nickar.

"Blev ni sams?" Frågar han.

"Aa"

"Bra"