Skäms inte för någonting som vi gjort - Noel Flike

fyrtiotvå

My

Tisdag
Det är kväll. Eller ja, klockan är väll runt 18:00 eller något. Jag ligger i soffan och slökollar på någon tråkig film. Idag har jag inte gjort någonting. Ibland var det skönt att ha sånna dagar. När man bara går runt, låta tankarna flöda och uppskatta ensamheten. Jag slumrar till i någon minut men väcks av att min mobil ringer. På skärmen står det 'Nellsonnn❤️'
Jag drar ut sidan och sätter luren till örat och hör Nellys röst.

"Hej på dig"

"Hejsan" svarar jag.

"Du vill inte komma hit? Vi är några som ska ses" säger hon med en snäll ton.

"Visst, vilka "vi" för att vara exakt?" Frågar jag. Det jag undrar mest är om Valter kommer vara där och så kommer det vara sådär extremt stelt. Nu vet han ju att jag vet liksom.

"Det är jag och Ludwig obviously, Ellen, Axel och Noeeel" säger hon och drar ut på 'Noel'. Jag kan nästa se framför mig hur hon flinar. Hon var med mig när han skrev till mig för några dagar sen. Jag tvekade länge på om jag skulle svara honom att jag ville börja om men tillsammans med Nellys hjälp så bestämde jag mig.

"Okeej då, jag kommer om max 10" säger jag med ett leende. Väl medveten om att hon inte ens ser det.

"Vi ses" säger hon glatt och sen lägger vi på. Jag stänger av tv:n och går in till badrummet. Mitt hår är kaos så jag borstar lätt igenom det och sätter sen upp det i en slarvig bulle. Sen går jag till mitt sovrum och bättrar på mitt smink lite. Onödigt att sminka sig en dag som man inte gör nånting jag vet men jag gör det för att det är kul. Jag öppnar garderoben och tar ut mina svarta kostymbyxor. Lite fint ska det vara. Snabbt drar jag på mig dom och kastar en snabb blick i spegeln. Svarta kostymbyxor med en vit långarmad tröja får räcka. Jag fortsätter ut i hallen och drar på mig mina vita adidas nmd. När jag kommer ut i trapphuset låser jag dörren efter mig och joggar sedan ner för trapporna.
Det är inte så mörkt ute vilket är otroligt skönt. Något som jag älskar är när det är ljust länge. Det är liksom bara så jävla tråkigt när det är mörkt vid typ fyra när det är vinter. Mysigt men tråkigt.
När jag hade gått i några minuter ser jag hur Ludwigs lägenhet dyker upp i mitt synfält. Dock känner jag mig extremt iakttagen. Jag kastar en blick över axeln och ser en lång gestalt gå bakom mig. Mitt hjärta börjar slå snabbare. Fast borde jag vara rädd? Personen kanske inte ens följer efter mig? Men jag har inte råd att ta några risker. Jag ökar på mina steg och fiskar upp min mobil. Jag sväljer hårt när jag hör att personen bakom mig också ökar på sina steg.

Jag, 18:51
Ludwig portkod fort!!

Det går några minuter utan att jag får svar. Strax är jag framme vid porten. Jag kollar bakom mig snabbt. Personen som har en svart luva på sig närmar sig.

Jag, 18:55
LUDWIG

Ludwig, 18:55
Chilla, 0917

Mina händer är darriga. Stressat slår jag in koden och drar upp den tunga dörren. Jag vågar inte ens kolla bakom mig. Snabbt drar jag igen dörren efter mig för att vara helt säker. Genom det smutsiga suddiga glaset ser jag hur personen kommer fram till porten. Han drar i häftigt dörren och börjar banka. Jag kan till och med höra hur han skriker. Han låter extremt arg. Hela jag blir typ i chock för någon sekund men sen börjar jag röra mig. Jag börjar andas snabbare i panik och snabbt springer jag upp till Ludwigs våning. Stressat plingar jag typ 3 gånger eller något. Det tar bara några sekunder innan Ludwig öppnar dörren.

"Varför är du så himla stressad?" Frågar Ludwig och rynkar pannan.

"Någon förföljde mig"

————————————
här e ett kapitel mitt i natten för er som e vakna hahaha :))