Skäms inte för någonting som vi gjort - Noel Flike

nio

My

Måndag
Det går några timmar och Noel är kvar hos mig.

"Fan Ludde är riktigt lack asså" suckar Noel och lutar sig bak i soffan.

"Kolla vad han skrivit bara" säger han och visar sms:et ifrån Ludwig:

Ludde, 17:02
Svär på allt kommer slå dig imorrn

Jag suckar. Vafan håller Ludwig på med egentligen. Han är typ världens största dubbelmoral just nu. Han blir sur på Noel för att han sov hemma hos mig men det är okej att han sover med min bästavän. Dom låg ändå med varandra. Jag och Noel låg inte ens i samma rum?

"Han är sjuk i huvudet ju" säger jag och ger tillbaka mobilen till Noel.

"Jag vill inte att ni ska skada varandra" säger jag och suckar.

"Ludde är sån" säger Noel.

"Oavsett om han är sån eller inte så vill jag inte att ni ska skada varandra ändå"

Tisdag
Min blick vandrar över korridoren för att leta efter Noel. Han glömde sig tröja hemma hos mig igår. Jag får syn på honom och springer ikapp honom.

"Hej" säger jag. Han stannar och vänder sig om emot mig.

"Hej"

"Jag har din tröja" säger jag och drar upp den ur min väska.

"Aha, tack" säger han och ler.

"Har du sett Ludwig än?" Frågar jag.

"Jag tror inte han har kommit till skolan än" svarar han. Jag nickar sakta. Bakom mig hör jag hur porten till skolan öppnas. Noel kollar med en panikslagen (?) blick över min axel. Jag hinner inte vända mig om innan Noel tagit tag i min arm och dragit med mig in i städskrubben som vi stog utanför.

"Vad är det Noel?" Säger jag förvirrat. Han stänger snabbt igen dörren bakom sig och det blir mörkt i rummet.

"Sch" säger han och lägger sitt finger på mina läppar. Jag tystnar och kollar ner på hans finger. Det är bara nån decimeter mellan våra ansikten. Det är dock tillräckligt ljust så att jag ser hans ansikte. Han kollar in i mina ögon och tar sedan bort fingret för min mun. Utanför dörren hör jag någon skrika.

"Vart fuck e Noel?!" Det är Ludwig. Då förstår jag. Jag blir nästan lite rädd för Ludwig. Tänk om Noel inte fått syn på honom oså hade bara Noel blivit nedslagen.

"Hur kan du inte vara rädd för honom?" viskar jag.

"Det är jag. Nu iallafall" svarar han. Hans andning är tung, jag känner den emot mitt ansikte.

"Jag måste gitta hem asså, fort som fan" säger han tyst utan att släppa ögonkontakten med mig. Det är en speciell känsla att bara kolla någon i ögonen, länge. Det känns lite som ett pirr i magen.

"Jag vill inte att ni ska vara ovänner, speciellt inte när det verkar som om han ska slå ihjäl dig" säger jag oroligt.

"Det går över snart" säger han och lägger sin hand på min axel. Jag kan inte låta bli att le lite.

"Är du säker?"

"Ja" säger han och ler lite. Det blir tyst i några sekunder. Han biter sig löst i läppen. Mitt hjärta börjar slå snabbare. Ingen gör något, vi bara står där och kollar på varandra. Tillslut så slår Noel bort blicken och vänder sig om för att öppna dörren. Det blir ljust igen. Korridoren har tömts på människor.

"Är du säker på att du klarar dig?" Frågar jag.

"Jadå" säger han och ler lite. Jag nickar sakta. Vi går förbi dörren till mitt klassrum och jag stannar.

"Ses" säger han och ler. Sen går han vidare. Jag står kvar en stund och kollar efter honom innan jag går in till min lektion. Bara 7 minuter sen. Jag slår mig ner bredvid Ellen utan att säga något till läraren som nämnt att jag kom sent.

"Och du kommer sent därför att?" Viskar Ellen och lutar sig emot mig.

"Jag var i en jävla städskrubb med Noel" säger jag och kommer på strax efter orden har lämnat min mun hur fel det låter.

"Jasså?" Säger hon och lägger huvudet på sne samtidigt som hon ler lurigt.

"Lång historia kort, Ludwig tänkte slå ihjäl honom typ så han var tvungen att gömma sig där och jag råkade vara med honom" förklara jag mig. Ellen nickar.

"Ludwig är galen just nu, snälla gör något åt honom" suckar jag och kollar upp på Ellen.

"Tro mig, jag försöker så gott jag kan" säger hon och ler medlidande emot mig.