Skäms inte för någonting som vi gjort - Noel Flike

fem

My

Fredag
Det hade inte tagit mer än 20 minuter på festen innan Ellen dragit iväg från mig. Jag blev ensam kvar, det är alltid så. Ellen försvinner. Med en lätt suck går jag ut i köket. Jag har inte druckit särskilt mycket. Helt ärligt så är jag inte på festhumör idag. Det blev rätt mycket förra helgen. Min mobil vibrerar och jag tar upp den och läser notisen.

Okänd, 21:39
Är du på festen?

Först måste jag tänka en stund på vem det är men sen kommer jag på att det är Noel. Jag hade bara glömt och lägga in numret. Jag gör det innan jag svarar.

Jag, 21:43
Ja, är du?

Noel, 21:44
Klart jag är

Jag, 21:44
Hahah

Noel, 21:45
Vart är du?

Jag, 21:46
I köket

Sen får jag inget mer svar. Bara nån minut efter jag stängt ner min mobil kommer Noel ut i köket. Han ler när han får syn på mig.

"Hej" säger han.

"Hej"

"Hur är det?"

"Det är väll bra, själv då?" Säger jag och ler.

"Jo det är nog bra" säger han och pillar lite på glaset han håller i handen.

"Du verkar inte så full" säger han sen och kollar på mig.

"Inte du heller"

"Känner inte för och dricka" säger han med en axelryckning.

"Samma här" svarar jag. Han nickar sakta. En lite stel stämning lägger sig över oss. Det klart den är stel, vi känner ju inte ens varandra. Plötsligt hör vi hur några börjar skrika ifrån vardagsrummet. Vi kollar snabbt på varandra innan vi skyndar ut dit. Det är två killar som har börjat slåss. Alla står bara och kollar. De två killarna som står och slåss har fullt fokus på varandra och märker inte att det står andra runt omkring dom. Plötsligt så råkar dom knuffa till mig och jag vajar till och håller på och ramla när jag känner två armar som fångar mig. Det är inte vilka armar som helst, det är Noels.

"Går det bra?" Säger han och tittar ner på mig.

"Ja" svarar jag och lägger märke till att han fortfarande håller armarna om mig. Vadå stelt? Han skrattar lite nervöst och släpper taget om mig och kliar sig i nacken. Vi står kvar helt med en stel tystnad som ett täcke över oss även fast det är högljutt i rummet. Som räddning så kommer Ellen fram till oss. Hon är väldigt full då hon vinglar till och får precis tag i väggen som stöd för att inte ramla.

"Hejsaaan" säger hon och slänger armarna om mig. Jag skrattar lågt. Ellen som full är bland det roligaste jag vet.

"Jag kanske stannar hos Ludwig" sluddrar hon fram och ler nöjt emot mig. Hon kan inte riktigt stå stilla.

"Trevligt" svarar jag och hon nickar ivrigt sen får hon syn på Noel.

"Nämen heej" börjar hon men stannar upp för att tänka efter. "Noel" avslutar hon sen och ler. Han skrattar lite innan han svarar.

"Tja"

Ellen vänder sin uppmärksamhet emot mig och slår mig löst på bröstet och blinkar med ena ögat och nickar diskret emot Noel. Men det är inte så diskret för jag hör hur Noel flinar lätt i bakgrunden. Sen vinglar hon iväg vidare någon annanstans. Noel börjar skratta.

"Ja sådär kan det vara" säger jag och börjar skratta med honom. Han mumlar sedan något tillbaka och ler lite emot mig.