DEL 1
Det här var inget vanligt fängelse...
Det var ett fängelse där de allra värsta brottslingarna satt.
Nu var jag här
Och skulle få ut dem
Något var annorlunda, hans ögon. De drog in mig och fyllde mig på ett sätt jag aldrig känt förut. Det var...
När jag vaknade steg jag upp och gick snabbt omkring i den stora salen. Ingen var här. Ingen. Inte ens pappa. Tomt. Ingen visste vart jag var. Ingen hade kommit för att leta efter mig. Alla dörrar var låsta och det fanns inte många fönster. Men när känslan blev för stor orkade jag inte med det längre. Jag flyttade på några stolar och klättrade upp genom ett av fönstren. Det var verkligen gjort för att ingen skulle ta sig ut. Men en liten miss var att de aldrig hade tänkt att jag skulle hamna här. Jag hade öga för detaljer och var extremt smidig, vilket inte var det lättaste att tro när man såg på mig. Jag var lång, men jag kunde se det som inte många andra såg. Jag kunde se lösningar och faktiskt klara av dem. Ingen annan människa skulle tagit åtta stolar och sedan hoppat upp till räcket för att svinga sig upp till ett fönster många våningar upp. Men jag skulle ut.
Jag öppnade fönstret och fick se något som pappa fruktat de senaste åren. 5 polisbilar stod runt byggnaden. Tejp som spärrade in byggnaden så ingen skulle ta sig för nära någon ingång. Stora folkgrupper var samlade inte långt ifrån. Reporter med filmkameror som försökte få några smaskiga filmklipp och till nyheterna.
Det var då jag förstod allt. Mitt på kanten vid fönstret, nära att tappa balansen. Någon hade försökt ta sig ut...
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
