DEL 1
Det här var inget vanligt fängelse...
Det var ett fängelse där de allra värsta brottslingarna satt.
Nu var jag här
Och skulle få ut dem
Något var annorlunda, hans ögon. De drog in mig och fyllde mig på ett sätt jag aldrig känt förut. Det var...
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
Han gick sakta fram, han verkade vara mer chockad. "Mamma?" Hon vände sig om med armarna i kors. "Så du var en av de som lyckades fly." De stod där, rörde sig inte ur fläcken. Det kändes skumt att se på, som om det var helt fel timing för mig. "Ja. Vad gör du här?" Hon tog ut armarna i en gest. "Vi bodde här förut, sedan flyttade du in hit men så hamnade du i fängelse inte långt efter. Jag tänkte att jag kunde vara här om du skulle ta dig tillbaka." Jag flyttade blicken mellan dem, och möttes av henne blick medan hon började le. Han såg på och märkte att jag hade hennes väska om axeln. "Jag har inte träffat dig på 10 år och nu släpper du bara in främlingar, när du tror att du vet vad din egen son kan göra, så bara ser du bort tanken att någon kan göra något sånt mot dig?!" Hon gick fram mot honom men han ville inte krama henne. "Nej." Han föste undan handen och allt, hennes leende, hennes värme hennes goa vibe försvann. "Hon har ju stulit från dig!" Han slet väskan av mig och skakade på den framför hennes ansikte. Jag klarade inte av ögonkontakten. Jag tittade mot fönstret där jag hade smugit ut istället. "Har du hjälpt fler eller? Bara varit så snäll och hjälpsam mot andra??" Hon tog tag i väskan. "Hance?" Hon tittade på honom förstående men också medlidande. "Vet du vad, strunt samma!" Han gick med bestämda steg ut ur lägenheten och slängde igen dörren med en smäll. Hans mamma började springa efter. Jag skulle precis följa med men hörde bekanta ljud.
