Förbjuden frukt

De människor vi har runt oss KOMMER ATT PÅVERKA OSS

"Är det han säger sant?" Killen tittade rakt ner på den döda kroppen. Jag ville inte svara honom. Jag ville inte att han skulle få höra svaret. Jag ville inte mer. "Ja. Hon var lätt dessutom. Jag kan satsa mitt liv på att du kommer komma innanför hennes byxor och sedan när hon kommer efter dig då kommer du se att du tog fel beslut." Jag tittade på Hance med vidöppna ögon. "Fel beslut? Du var otrogen mot din flickvän! Såklart att det var fel beslut AV DIG!" Jag skrek. "Och gissa vad, nu är du här och arg ändå för att någon annan än du rör mig! Om du ångrade dig borde väl du inte bry dig? Om jag nu inte var någon endaste betydelse för dig, så hade du väl ändå inte varit här?" Hance tittade in i mina ögon. Det gick inte att dölja att han var avundsjuk. Jag hade också fått in honom i fängelset, hans smak var farlig för honom.
"Hance det är bäst vi går. Vi skulle inte ställa till med någon scen." Hans flickvän tittade på honom och drog honom i armen. Hance tog stora och tunga kliv framåt och bar mig snabbt över sin ena Axel snabbare än jag hann ana. "Vad... Hance!" Jag bankade mina knytnävar mot hans ryggmuskler. Men han släppte inte. Han skulle inte släppa mig för något annat. Tjejen bara muttrade desto mer jag bankade. Precis innan vi skulle gå ut sade hon till mig:" "Hörru lill-tjejen om du vill leka med de stora pojkarna får du för i helvete hålla käften och sluta!" Jag stannade tvärt. Det var en anledning varför de gjorde det här. Det var av en anledning varför de kom in.

Hance släppte ner mig. "Jag kan ärligt talat inte ens fatta att du är med honom!" Jag orkade inte bry mig och himlade bara med ögonen. "Vet du, jag pratar med dig. Prata när du blir tillsagd." Jag tittade fortfarande ner i marken. "Det var ingen fråga." Han gick en bit ifrån, irriterad på mig. "Du vet, även om vi inte vill det så är det så, de människor vi har runt oss KOMMER ATT PÅVERKA OSS! Han har svårt att se dig med någon annan. När jag åkte in tappade han allt. Hans morsa gav upp när han också åkte in i fängelset. Han hade ingen att vända sig emot. Allt han ville ha var sin egen mamma. Jag var anledningen till att hans liv blev förstört. Han klarade inte ens av att se mig de första veckorna...                                            Att han då senare fann en tjej som faktiskt inte gjorde något ont mot honom, att du var hans enda trygghet här inne betydde mycket. Men det var som att så fort han fick någon betydelse igen så togs det bort ännu en gång, när han ser dig med någon annan..." Hans flickvän hade fått en tår och såg berörd ut. Men det sårade mig ändå lite när han sade allt det där om att komma innanför mina byxor. Som att... nej vet du vad. Han behövde någon och jag var den, han behövde närhet och när han fick det blev han till sig och ville ha mer.
Men ändå att jag var hans närhet, jag var vad han behövde!