Förbjuden frukt

Han kunde avslöja mig

Hance stretade emot. "Du rör inte henne!" Han hade lakanet omvirat kring sig och klädde på sig sina kalsongerna samtidigt som jag fick en utsökt utsikt. Ett hårt grepp slogs fast om mina armar och spände åt in till skelettet. Hance tittade på de och skallade de och sedan fick jag resten av lakanet. Jag virade det snabbt omkring mig innan han puttade mig ut ur cellen. Jag började springa men Hance hade inte kommit, på länge. Så jag gick tillbaka i rask takt. De stod öga mot öga. Båda var beredda att slå den andra. "Du kladdar inte på min dotter!" "Du tar inte henne!" Det var då det slog mig. Just när Hance fick ögonkontakt med mig. Han visste inte ens vad jag hette. Han visste inte ens vem jag var fram tills nu. Han skulle kunna avslöja inför alla att jag var chefens dotter. Alla skulle hata mig om de inte redan gjort det. Hance, att jag höll det hemligt för honom, att jag inte berättade. Men istället för att låta bli och stanna i cellen för honom så spottade han rakt in i min pappas ögon och tog tag i hans fickor och sedan kastade runt honom ner på marken. Hance tog min arm och sprang med mig för sitt liv. Han skyddade mig trots allt...
Jag sprang, sprang så mina ben inte nådde mer. Höll i Hance hand som om det var det enda jag var menad att göra. Jag brydde mig inte om att flera kanske vaknade och tittade på oss. Jag kände håret studsa mot ryggen. Det var så olagligt, men så kul på samma gång. Jag var ganska säker på att jag log.

Hance vände sig tvärt om. Han knuffade mig mot väggen och tog sin hand om ett grepp kring min hals. "Varför berättade du inte?" Jag visste att det här skulle komma. Jag fick en klump i magen. "Ärligt talat Hance..." Han avbröt mig innan jag hann fortsätta. "Nej tyst. Ser du? Du vet vad jag heter, du vet saker om mig inte många vet men jag vet inte ens ditt namn. Jag visste inte ens att du var dotter till den värsta personen jag vet! Till den som fick in mig hit och fick mig att svika min familj!" Jag tittade frågande på honom medan greppet om min hals blev hårdare. Var det verkligen så tryggt att ha en brottslings händer så nära min hals? Hans ögon var trötta och han var riktigt arg. "Jag växte upp med min mamma. Sedan började jag träffa en tjej. Hon kunde snatta lite då och då, inga stora grejer till en början men när hon såg att hon verkligen var skicklig och riktigt duktig stal hon några av de allra dyraste smyckena som någonsin tillverkats genom tiderna. Hon sålde narkotika. Hon sålde alkohol till 10 åringar. Men allt ändrades när jag fick höra att hon hade slagit ihjäl en unge till döds. Mamma började tro att jag också var kapabel till detta. Jag blev misstänkt för flera saker under tiden, speciellt för vad hon hade gjort och mamma vägrade att ens se på mig, träffa mig, prata med mig. Hon trodde på allt jag blev anklagad för. Polisen orkade inte lyssna eller ta upp rättegångar för varför skulle jag inte gjort det? Sedan ser man att hon är hur trevlig som helst åt andra men inte ens sin egen son?! Men i alla fall så lyckades jag komma in. Jag var anklagad för, för mycket och det var inte ens på kartan att jag inte skulle gjort det." Jag tittade djupt in i hans ögon och kunde se hur jobbigt det var för honom att kämpa för varje ord han berättade. "Vem var hon?" Smart, grejen var att han skulle få reda på saker om mig men istället frågade jag bara ännu mer om honom. "Vet du vad innan du svarar på det. Hej, jag heter Milly och jag är chefens dotter." Jag sträckte fram handen åt honom som för att hälsa från början av allt.

Lamporna tändes i hela salen. Hela ljuset blixtrade till snabbt och mina ögon var inte bereda på det starka ljuset.

"Jag är hans flickvän."