DEL 1
Det här var inget vanligt fängelse...
Det var ett fängelse där de allra värsta brottslingarna satt.
Nu var jag här
Och skulle få ut dem
Något var annorlunda, hans ögon. De drog in mig och fyllde mig på ett sätt jag aldrig känt förut. Det var...
"Ännu en till! De på mötet bara tjatar och tjatar på att jag ska ta in de, jag har de allra värsta. Han kommer bli knäckt därinne!" Pappa hade slängt ner morgontidningen med en smäll på köksbordet. "Men seså, var glad att de vill att dem ska vara i ditt fängelse. Då vet de att de får det ordentliga straffet och verkligen inte blir lätt för dem. Du har jobbat på bra." Mamma smekte hans bröst. "Ja du kanske har rätt i det." Pappa log mot mamma och snurrade runt henne i en liten piruett. De var kära och det syntes på långt håll. De båda hade träffats genom sina jobb. Mamma hade ett eget företag och jobbade hårt för sina idéer. De var verkligen glada att de hade träffat varandra som var lika passionerade inom samma sak. "Milly!" Jag tog ner boken från mitt ansikte. "Ja?" "Skulle du med nästa vecka?" "Jag tittade på pappa och nickade bestämt på huvudet.
Jag skulle få följa med pappa till hans jobb. Det är bara det att hans jobb var lite annorlunda, så lite annorlunda saker kunde ske...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag klev in genom glasdörrarna och kände direkt ac:en som fläktade skönt och svalt. Jag klev in på pappas avdelning. Stora fönster och stora konferensrum. En kvinna klev in i uniform och räckte mig ett fat med små bakelser. Jag stoppade in en i munnen och njöt till utsikten. "Pappa är vi rätt?" Han skrockade till och tog sin hand på min axel "Ja gumman, vi är rätt. Det här är vår avdelning." Han betonade det särskilt på vår och något lurt i hans ansiktsuttryck syntes för någon enstaka sekund. "När ska vi få gå till själva fängelset?" Pappa gav mig en förvirrad blick. "Vad menar du nu? Du kommer inte på några omständigheter få gå ner dit."
Men det pappa inte visste var att när jag väl hade bestämt mig så skulle det ske...
