DEL 1
Det här var inget vanligt fängelse...
Det var ett fängelse där de allra värsta brottslingarna satt.
Nu var jag här
Och skulle få ut dem
Något var annorlunda, hans ögon. De drog in mig och fyllde mig på ett sätt jag aldrig känt förut. Det var...
Seriöst nu, mina ben var verkligen på andra sidan av byggnaden och fläktades med den friska vinden. Skulle jag ramla nu... då skulle jag ramla ner mot marken mitt i live-sändningen. Mitt framför folksamlingarna. Mitt framför pappas fötter. Han skulle få se sin egna dotter falla från en sådan höjd och sedan dö mitt framför hans egna fötter och ögon.
"Hallå! Hoppa ner och stäng fönstret!" Jag blev så rädd att jag ramlade bakåt. Fönstret stängdes med en smäll. Stolarna föll omkull. Jag föll och landade hårt, in i famnen. De starka armarna höll om mig och skulle inte släppa mig för något annat. "Hahah du gör på ditt sätt när du ska stänga fönster. Men du måste ha balans, tänk om jag inte vore här!" Ljuset hade blivit klarare och jag kunde äntligen titta in i ögonen. De glänste. Jag hade aldrig sett bruna ögon på det här viset. Det var någonting extra i de, mamma hade blå ögon men de var ingenting som dessa. Jag drogs in i de och fylldes. Jag fylldes av trygghet. Det kändes som att allting bara stannade och vi tittade in i varandras ögon. Jag ville inte släppa honom. Det kändes underbart. Jag ville stanna här. Helt plötsligt. När han kom in. Han ändrade hela atmosfären. Han ändrade allt.
Han ändrade allt...
Hoppla! Dieses Bild entspricht nicht unseren inhaltlichen Richtlinien. Um mit dem Veröffentlichen fortfahren zu können, entferne es bitte oder lade ein anderes Bild hoch.
