Förbjuden frukt

Jag såg rött

                                Två dagar
Två dagar! Jag kan inte ens fatta att jag kommer vara ute om två dagar. Eller förresten här nu, jag verkar ha bestämt mig för att jag redan ska ut men tänk om det egentligen nu inte skulle gå? Tänk om... nej jag skulle inte klara av den tanken, tanken att behöva veta att William är kvar i samma lokal. Gå runt med sin våldtäktsman runt sig. Även om jag hade några här så kunde det fortfarande ske. Det var kanske det som gjorde det värst. Inte att inte komma ut, bara att behöva se honom.
"Så där är du." En hand lades på min axel. Fingret strök längs min kind och jag kände genast igen fingret. "Tiden är inne." Jag tittade med vidöppna ögon när jag hade vänt mig. William endast två meter ifrån mig. Jag svalde hårt och kunde känna hjärtat slå hårda slag. Slag av oro. Kunde han höra mitt hjärta? Kunde han då använda det som sin fördel? Jag tittade på killen framför William. Hance. "Nå? Det är jag eller honom?" Jag antog att Hance menade William så jag kastade ut mig direkt. "Bra." Jag fick ett snett leende och hans armar drog mig intill hans kropp. Men av någon anledning kände jag trots allt oro. En liten smula. Han gick med sin arm runt omkring mig och jag höll honom nära mig. "Berättade din flickvän..." jag blev abruten. "Tyst. Nu fokuserar vi på dig här. Du får tro vad du vill. Men efter allt trodde jag att du litade på mig??" Jag blev minst sagt förvånad, "litade på dig?? Hance vet du ens hur svårt det är efter vad du utsatt mig för? Om du ens hade varit i min roll kanske du  ens för en gnutta skulle förstå." Han rynkade ögonbrynen och gav mig en stirrande hastig blick. "Du... du har också inte varit helt ärlig vet du det?" Jag himlade med ögonen."Hance grejen är att du ska fatta vad du har gjort och lära dig av misstagen. Inte då mig att vara anledningen genom att skylla på mig eller vända problemet. Där märks det bara ännu tydligare att du inte vågar stå för vad du har gjort." Hance tittade ner i marken och sedan upp på mig med ett flin." Var William bra eller?" Jag förstod inte vad han menade." Vad pratar du om?" Hance fortsatte med leendet. Han var väl trots allt pojkvännen till Williams dotter, men inte hans egen son. Så jag kunde inte riktigt förstå hur hans leende kunde hamna på Hance. Jag rös i hela kroppen och ådrorna frös till is. "Ja, du hörde, du vet vad jag snackar om Milly! Igår med William. Du byter kille varje dag verkar det nästan som. Men hämnd: Gå till ditt "otrogna ex flickväns pappa" trodde jag väl ändå var lite väl?" Jag grimaserade på "ex" delen, endast för att man lättare skulle förstå meningen men inte riktigt för betydelsen. "Vet du vad. Jag kanske hade bra lärare trots allt..." jag släppte handen runt omkring mig. "Vadå säger du att jag var så bra?" Han hörde definitivt vad han ville höra. "Menar du seriöst att du såg på under hela tiden William våldtog mig men inte gjorde något åt det?!" Jag skrek. Hance tittade på mig som om han hade blivit lärd av William hur han skulle göra. Jag tyckte det var obehagligt. Vart jag än vände mig fanns det åtminstone en William. "Tja de flesta här såg väl på." Jag tappade hakan. "Är du allvarlig? Såg alla men ingen gjorde något?" "Jag fick endast höra om det men hann se sista biten. Du är fan snygg du utan kläder! Du vet olika perspektiv men ändå helvete!!" Jag glodde in och allt slocknade. Allt ljus inom mig för Hance slocknade. Rött tog plats och eskalerade." Vet du vad Hance när ska du lära dig?" Jag puttade honom så att han flög. "Du kan inte hålla på såhär!" Jag sparkade till honom rakt i näsan. "Hance nu måste du inse förr eller senare. Men desto längre tid det tar desto mer kommer du ångra att du inte behandlade andra bra från första början!!!" Jag knuffade till honom så han steg upp flera meter. "Du rör inte mig enda gång till. Du ska inte ens prata med mig! Du ska inte ens, vet du vad du ska vara så oerhört glad att du ens träffade mig efter allt som har hänt dig!!!" Jag brydde mig inte om ljuden runt i fängelset. Flera personer hade samlats men det var rött och endast ilska!
Jag hade slagit flera slag och det stank nu blod. Jag visste väl att jag nu var kapabel till en hel massa!

Men när dörren väl öppnades och jag fördes ut ändrades allt. Hela hans min, blick, allt försvann. Som att han tappade hela livet i hans ansikte och föll ihop. Svimmade??

Eller...