Förbjuden frukt

Han påminde mig varför jag ville ha kvar honom

Händer lades om min rygg och min kropp drogs mot dens mage då jag bara stod så stilla och chockad. "Hance?"Han tittade djupt in i mina ögon men jag fick ändå ingen kontakt. "Hance. Har du tagit dig in hit och ristat in detta med en kniv på mig?" Han tittade på mig undrande. "Vad menar du?" Jag visade upp händerna medan han noggrant visiterade dem. "När?" Visste han någonting om detta? Varför var han i min cell? " På natten. Någon smög sig in hit och ristade in att den skulle komma tillbaka och att den behövde berätta sanningen, för det får inte vara fler lögner. Du är ju den enda som kommit tillbaka..." Han kliade sig i huvudet. Jag visste egentligen inte vad jag kände kring det här. Han kunde inte bara komma in hit och göra såhär. "Mitt minne har blivit sämre." För att sluta konversationen drog han fram sitt typiska Hance leende. "Du gillade det sist huh? Vi blev ju avbrutna sist så en revansch..." Jag grimaserade, han var inte klok. "Nej, Hance. Det kommer inte hända något mer om du inte kommunicerar med mig!" Han himlade med ögonen. Jag kände skuld även fast att det borde varit hans plats. Han hand sattes om min handled och drog mina händer neråt. Ögonlocken fladdrade till som om det vore en fågel. En fågel som skulle få flyga och känna njutning. Jag drog ifrån mig handen. "Nej Hance! Tro inte att jag kommer att göra något med dig." Hans påbörjade njutning fick ett tvärt slut. Han var uppe på fötter snabbare än jag hann blinka. Han gick precis utanför celldörren medan jag stod på andra sidan av den, i min cell. Vad var starkast? Om det nu var han, att han skulle få exakt vad han ville. Han bröt sig in i min cell och ristade in med kniv så att det började blöda och nu trodde han att han skulle få njuta en stund med mig! Men annars då, ja det andra. Det andra var starkare. Jag sprang ut från cellen och sprang för allt jag hade. Min hand lades om hans axel och jag drog med honom. Min hand var omringad kring hans bälte och fingrarna snuddade fängelsedräkten. " Kyss mig här och nu." Han var inte på humör så då blev jag ännu mer bestämd. "Allt du velat göra med mig, tro mig jag vet att det är mycket, du har säkert mycket erfarenhet. Gör det annars kan du gå, men tro aldrig att du någonsin kommer att få vara nära mig då."

Han slängde ifrån sig allt och närmade sig mig med en så intensiv kraft att mina knän ville domna bort. Läpparna hade sitt moment och tungan mötte hans. Det blixtrade till, jag hade glömt hur det var men nu när jag var här kunde inget släppa mig. Sättet han rörde mig längs armen uppför kindbenen fick mig att känna mig som ett barn. Mina ben lyftes och virades snabbt runt om hans midja, snabbare än vad jag trodde var naturligt. Ryggen hade stöd mot celldörren. Hans läppar gjorde avtryck på halsen men jag försökte hålla munnen stängd. Men nu när han gjorde allt det här, påminde han mig så mycket om varför jag ville ha kvar honom för att göra allt detta. Men jag hade kanske ändå lyckats med min plan, även fast att kroppen hade gjort mer än vad jag trodde. Det skulle bara varit en manöver när jag såg i ögonvrån att någon kom fortare och fortare fram i fängelset. DET var han jag ville fly ifrån, han som jag trodde att Hance var. Skulle jag bara bevisat att jag var upptagen här med någon annan så skulle den inte ge sig på mig. Jag log. Hance märkte det och öppnade ögonen. Jag stelnade till. Precis när mina läppar rört vid hans. Precis när våra kroppar rört sig på ett sensuellt sätt. Precis nu, här i stunden när jag hade mina ben runt om hans midja och gjorde ljud ifrån mig."Vad är det?" Hans insugna blick var inte mitt ansikte vänt emot, tvärtom. Det var vänt mot...

Killen jag träffade första dagen.