DEL 1
Det här var inget vanligt fängelse...
Det var ett fängelse där de allra värsta brottslingarna satt.
Nu var jag här
Och skulle få ut dem
Något var annorlunda, hans ögon. De drog in mig och fyllde mig på ett sätt jag aldrig känt förut. Det var...
Vattnet strålade mot min nakna hud och jag rös mot vattnets temperatur som stänkte bort dammet från tunneln. Jag ville bli av med det, det minnet att bli nedstampad på marken och känna sig lämnad. Bortglömd. Men det var bara det att lukten från han, mint, sköljdes även bort. Det ville jag däremot minnas. När jag var i hans famn, sättet han tittade på mig som fyllde hela mig. När det bara var vi där. I den stunden.
Jag gick ut och skulle sätta mig och vänta utanför pappas kontor. Folk tittade på mig och följde varje steg jag tog så jag inte skulle ta ett enda felsteg.
Det hade tagit tid men pappa kom och kramade om mig. Han tittade på några som kom och började viska samt nicka på huvudet. Vakter bakom mig och pappa var stressad framför mig. Jag tittade när jag gick ut ur byggnaden och fick se någon. Han gick med fler vakter kring sig och tittade ner i marken. Jag kunde knappt tro att jag såg rätt. Jag tog några steg bakåt och jag hade rätt. Jag trodde inte att jag skulle få se honom efter allt det här men här var han nu. Jag stängde dörren om mig men vakterna var för snabba. De tog ett hårt tag i mina armar och öppnade dörren. Kameror filmade och fotade och poliser fick försöka få folk att gå åt sidan. Vakterna satte mig i en bil och pappa satt i framsätet med chauffören. Han var inte på humör. Inte så konstigt. Men det syntes inte ens att han var glad över att se mig. Bilen rullade iväg. Bort från byggnaden. Bort från att veta vem det var. Bort från att ha en chans att träffa honom igen.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
