DEL 1
Det här var inget vanligt fängelse...
Det var ett fängelse där de allra värsta brottslingarna satt.
Nu var jag här
Och skulle få ut dem
Något var annorlunda, hans ögon. De drog in mig och fyllde mig på ett sätt jag aldrig känt förut. Det var...
"Men bara så du vet, du kommer aldrig få gå dit igen." Jag skakade kraftigt på huvudet. "Nej, jag ska dit!" Pappa tittade fundersamt på mig. "Milly. 80 stycken brottslingar har lyckats fly. Du ska stanna här. Jag har redan fixat så att du kommer ha med dig vakter vart du än går." Jag tappade hakan. "80?" Han tittade ner i marken och suckade djupt. "Du hörde rätt. Nu ska jag få in alla igen." Mamma tog sin arm om pappa och gick ut med honom. Jag satt helt tom på sängen. Att det bara kunde gå snabbt. Så snabbt.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
12 dagar hade gått nu. Vana? Nej, det kändes instängt. Det var skillnad från att vara där för nu visste andra vart jag var men det var som att jag ville bort härifrån och komma tillbaka på något skumt sätt ändå. Hade jag kunnat lyckas se vad det var som hade hänt på kanten av skyskrapan så skulle det inte vara lika stor utmaning som att ta sig ut härifrån. Jag tittade på 3 av vakterna och observerade dem. Det var mycket svårt, det kunde enkelt ske fel i mina markeringar då de såg lika ut och ofta bytte scheman.
17 dagar och jag hade börjat göra upp en plan. Den var väl inte så genomtänkt men det skulle funka.
"Jag ska gå ut och ta en fika med min kompis. Får man det eller?" En av vakterna bara tittade på mig. Sedan pekade med fingret och nickade inåt igen men då såg jag min chans istället. "Kan jag få din telefon så jag kan ringa min kompis och säga att det inte går där åtminstone?" Han räckte mig sin telefon. "Ja, hej!! Nae vi kan inte äta där, du vet mina vakter, så ta bara bakdörren så kan vi äta här istället." Han grep tag i min arm och stängde snabbt av samtalet. "Vad håller du på med? Tänk om någon av brottslingarna vet vem du är, har tagit sig till dina närmsta och avlyssnar samtalet och kan hitta sätt att ta sig hit och få information om din pappas jobb. Eller utpressning om han är hos någon du känner." Jag drog tillbaka handen. "Låt dem." Jag log och gick tillbaka in i huset.
Men om de nu kanske hade rätt så kunde någon ta sig hit. Någon skulle kunna skada mig. Någon skulle kunna ta information.
