DEL 1
Det här var inget vanligt fängelse...
Det var ett fängelse där de allra värsta brottslingarna satt.
Nu var jag här
Och skulle få ut dem
Något var annorlunda, hans ögon. De drog in mig och fyllde mig på ett sätt jag aldrig känt förut. Det var...
Jag hade gömt mig. Jag kunde känna pulsen sakta ner. Andningen hade blivit långsammare. Blodet behövde stoppas. Allting skulle verka verkligt, som att någon faktiskt hade kidnappat mig av brottslingarna. Jag skar djupt så mitt skrik blev högt och brutalt. När många av de var mördare skulle det varit konstigt om jag inte gjorde ett ljud, det skulle verka så verkligt som möjligt. Inte att jag hade rymt, inte så de låser dörrar för mig, jag ska inte vara fast. Som om någon hade kommit in, som att jag stretade emot, som att jag inte var den som ville fly. Så att jakten skulle bli efter de, jag ville ju trots allt hjälpa men på mina villkor.
Sirenerna närmade sig. Jag hade knappt gjort ifrån mig ett ljud, men jag hade trots allt sprungit så snabbt jag kunde medan jag försökte gömma mig. Flera poliser gick runt och spanade. Deras svarta skor rörde asfalten och närmade sig platsen. Gruset och grenar förflyttades. Jag rörde mig sakta men säkert bakåt. Men jag kunde inte låta bli, tanken slog mig att han skulle fånga mig om jag ramlade nu. Att han skulle ha lyckats ta sig härifrån och vara här nu, bakom mig, redo att fånga mig. Att jag skulle lyckas rymma och ta mig till honom. Som om det var väntat lade någon sin hand på min axel. Jag vände mig snabbt om och mina ögon vidgades. Hela mitt beslut. Var det nu det skulle hända, det som alla sade? "Kom!" Rösten väste och innan jag hann tänka något annat var jag redan iväg. Jag granskade honom.
Den som var framför mig var inte han utan en av brottslingarna...
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
