Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy

Kap.29: They Thought It Was You

T I D I G A R E

"Är du vaken?" Frågar han.
"Ja" svarar jag.
"Vill du sova mer" frågar han.
"Ja" svarar jag.
"Har det hänt något?" Frågar han.
"Nej" svarar jag.
"Men du värkar sur" säger han.
"Nej" svarar jag.
"Nejnej" suckar Omar och jag känner hans armar om min midja. Egentligen vill jag bara putta bort honom men bestämmer mig för att låta dem ligga kvar. Han kommer aldrig låta mig vara annars.
~
~~~Ogge~~~
"Kom nu Omar" säger jag och suckar.
"Är du säker på att du klarar dig?" Frågar Omar och Fanny nickar.
"Ja ha kul nu" säger Fanny och kramar om Omar.
Ikväll ska jag, Omar och Oscar ut och festa. Omar har varit tveksam hela tiden men efter många om och men så gick han med på det.
"Jag älskar dig" säger Omar.
"Hejdå" säger Fanny.
"Hejdå" säger jag och Oscar innan vi lämnar Omars hus.
"Tror ni verkligen att Fanny klarar sig ensam med min mamma?" Frågar Omar.
"Omar ta det lugnt. Slappna av" säger Oscar.
"Fanny klarar sig" säger jag.
"Så hur tar vi oss till festen?" Frågar jag och stannar på uppfarten.
"Det ligger bara typ 15 hus härifrån. Det är lättast att gå" säger Omar och jag nickar innan jag följer efter Omar. Strax är vi utanför Fannys hus och vi stannar till.
"Asså tänk att Fannys pappa hängt sig där inne" säger Oscar.
"Ja det är helt sjukt" svarar jag.
"Kom nu. Jag orkar inte tänka på det" säger Omar och fortsätter gå. Jag och Oscar följer lydigt efter och det lägger sig en ganska tung tystnad över oss.
Vi går upp för trappan till huset som festen är i. Först Omar sedan Oscar och sist jag. Musiken dunkar i huset när vi öppnar dörren och vi möts av massa dansades människor. Huset är inte jätte stort och det ser ut att vara en ganska stor fest så det är nog väldigt trångt. Trotts den äckliga lukten och värmen som är inne i huset så följer jag efter dem andra killarna in i huset. Vi sparkar av våra skor och lägger våra jackor i en av högarna på golvet innan vi försöker tränga oss förbi allt folk och ut till köket för att få något att dricka.
När vi tillslut står ute i köket så kommer det fram en kille och ger Omar en brohug.
"Tjena Omar" säger han.
"Tjenare Rasmus" svarar han.
"Har du med dig dina bandkompisar?" Frågar han.
"Ja, Oscar och Ogge. Felix kunde inte komma ner" svarar Omar.
"Men va han inte här för bara ett par dagar sedan?" Frågar Rasmus.
"Jo han var här förra Tisdagen" svarar Omar.
"Ja de va ju ändå ett tag sedan. De är ju över en vecka" säger han och skrattar. "Men du vi hörs" säger han innan han försvinner ut från köket.
"De är han som håller i festen" säger Omar och både jag och Oscar nickar.
Vi går fram till köksbordet där de sitter en kille och blandar drinkar till alla som kommer.
"Vad vill ni ha?" Skriker han för att överrösta musiken.
"Bestäm du" svarar Omar och kollar på oss som nickar.
Han nickar och börjar blanda ihop något. Jag kollar på dem andra i köket för att slippa se allt skit han häller i drinken. Dem flesta är väldigt lättklädda. Dem flesta tjejer går i korta kjolar eller klänningar eller i korta shorts och ganska många killar går utan tröja. Till exempel Rasmus som Omar precis pratade med.
Jag hör mitt namn och kollar tillbaka på Omar och Oscar igen. Killen som blandar drinkarna räcker fram ett glad till mig och jag tar imot det och vi tackar innan vi lämnar köket.
Ute i vardagsrummet är det fullt med folk. Jag tar ett par klunkar av min dricka och jag känner hur de bränner i min hals. Helt plötsligt så känner jag ett par läppar mot mina och jag blir ner knuffad i soffan.

~~~Fanny~~~
Nu är det bara en och en halv vecka kvar till julafton. Inget jag direkt ser fram imot som jag alltid gjort förr. Det har alltid varit den dagen man längtar till eftersom man fick träffa släckt, äta massa gott och öppna presenter. Men ingenting kommer bli detsamma utan mamma och pappa. Dem har alltid varit där annars och att ingen av dem kommer att vara där nu kan jag inte ens föreställa mig.
Omar har i alla fall bestämt att jag och Michaela ska fira tillsammans med hans mamma och pappa. Egentligen så skulle Omars släckt också komma men det slutade med att det bara blev vi. Jag har bett Michaela köpa en present till Omar från mig eftersom jag hela tiden är tillsammans med honom. Jag lägger mig ner i Omars säng och låter tårarna komma. Desto mer tid som går, desto mer börjar jag sakna pappa. Jag har alltid varit en riktig pappa gris.
Jag hör hårda knackningar på dörren så jag drar snabbt bort tårarna som är under mina ögon innan jag reser mig upp.
"Kom in" säger jag och kollar mot dörren när Omars mamma kommer in.
"Kan vi prata lite där nere?" Frågar hon.
Jag kollar lite fundersamt på henne.
"Jag vill be om ursäkt" säger hon då jag inte svarar och jag nickar och följer sedan efter henne ner till köket.
Väl nere i kökets så tittar jag nervöst mot Omars mamma som sitter mitt i mot mig.
"Du jag är ledsen för allt jag sa. Jag menade verkligen inte det. Det bara kom ur mig. Polisen hade varit och pressat mig och hade någon dum teori om att du var inblandad. Jag var bara så arg och ledsen just då. Förlåt" säger hon och kollar ledsamt på mig.
Jag nickar.
"Vad sa dem?" Frågar jag.
"Dem hade ingen riktig teori egentligen men dem trodde att du typ hade kidnappat honom eftersom din pappa hade blivit så konstig. Dem trodde att du hade honom i källaren och att din pappa inte riktigt klarade av det" säger hon.
"Jaha, asså pappa va ju konstig. Jag trodde att det bara berodde på att mamma stack men innan jag hoppade så började jag fundera på om pappa faktiskt var inblandad" säger jag ärligt.
"Men så var det ju inte. Det är ju någon som heter Chanel. Inget namn du känner igen?" Frågar hon.
"Ingen som lever. Jag kände en tjej som hette Chanel när jag var liten" svarar jag. Det är ingen rolig historia som jag helst inte delar med någon.
"Vad hände med henne?" Frågar hon.
"Jag vill helst inte prata om det" säger jag och tittar ner i bordet.
"Det är lugnt" säger hon och tittar medlidande på mig.
"Men du jag menar verkligen det. Jag är ledsen för vad jag sa" säger hon.
"Ursäkten godtas" säger jag och ler mot henne. Hon reser sig upp, lika så gör jag och hon kramar om mig.
"Tack" säger hon och ler mot mig. Jag nickar och kollar sedan ner på mina händer.
"Vill du se en film?" Frågar hon. "Det kan väl bli lite ensamt där uppe"
Jag nickar.
"Gärna" svarar jag och ler mot henne.
"Välj en film så fixar jag chips och godis" säger hon och jag nickar. Medan jag går in i vardagsrummet för att välja film så går Wilnur ut i köket för att fixa godis.
Jag tar datorn för att försöka hitta en bra film som förhoppningsvis båda gillar.