T I D I G A R E
"Omar, snälla" ber jag honom och han lugnar sig.
"Sorry Lena" säger Omar. "Och Fanny" han kollar menade på mig och jag suckar djupt och kollar fram på Lena som ger oss en sträng blick innan hon tillslut fortsätter.
"Förlåt älskling" mumlar Omar och pussar mig på kinden.
~
Jag tar på mig den vita klänningen som Omar hjälpt mig att välja ut.
"Åh, vad vacker du är" säger Omar och kramar om mig bakifrån. Jag kollar på oss i spegeln och ler.
"Kan du hjälpa mig?" Frågar jag honom och håller fram det silvriga halsbandet. Han tar i mot det och jag drar bort mitt hår. När han knappt halsbandet i nacken så pussar han mig i nacken innan han vänder mig om och trycker sina läppar mot mina. Jag besvarar kyssen men vi avbryts av Omars mamma.
"Förlåt för att jag stör men ni måste verkligen gå nu om ni ska hinna med bussen" Säger Wilnur och kollar menande på oss. Jag går ur Omars grepp och tar mina skor.
"Kommer du?" Jag kollar bak på Omar som håller på att fixa till frisyren.
"Kommer" svarar Omar och drar till håret en sista gång innan han vänder sig mot mig med ett stort leende på läpparna.
"Nu är det bara en termin kvar sedan går vi ut nian" säger Omar och snurrar runt mig i luften. Jag skriker till och vinklar till när Omar släpper mig.
"Wooow" Omar hinner precis fångar mig innan jag ramlar.
"Hur gick det" undrar Omar oroligt och håller hårt i mig.
"Det gick bra. Det är lugnt" svarar jag och drar mig ur hans grepp.
"Kom nu" jag går nerför trappan med mina vita klackar skor i handen. Jag hör Omars klampande steg bakom mig och ler av tanken att vi nu tillsammans ska till skolavslutningen. Nere i hallen trär jag på mig mina klumpiga vita skor och tittar sedan upp på Omar som står lutad mot dörren med blicken på mig. Det stora flinet på hans läppar gör mig minst sagt irriterad.
Jag kollar surt på honom men ler när jag ser det stora leendet som pryder hans läppar.
Han tar min hand och drar ut mig ur huset. Påväg mot bussen går vi hand i hand.
"Fyfan vad kallt det är" jag huttrar till och ökar stegen ytligare lite till.
"Jag sa ju till dig att du skulle ha byxor och inte en jättekort klänning" svarar Omar och suckar. "Du kommer ju vara en isklump när vi är framme" Omar lägger sin högra arm om mig och drar mig närmare honom. Värmen från honom gör att jag fryser mindre och jag drar mig ännu närmare honom. Väl framme vid bussen så strå vi och håller om varandra. Jag tror faktiskt att båda fryser bara det att Omar inte erkänner det.~~~Omar~~~
I kyrkan så ligger Fannys huvud på min axel ungefär hela tiden. Ett tag börjar jag till och med fundera på om hon sover.
"Fanny" jag viskar i hennes öra och hon rycker till.
"Mm" mumlar hon och jag flinar.
"Vi är i kyrkan fortfarande. Du kan sova när vi kommer hem" jag flinar åt hennes trött blick hon ger mig.
"De är ju ditt fel att jag inte har sovit på nästan hela natten" mumlar hon och natten kommer tillbaka i mitt huvud. Natten var inte bra, utan den va fantastisk. Helt fantastisk.
"Vaddå va den inte bra då?" Undrar jag.
"Alltid baby" hon och kollar upp på mig och ler. Hon ger mig en kyss innan hon lägger huvud på min axel igen.
"Ni kan väl vänta till efter skolavslutningen i alla fall" skrattar Axel bredvid mig. Jag flinar och puttar till honom.
"Du är vara avundsjuk" kontrar jag och han skakar på huvudet.
"Jag har mina tillgångar" svarar han och vi båda skrattar.
"Omar, tyst" säger Fanny irriterat. "Alla hör ju er" jag kollar upp och ser att min mentor kollar strängt på mig. Jag kollar ner i mitt knä och bitter mig löst i läppen. Fanny armbågar mig löst i magen och jag kollar på henne.
"Vad ska vi göra när vi kommer hem" frågar hon och ler mot mig.
"Vi kan åka in till stan med Axel och nån om du vill" föreslår jag och hon nickar.
"Det blir bra" flinar Axel bredvid mig.
"Då kan du ju visa oss dina tillgångar" säger jag och flinar.
"Du dem håller jag nog för mig själv" svarar han och skrattar.~~~Axel~~~
Efter många om och men så ber jag Hailey att komma in till stan. Både Omar och Fanny ville se en av mina "tillgångar" men egentligen är hon den ända jag har. Men hon är ingen tillgång i mina ögon heller. Jag tycker om henne, det gör jag verkligen.
"Nervös eller?" Flinar Fanny och Omar skrattar.
"Nejdå" svarar jag så lugnt jag bara kan.
"Nejnej" svarar Omar och dem båda skrattar. Fan vad dem är glada då. Fast jag är riktigt glad för deras skull dem är båda värda att vara lyckliga efter allt dem gått igenom. Jag suckar åt dem men svarar inget.
"Hej" jag krama stelt om Haiely innan jag presenterar henne för Omar och Fanny.
"Omg du är ju med i The Fooo" utbrister hon när hon ser Omar och slänger sig i hans armar. Jag ser ett sting av avundsjuka i Fannys ögon men hon låtsas som ingenting.
"Fanny" säger hon och hälsar artigt på henne.
"Du är Omars flickvän eller hur?" Undrar hon och Fanny nickar som svar på hennes fråga.
"Grattis, ni är jättesöta tillsammans" säger hon till både Fanny och Omar som svarar med vars ett tack.
"Så ska vi sätta oss" undrar jag och alla tre nickar. Vi går in på närmsta fixa ställe och sätter oss långt ner i ett hörn.
"Så berätta lite om dig själv" säger Fanny och kollar på Hailey.
"Ja jag heter Hailey och är 15 år. Jag känner egentligen knappt Axel för vi har bara träffats en gång innan på en fest. Ja jag är väldigt glad och för det mesta positivt och försöker se allt med öppna ögon" berättar Hailey. "Jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga" hon skrattar lite nervöst och kollar upp på mig. Jag ger henne ett leende som hon snabbt besvarar.
Fanny nickar och ler.
"Hur mår du? Jag menar efter allt hon hänt" undrar Hailey försiktigt.
"Jag kan ju inte säga att det är bra direkt eftersom min pappa hängt sig men det är väl okej" svarar Fanny ärligt på henne fråga.
Hon nickar.
"Men jag har ju Omar" Fanny ler och jag ser att hon tar Omars hand under bordet.
Jag önskar att jag också hade haft ett sådant förhållande.
__________________
Bilden är på Fannys klänning :)
Hoppas ni får en bra Fredag!❤️
💎STAY STRONG💎
BẠN ĐANG ĐỌC
Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy
FanfictionDel 3 på When Everything Goes Wrong & Lost Love Fanny har legat i koma i 2 månader och ingen vet när hon kommer att vakna eller om hon någonsin kommer att göra det. Ingen har heller sätt Fannys mamma på hela den tiden. Hon har inte besökt Fanny en ä...