T I D I G A R E
"Ja Ogge hade ju slått huvudet i en sten och Oscar ramlade ner från taket. Dock värkar både må helt okej ändå. Dock har Oscar en britten arm och Ogge måste vara försiktigt eftersom han lätt kan bli yr så vi kommer inte kunna börja dansa på ett tag ändå men de känns ändå skönt att alla snart är samlade. Ogge kommer ju hem idag" berättar jag och mamma nickar intressant.
"Oj, vilket otur ni alla haft. Men var har Ogge varit då?" Frågar hon.
"Han var ju i Helsingborg och hälsade på Elvira" svarar jag. Jag tänkte säga att hon blev våldtagen men bestämde mig för att hålla de inne. Allt i detalj behöver hon ju faktiskt inte veta.
Hon nickar och jag reser mig upp för att fixa två mackor.
~
~~~Elvira~~~
Jag och Kasper har inte direkt haft någon kontakt dem senaste dagarna. Dagen efter så åkte han hem på morgonen och sedan dess har vi endast skrivit några få sms. Mamma och pappa kommer snart hem vilket känns riktigt skönt. Dock har jag inte bestämt mig för om jag ska berätta för dem eller inte. Just nu önskar jag verkligen att jag hade haft Fanny. Imorgon är det Måndag och då ska jag tillbaka till skolan. Miranda, som är den tjejen jag umgåtts med sedan Fanny flyttade har jag inte haft kontakt med på evigheter så jag antar att hon har börjat umgås med andra. Så har har inte direkt någon att komma tillbaka till. Men jag orkar inte direkt ha några vänner heller för den delen. I alla fall ingen riktigt nära vän som man ska prata om sina känslor med osv. Jag kommer ändå aldrig lite på någon så mycket som jag litar på Fanny. Även fast vi tappat mycket kontakt så är hon fortfarande den personen som står mig närmst. Och vad jag vet så var Wiola den ändå kompisen som Fanny faktiskt hade i Göteborg förutom Omar men dem var ju nästan aldrig bara kompis.
Jag går fram till min garderob för att försöka bestämma kläder till imorgon. Inte för uppklätt men heller inte för nerklätt. Så lite uppmärksamhet som möjligt. Alla i skolan vet allt om Fanny och om hur dåligt jag mått, alla vet allt vilket jag inte är säker på att jag kommer kunna hantera. Jag hopppas verkligen att alla bara kommer låta mig vara. Inte stirra ut mig eller kolla på mig som om det är något fel på mig utan bara låtsas att jag inte är där. Så jag slipper värka så glad och stark vilket egentligen alla redan vet att jag inte är.
Efter en stunds letande så ger jag upp och lägger mig i sängen igen.
~~~Ogge~~~
Efter en lång bilfärd så är vi äntligen hemma i Stockholm igen och så fort vi kört upp på uppfarten och stannat bilen så slänger jag mig ur bilen och springer upp på mitt rum, till min säng. Innan jag lägger mig för att vila så skriver jag ett sms till Omar 'Kommer du upp idag eller imorgon? ;)'
Precis när jag ska lägga ifrån mig mobilen så får jag ett sms av Oscar.
"Är du hemma än? ;)" "Ja, äntligen ;)" svarar jag innan jag lägger ifrån mig mobil och kryper ner under täcket. När jag nästan somnat så ringer den sjukt irriterande mobil och med en suck så öppnar jag ögonen och tar min mobil. 'Oscar' står de på skärmen så jag svarar.
"Tja" mumlar jag.
"Tjenna Ogge mannen!" Säger Oscar glatt. "Kan jag komma förbi? Jag har ingenting att göra" fortsätter han.
"Kan du komma i eftermiddag? Tänkte sova först" säger jag och gäspar.
"Ah, okej. Kan jag komma förbi vid fyra?" Frågar han.
"Ja, de blir bra" svarar jag.
"Ses" säger han sedan och lägger på. Jag lägger ifrån mig mobilen och somnar sedan strax därefter.
~~~Omar~~~
Polisen kommer om ca i timme så jag har en stund till innan jag behöver göra vid mig. Jag tar min mobil och ser att jag fått ett sms av Ogge. 'kommer du upp idag eller imorgon? ;)' står det. 'Jag vet inte om jag kommer upp förrän till helgen. Mamma vill att jag ska försöka gå till skolan så fort som möjligt' svarar jag. Igår pratade jag med mamma och berättade för henne om Channel som faktiskt till en början varit snäll mot mig men som bara blev elakare och elakare. Även om Daniella som varit där. Precis allt som jag vet berättade jag för henne och polisen såklart. Både mamma och jag satt och grät när jag berättade om mamma berättade även att hon blivit arg och sagt till Fanny att allt var hennes fel och efter det hade hon försökt ta självmord men dem hann stoppa henne.
~❤️DÅTID❤️~
Jag går upp för trappan till Omars hus och knackar på dörren. Efter en stund så öppnas dörren och en helt förstörd Wilnur syns i dörröppningen.
"Hej" säger jag försiktigt.
"Hej" svarar hon argt och jag kan se i hennes ögon hur arg hon blir.
"Kan jag komma in?" Frågar jag.
"Vad fan vill du mig?" Skriker hon och hela hennes huvud blir illrött och hela hon skakar.
"Förlåt jag ville bara prata" mumlar jag.
"Om vaddå?! Det är ju dit fel att han är kidnappad! Det finns inget att prata om" säger hon argt.
"Förlåt" mumlar jag.
"Jag vill aldrig mer se dig, okej? Fattar du det? Omar är värd så mycket bättre än en bitch som dig som ser till att han blir kidnappad! Dra åt helvete. Du både bara gå och dö" skriker hon innan hon drämmer igen dörren framför ögonen på mig. Tårar bildas i mina ögon och jag springer snabbt där ifrån. Nu vet jag precis vart jag ska. Jag springer mot klipporna. Snart är allt över.
~❤️NUTID❤️~
Mamma sa att hon var jätte ledsen och ångrade allt men att hon bara var så ledsen att hon inte tänkte sig för vad hon sa utan bara sa vad som poppade upp i huvudet. Och jag förstår henne. Enligt Channel så är det Fannys fel. Hon sa att hon skulle straffas för vad hon hade gjort men hon sa aldrig vad hon hade gjort så egentligen så vet jag inte. Jag kollar på klockan och inser att jag verkligen borde börja göra vid mig så jag börjar direkt med att leta upp kläder sedan fixar jag håret och när ja gör klar så ringer det på dörren.
"Omar" hör jag mamma skrika nerifrån så jag tar en djupt andetag innan jag springer ner för trappan.
YOU ARE READING
Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy
FanfictionDel 3 på When Everything Goes Wrong & Lost Love Fanny har legat i koma i 2 månader och ingen vet när hon kommer att vakna eller om hon någonsin kommer att göra det. Ingen har heller sätt Fannys mamma på hela den tiden. Hon har inte besökt Fanny en ä...