Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy

Kap.5: I Want To Know The Truth

T I D I G A R E

"Tjenare Omar" säger Oscar glatt och väcker mig ur mina tankar. Jag tittar upp på Oscar som har ett stort leende på läpparna. Jag reser mig upp ur soffan och ger honom en bro hug innan jag sätter mig igen med honom bredvid mig. Felix sätter sig på andra sidan och båda vänder sina blickar mot mig.

Jag ger dem båda en ganska snabbt blick innan jag börjar berätta från början om natten då allting började.

~

När jag är klar så ser både Oscar och Felix helt borta ut. Det känns som dem fortfarande är inne i det jag precis berättar för dem.

"Killar" säger jag efter minst 5 minuters tystad. Båda vaknar ur sina tankar och tittar på mig. Jag ser några få tårar på Felix kinder medan Oscar ser väldigt sammanbiten ut.

"Du skulle bara veta hur oroliga vi varit. Hur oroliga vi varit att vi aldrig skulle få träffa dig igen" säger Felix och hostar. Oscar nickar och jag ser tårar i även Oscars ögon. Felix biter sig i läppen och kollar med blicken runt i rummet innan han tittar på mig igen.

"Är Daniella kvar där?" Viskar han. Jag nickar snabbt och tittar sorgset på honom.

"Tror du.." Hans röst försvinner men efter en stund så återhämtar han sig. "Tror du att hon le...v..e..r?" Frågar han och du klarar han inte det längre utan börjar gråta på riktigt. Han tar en kudde och lägger huvudet i den och jag hör hur han gråter. Jag lägger min hand på hans rygg.

"Jag är ledsen Felix men hon ville inte följa med. Sedan kom kidnapparen och jag var tvungen att springa" säger jag.

Felix svarar inte men jag vet att han hört exakt vad jag sagt.

~~~Ogge~~~

Jag springer mot busshållplatsen. Eftersom jag inte har min moppe här så är det ända vägen till Elvira. När jag kommer fram så ser jag att bussen precis gått och att det är 20 minuter till nästa buss kommer. Jag tittar mig omkring och bestämmer mig för att springa. Det måste gå fortast så. Jag springer och spring. Folk tittar lite konstigt på mig när jag springer i mellan dem och nästan puttar bort dem för att komma förbi så snabbt som bara möjligt. Jag viftar med händerna när bilarna åker förbi för att se om någon är snäll och stannar, men alla kör vidare. Helt plötsligt så kör en svart stor bil upp framför mig och en kille i kanske 30 års åldern hoppar ut.

"Behöver du hjälp?" Frågar han med ett litet skratt.

Jag nickar men ler inte ens tillbaka utan hoppar snabbt in i bilen istället.

Killen sätter sig på förarsätet och kör ut på vägen igen.

"Vart ska du?" Frågar han. Jag säger snabbt Elviras adress och han ser ut att fundera en stund innan han nickar. Jag tittar runt i bilen som nu känns väldigt läskig och smått obehaglig. Även killen som kör. Ett litet flin pryder hans läppar samtidigt som han fokuserar på vägen. Jag tittar bak i bilen och ser en stor blodfläck på sättet. Jag tittar snabbt på honom och det är inte förrän nu som jag känner stanken av blod.

~~~Omar~~~

"Vem är kidnapparen?" Frågar Oscar efter ett tag.

Felix hade lämnat oss ensamma medan han hade stuckit upp till sitt rum, antagligen för att få vara ifred och tänka.

Jag rycker på axlarna.

"Det ända jag vet är att hon heter Chanel" säger jag.

"Vi måste kunna ta reda på vem hon är på något sätt" säger han. Jag nickar.

"Minns du vart det var?" Frågar han.

"Jag tror det" svarar jag.

"Så kan vi inte gå till polisen och visa dem att du är du är tillbaka och berätta för dem?" Frågar han.

"Jag vet inte exakt och jag är inte redo att åka tillbaka än" svarar jag.

"Men det är vår ända chans att ta reda på vem det är och förhoppningvis hinna rädda Daniella" säger Oscar.

"Oscar, Daniella är säkert redan död och ärligt så tror jag att det var det hon ville" svarar jag.

Han nickar.

"Men det är aldrig försent att försöka. Kanske Chanel är kvar. Även fast Daniella kanske inge lever så kan vi ta reda på vem som kidnappade dig" säger Oscar.

"Okej, kom vi går" svarar jag.

__________________

Nästa kapitel kommer bli spännande, tror jag. Nej men jag tror ni kommer tycka de i alla fall!

STAY STRONG!👊

// Wilma💋