Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy

Kap.18: Bad Awakening

T I D I G A R E

"Nu stannar du här, okej?" Säger han och kollar allvarligt på mig. Jag nickar.
"Skrik om de är nått" säger Johanna innan dem går in. Dem låter dörren stå på glänt så jag smyger fram och kollar igenom den lilla springan. Då ser jag en blodig kropp ligga mitt på golvet och jag inser snabbt att de är Daniellas.
~
~~~Ogge~~~
Jag vaknar av att någon rister mig. Jag slår runt med mina armar för att få, vem de nu är, att sluta rista mig.
"Aj" hör jag någon säga och jag öppnar då snabbt ögonen. Synen jag får när jag öppnar dem får mig att flina. Oscar ligger på golvet med en hand för ögat. Helt plötsligt börjar han rulla också.
"Vad fan håller du på med?" Frågar jag mellan skratten.
"Försöker få mitt öga att sluta göra ont och stanna där det ska vara" svarar han surt och sätter mig upp. När han tar bort handen från ögat så ser jag att han blivit röd runt ögat.
"Sorry, men du får skylla dig själv" svarar jag.
"Du sa ju att jag skulle komma i eftermiddag och klockan är halv tre så du borde faktiskt varit uppe nu" säger Oscar.
"Jaja, men nu är jag ju i alla fall vaken" svarar jag och sätter mig upp i sängen. Jag är fortfarande för trött för att resa mig upp så jag nöjer mig med att sitta sålänge.
Oscar suckar och lutar sig mot skrivbordet på golvet.
"Vad vill du egentligen?" Frågar jag och kollar ner på Oscar.
"Daniella" säger Oscar och jag ser att hans ögon sakta vattnas.
"Vad är det med henne?" Frågar jag. Helt plötsligt så är jag vaken, är Daniella död?!
"Hon är" säger han och jag nickar. Det räcker för att jag ska förstå, hon är död.
"Vet Felix?" Frågar jag. Oscar skakar på huvudet.
"Dem hittade henne för nån timme sedan bara. Omar ville inte berätta så poliserna ska göra det" säger Oscar.
"Vi kanske ska åka till honom då. Vet du när dem skulle dit?" Frågar jag.
"Nej men dem är säkert där nu eller så åker dem dit snart. För att han säkert inte ska få höra det från någon annan" svarar Oscar och jag nickar. "Men klä på dig så sticker vi dit och kollar" lägger han till och jag reser mig snabbt från sängen och slänger på mig lite kläder.

~~~Omar~~~
"Är du okej?" Frågar Benjamin när vi står utanför mitt hus. Jag nickar och öppnar bildörren.
"Vi åker direkt till Felix. Är du säker på att du inte vill följa med?" Frågar Benjamin.
"Jag tror han kan behöva någons stöd" säger Johanna.
Jag nickar och smäller igen bildörren igen.
"Men hur ska ni komma dit? De tar ju evigheter att köra bil till Stockholm" säger jag samtidigt som Benjamin backar ut på vägen.
"Vi tar helikoptern, då går de på en timme" säger han. "Vi vill gärna säga det eftersom vi hittade henne" lägger han till och jag nickar.

~~~Felix~~~
Några timmar senare är jag hemma igen. Denna gång ensam eftersom mamma åkt. Imorgon ska jag till skolan, i alla fall enligt planerna. Eftersom jag, Oscar och Ogge inte går på samma skola längre så får jag åka dit helt ensam så jag är inte direkt taggad. Men jag har ju mina vänner där så jag får väl hänga med dem. Om den inte typ glömt mig på dessa månaderna. Jag har ignorerat dem sedan Omar försvann, egentligen har jag typ ignorerat alla sedan han försvann så jag är inte säker på att dem vill umgås med mig längre.
Men jaja, de tar vi imorgon, säger jag till mig själv innan jag sätter mig i soffan och slår på tv:n.