Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy

Kap.6: Chanel?

T I D I G A R E

"Oscar, Daniella är säkert redan död och ärligt så tror jag att det var det hon ville" svarar jag.

Han nickar.

"Men det är aldrig försent att försöka. Kanske Chanel är kvar. Även fast Daniella kanske inge lever så kan vi ta reda på vem som kidnappade dig" säger Oscar.

"Okej, kom vi går" svarar jag.

~

~~~Oscar~~~

"Jag går upp och säger till Felix att vi går" säger jag innan jag går upp för trapporna till Felix rum. När jag kommer upp så är set knäpptyst. Eftersom jag hade förväntat sig att han satt och grät och lyssnade på deppig musik så blev jag lite smått orolig.

"Felix" säger jag och knackar på dörren. Inte ett ljud hörs, tystnaden ligger kvar. Det ända jag hör är Omar som går och sjunger på 'Build A girl'. Annars är det helt tyst.

"Felix" säger jag igen, nu lite högre, men jag får fortfarande inget svar. Inte ens ett tecken på att han överhuvudtaget finns i rummet. Jag trycker ner handtaget men dörren är låst. Jag rycker lite i den, även fast jag vet att den är låst, innan jag släpper den och går ner igen för att hämta en kniv för att få upp dörren.

"Vad sa han?" Frågar Omar när jag kommer ner.

"Han svarar inte när jag säger hans namn och dörren är låst" säger jag medan jag får ut till köket.

"Vad ska du göra?" Frågar Omar och springer ifatt mig.

"Hämta en kniv så jag kan få upp dörren" säger jag.

"Okej, jag hjälper dig" säger han och tar en kniv ifrån lådan och räcker den till mig.

"Tack" säger jag innan jag springer mot trappan med Omar bakom mig.

~~~Omar~~~

Väl uppe så går jag och kollar dem andra rummen på ovanvåningen och ser om han är där medan Oscar försöker få upp dörren.

"Omar" skriker Oscar helt plötsligt och jag springer tillbaka till Oscar.

När jag kommer tillbaka så står han och håller i handtaget i väntan på mig.

"Öppna då" säger jag. Han nickar och trycker sakta ner handtaget.

~~~Ogge~~~

"Är du rädd" killens mörka röst får mig att hoppa till.

"Både jag vara det?" Frågar jag samtidigt som jag försöker behålla lugnet.

Han skrattar högt och kör ut på en stig som leder in i skogen. Det är inte förens nu jag märker att jag inte har någon aning om vart vi är. Min chans att rädda Elvira är borta.

"Vem är du?" Frågar jag.

"Känns det obehagligt att jag vet allt om dig medan du inte vet någonting om mig eller?" Frågar han med ett flin. Jag skakar på huvudet.

"Vad vill du mig?" Frågar jag.

"Du vet vad jag vill" säger han.

"Fanny ligger i koma. Hon kommer antagligen aldrig att vakna. Ni har redan vunnit" säger jag argt och möter hans blick.

"Fanny har ingenting med detta att göra? Detta handlar bara om Elvira" säger han.

"Men vad har Elvira gjort då? Finns det något samband med vad Fanny gjort och vad Elvira gjort" Frågar jag.

"Såklart det gör" säger han.

"Men varför vill du förstöra för deras vänner?" Frågar jag.

"Det är värre för dem att se människor som betyder något för dem bli skadade än att dem själv blir det" säger han.

"Så vad ska du göra med mig?" Frågar jag, nu med skräckslagen röst.

"Döda dig" svarar han

"Räcker det inte med att du dödar Elvira?" Frågar jag.

"Vem har sagt att vi ska döda henne? Vi ska se hur många av er som verkligen bryr sig om henne och dem som gör det ska bort" svarar han. "Så dig kan jag döda, för jag vet att du bryr dig"

"Sen när är det fel att bry sig?" Frågar jag.

"Sen jag vill att hon ska må skit. Plågas och vilja dö precis som Chanel ville" svarar han.

"Chanel?" Frågar jag.

"Chanel" svarar han och innan jag hinner reagera så ser jag en kniv framför mig och i nästa sekund svartnar det för ögonen.