Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy

Kap.38: Never See Him Again

T I D I G A R E

Klocka är två minuter i åtta när vi går av bussen och vi alla går tillsammans mot huset som festen ska hållas i. Även fast jag önskar att Omar hade varit med så ser jag fram i mot denna kvällen väldigt mycket. Bara jag inte gör något jag ångrar.
~
Kvällen börjar bra, riktigt bra faktiskt. Till en början hänger vi alla tillsammans men sedan försvinner Noah och hans två kompisar och det blir bara jag, Elvira & Kelly kvar.
"Vad ska vi göra nu då?" Undrar Elvira och jag rycker på axlarna.
"Jag vet inte" svarar jag och kollar ut över folkhavet.
"Är här några ni känner?" Frågar Kelly och jag kollar på henne. Elvira skakar på huvudet så jag väljer att svara.
"Jag har inte sätt någon än i alla fall" svarar jag och hon nickar. "Men en tjej jag känner sa att hon kanske skulle komma" lägger jag till.
"Kan vi inte gå ut lite?" Frågar Elvira och jag nickar. Även fast jag inte druckit så mycket alkohol än så känner jag ändå att det skulle vara bra att komma ut i den friska luften. Jag försöker hela tiden hålla koll på Elvira och Kelly för att inte tappa bort dem bland alla människor. När vi blev bjudna så trodde jag inte att det skulle bli såhär många människor. Men jag hade tydligen fel. Jag kollar runt mig då jag märker att jag bara kan se Elvira. Eftersom det är så hög musik och många människor så försöker jag inte ens ropa efter henne då hon ändå aldrig skulle höra. Istället försöker jag så gått jag kan hänga efter Elvira som har lyckats hitta en ganska bra väg ut. Jag får fler puttar och ger säkert lika många tillbaka på vägen men jag kunde inte brytt mig så mycket bättre. Vad gör det om några okända människor blir arga på mig, jag kommer förmodligen ändå aldrig träffa någon av dem igen. När vi tillslut är ute i den friska luften så är Kelly fortfarande borta.
"Jag trodde du hade koll på henne" säger Elvira och suckar. "Jag lovade ju att inge lämna henne"
Jag ser på Elvira att hon har dåligt samvete så jag lägger en tröstande hand på hennes axel.
"Ta det lugnt vi hittar henne" säger jag tröstande och försöker kolla om hon kommer ut, vilket hon såklart inte gör.
"Tänk så hittar hon inte ens ut" precis när Elvira avslutat sin mening så blir vi avbrutna.
"Hej" hör jag bakom mig och jag känner direkt igen rösten och jag ryser i hela kroppen. Jag ser även på Elvira att jag kommer få en chock, precis som hon, när jag vänder mig om. Ändå gör jag det snabbt och möts av ett par ögon jag inte sätt på riktigt många år.
"Hej" säger Natalie som står bredvid henne och ler lurigt.
"Chanel" hennes namn kommer mest ut som en viskning och jag tar Elviras hand för lite stöd.
"Det var ett tag sedan" säger Chanel och ler mot oss. Eftersom jag fortfarande är i chock så står jag bara och tittar på henne och försöker avgöra om detta är på riktigt eller en dröm. Även fast detta inte kan vara på riktigt i mitt huvud så förstår jag att det är precis vad det är. Det är påhittigt.
"Det va du, eller hur?" Undrar jag efter en stunds tystnad då jag lyckats hämta mig lite.
"Som kidnappade Omar? Som fick Ogge skadad?" Undrar hon och jag nickar. "Ja, det var jag"
"Ni träffades på bussen också för längesedan men du kände inte igen henne" säger Natalie till oss och jag flyttar direkt blicken till henne.
"Så det var därför du sa att jag skulle behöva honom?" Undrar jag och kollar på Chanel.
"Precis, och det verkar som det funkade" svarar Chanel.
"Det var inte direkt pågrund av det du sa som jag förlät honom. Jag äskade honom då och jag älskar honom nu" svarar jag surt och hon flinar.
"Vad tråkigt att du aldrig kommer att få se honom igen då"

~~~Kelly~~~
Jag försöker tränga mig förbi alla människor som är ivägen. Var fan är dörren ut och var är Elvira och Fanny? Eftersom Elvira lovat att inte lämna mig så är hon den första jag blir irriterad på men sen inser jag att hon inge kan hjälpa att jag tappade bort dem. Hon och Fanny letar säkert efter mig så jag sätter mig på en av stolarna som finns framför mig och tar upp min mobil. Inte för att jag tror att jag kommer höra vad hon säger men jag kan alltid försöka. Efter att ha ringt tre gånger utan svar så ger jag upp och puttar till killen bredvid mig.
"Hej snygging" mumlar han och jag förstår direkt att han fått i sig alldeles för mycket alkohol och inte kommer kunna hjälpa mig med något annat än att få av mig kläderna.
Istället för att svara så reser jag mig upp och fortsätter att leta efter utgången. Jag förstår inte att jag kan ha kommit så fel. Jag borde ju varit nära dörren någon gång, så stort kan ju inte huset vara.
Även fast det känns som det är större än jorden. Jag ser en tjej som ser ganska nykter ut för att vara bland alla dessa onyktra människor och petar till henne för att få hennes uppmärksamhet.
"Hej" säger hon och ler mot mig.
"Hej, skulle du kunna hjälpa mig att hitta ut?" Frågar jag och skrattar lite nervöst. Jag har nog aldrig ställt en dummare fråga.
"Vänta lite" säger hon och går en liten bit ifrån mig. Hon är snart tillbaka med en kille bredvid sig som jag gissar är hennes pojkvän.
"Kom" säger killen och tar min hand. Så med min hand i hans ena hand och hennes i hans andra så drar han med oss genom alla människor och snabbare än vad jag kunnat ana står vi ute i den friska luften.
"Tack så jättemycket" säger jag och ger dem ett tacksamt leende.
"så lite så" svarar han och kollar på tjejen.
"Är det okej om jag går i in sålänge" frågar han och hon nickar. Han ger henne en kyss och försvinner sedan in igen.
"Tack" säger jag igen och hon ler mot mig.
"Är du här ensam?" Frågar hon istället och vi sätter oss på en bänk en liten bit ifrån huset.
"Nej men jag tappade bort mina vänner när vi skulle försöka ta oss ut" svarar jag. "Dem letar förmodligen där inne efter mig"
Hon nickar.
"Du är inte så van va?" Frågar hon och jag skrattar.
"Är det så tydligt?" Undrar jag och hon skrattar och nickar.
"Du såg helt vilsen ut därinne. Men skäms inte, detta är inte riktigt min grej heller" erkänner hon och vi båda skrattar. Egentligen inte åt det hon sa utan antagligen mer för händelsen innan.
"Nej det är väl inte så ofta man är med om att någon frågar hur man kommer ut ur ett hus men jag hade inte så mycket att välja på" säger jag.
Hon skrattar och svarar.
"Nej jag skulle svarat gå"
_____________
Tjena folket!
Detta var det näst sista kapitlet. Det sista kapitlet kommer att komma på Fredag och då kommer jag samtidigt att avslöja överraskningen!
Ha de så bra så ses vi på Fredag!
💎STAY STRONG💎