Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy

Kap.2: Sneak Peak

~~~Omar~~~

Jag har värken sätt kidnapparen eller Daniella på snart 2 månader. Helt plötsligt så slängde dem ner mig i källaren igen och hade en mini hiss som dem satt in maten i och skickade ner till mig. Så här har jag nu suttit i snart 2 månader, ensam. Jag har ibland hört deras röster ner här men det har bara varit mummel. Men helt plötsligt så slås dörren upp och Daniella kommer in. Hon stänger noga efter som och tar stolen som står i hörnet och ställer den framför mig som sitter på min vita madrass.

"Hej" säger hon försiktigt men jag svarar inte.

••••••••

"Vad?" Frågar jag irriterat. "Jag har suttit här ensam i 2 månader. Ni har inte sagt ett ord till mig och jag har varit så orolig för Fanny. Vad fan vill ni mig?" Den sista meningen skriker jag.

••••••••

~~~Oscar~~~

En sjuksköterska släpper in mig till Fanny som, som vanligt ligger i sin sjukhussäng med slutna ögon. Jag sätter mig på stolen som står bredvid hennes säng och tittar på henne. Eftersom hennes pappa nu är död och dem inte får tag på Fannys mamma så vet dem inte hur dem ska göra med Fanny. Om dem ska vänta eller stänga av hjärthjälparen som gör att hon lever. Eftersom hon varit här så länge nu och eftersom det ser så mörkt ut för henne så funderar dem på att stänga av den.

•••••••

~~~Ogge~~~

Jag stryker försiktigt Elviras hår med min hand. Hon ligger i sin sängen med huvudet på mitt bröst.

"Hur mår du?" Frågar jag. Kanske en dum fråga efter att jag precis fått veta vad hon gjort men jag undrar ändå det. Hur hon egentligen mår. Jag vill att hon ska berätta allt för mig men ändå inte trycka det ur henne, utan jag vill att hon ska säga det för att hon vill säga det, för att hon vill att jag ska veta. Jag vill att hon ska lita på mig, men gör hon det?

"Ärligt så vet jag inte. Men bra hade ju varit en lögn" svarar hon.

••••••••

"Elvira det är okej" försöker jag men hon lyssnar inte på mig.

"Nej Ogge det är inte okej, det är verkligen inte okej" säger hon och ställer sig upp.

"Elvira ta det lugnt. Jag är inte arg på dig. Jag har förlåtit dig och nu ska jag stötta dig. Snälla låt mig hjälpa dig" säger jag.

"Nej Ogge, du kan inte vara så snäll mot mig när jag varit så elak mot mig" säger hon. "Gå bara gå" lägger hon till och pekar mot dörren.