Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy

Kap.33: Friends Or Maybe Enemies

T I D I G A R E

Jag kollar mot ytterdörren och börjar fundera på om jag ska öppna eller bara låtsas att ingen är hemma. Men eftersom jag har gått runt i huset så finns det en risk att personen som står där utanför redan har sätt mig. Jag går sakta och nervöst mot dörren. Båda mina armar och ben börjar skaka av nervositet. Rädslan för att det ska vara något som vill göra mig illa är extremt stor men jag försöker att ignorera och stänga ute den. Väl ute i hallen så lägger jag örat mot dörren och hör hur någon andas utanför. Jag drar väck huvudet och trycker sakta ner handtaget. Snälla säg att det bara är Omar, snälla.
~
~~~Omar~~~
"Hej" säger han förvånat.
"Noah, hej" svarar jag och tittar bak på mamma som set vettskrämd ut.
"Vad gör du här?" Säger jag i en lite otrevligare ton än vad jag tänkt mig.
"Jag såg att det va en bil här och tänkte att det va Fanny. De va så längesedan jag träffade henne nu" säger han och han ser faktiskt lite dystert på mig.
"Hon är inte här, hon är hemma hos mig" säger jag och han nickar.
"Jag hörde att hennes pappa hängt sig. Hur mår hon?" Frågar han. Jag försöker kolla på honom för att se om han på riktigt är ledsen eller om han bara spelar men jag kan inte hitta något som visar på att han inte skulle vara ledsen så jag svarar honom lite trevligare denna gång.
"Jag vet knappt. Hon snackar inte så mycket med mig så jag antar att det är dåligt" svarar jag och han nickar.
"Kan jag få träffa henne?" Frågar han snabbt och jag märker på han att han inte tänkt igenom sina ord. "Alltså om det går bra. Det räcker med ett snabbt hej" lägger han snabbt till och tittar nervöst på mig. Jag nickar och ler lite mot honom.
"Vi är snart klara här så kom in" säger jag och går åt sidan. Påväg tillbaka upp till Fannys rum så berättar jag om att hon inte riktigt minns allt och alla.
"Aha, tror du hon kommer ihåg mig?" Frågor han. Jag rycker på axlarna som svar.
"Jag vet inte. En av mina kompisar som hon umgicks ganska mycket med när jag var kidnappad kom hon inte ihåg men en annan av mina kompisar som hon inte träffat så jättemånga gånger, kom hon ihåg" säger jag. "Så det är svårt att veta" Noah nickar och kollar på mig medan jag samlar ihop dem sista sakerna som jag ska ta med till Fanny.
"Sådär, nu kan vi sticka" säger jag och springer ner för trappan med Noah bakom mig.
"Mamma, vi är klara" skriker jag till mamma som sitter inne i köket.
Några minuter senare är vi hemma igen och Noah följer efter mig in i huset. Jag tar av mig skorna och hör då några röster. Efter att ha lyssnat efter en stund så kan jag konstatera att den ena rösten är Fannys men den andra är jag inte helt säker på.

~~~Fanny~~~
Jag kollar på Natalie och reser mig upp.
"Jag kommer snart" säger jag och hon nickar. Jag skyndar mig ut i hallen där jag inte bara möter Omar och hans mamma utan även Noah.
"Hej" säger jag förvånat och kysser Omar. Sedan kramar jag om Noah, länge. När vi släpper varandra så ler båda stort och jag kollar på Omar.
"Minns du Natalie? Som vi träffade då på stranden?" Frågar jag Omar.

~~~❤️❤️Flashback❤️~~~
(When Everything Goes Wrong, Kap.44)

Helt plötligt så vänder sig brunetten bredvid mig mot mig och ler mot mig.
"Tja" säger hon.
"Tja" svarar jag och besvarar hennes leende.
"Natalie" säger hon och sträcker fram sin hand.
"Fanny" svarar jag och tar hennes hand och skakar den.
"Du är tillsammans med Omar Rudberg va?" Frågar hon och jag nickar mot Omar.
"Japp" svarar jag.
"Grattis" säger hon och flinar.
"Tack" svarar jag och flinar även jag.
•••••••••••••••••••••••••••••••
Efter en stund så nickar Omar och jag kollar på Noah som skakar på huvudet.
"Hon är här i alla fall" säger jag och går tillbaka till köket med dem andra bakom mig. Jag ler mot Natalie när jag kommer tillbaka och hon besvarar det snabbt.
"Jag måste nog gå nu" säger hon och reser sig hastigt upp.
"Okej" säger jag lite förvånat men lägger på ett leende för att göra det mindre uppenbart.
Jag följer efter henne ut i hallen och kramar om henne innan hon går och jag låser dörren bakom henne.
"Hon hade bråttom" säger Omar och Noah skrattar till. Jag nickar och kollar frågade på Noah.
"Vad?" Frågar jag och jag ser på Noah att han verkligen försöker att inte skratta, dock lyckas han inte så bra.
"Nej jag bara minns henne" säger han och kväver skrattet så han börjar hosta istället.
"Vaddå?" Säger Omar och nu skrattar både han och jag också.
"Nej hon är väldigt vild" säger han och skrattar. "Vi kom väldigt nära. Om man säger så"
Nu skrattar vi alla tre som galningar och Wilnur ser lite vilsen ut. Men det är kanske inte så konstigt, helt plötsligt så bara börjar alla skratta som galningar. Sånt ser man inte varje dag direkt. Det slutar med att jag ligger på golvet med Omars armar om mig. Även Noah sitter på golvet och skrattar.
"Jag kan inte sluta" skrattar jag och håller för min mage som nu gör riktigt ont.
En stund senare så sitter vi tre i soffan och kollar på en film. Jag är faktiskt väldigt glad att Noah kom för nu vet Omar också om att han faktiskt är en bra kille ändå. Vi har haft hur kul som helst hela kvällen och nu ligger vi och halvsover i soffan. Jag ligger i Omars famn med huvudet på hans bröst och kollar med halvöppna ögon på filmen som spelas på tv.
"Vad ville hon egentligen?" Frågar Omar helt plötsligt. "Asså Natalie"
Jag hade nästan glömt att hon varit här tidigare idag. Det har hänt så mycket så jag har glömt det mesta som händer faktiskt, tills nu.
"Hon bara frågade vad jag skulle göra och om vi kanske kunde träffats. Men vi hann aldrig bestämma något. Men hon sa att vi kanske skulle träffas på nyårsfesten" svarar jag.
Han nickar och jag tar tag i hans hand och lägger den i min.
Jag pussar den flera gånger innan jag kollar upp på Noah som ser ut att sova.
"Omar kolla" säger jag och skrattar tyst och Noah som ligger på rygg med öppen mun i soffan bredvid.
"Det ser ut som han ska äta oss i sömnen" säger Omar och vi båda skrattar.
"Ja undra vad han drömmer om" svarar jag.

~~~Omar~~~
Dagen därpå vaknar jag av att Noah skriker och hostar högt. Jag tittar med trötta ögon mot honom och ser att han sitter upp i soffan med en ganska blött tröja. Har han bada i sömnen nu också eller?
Men när jag kollar bredvid honom så ser jag Fanny och hon har ett stort glas i sin hand så jag gissar att hon är boven.
"Vafan hände?" Frågar jag och sätter mig trött upp i soffan.
"Hon hällde vatten på mig" säger Noah och kollar surt på Fanny som skrattar.
"Och i munnen" lägger hon till och skrattar ännu mer. Tillslut brister Noah ut i ett leende och skrattar lite.
"Vad är klockan?" Frågar han sen och jag tar min mobil för att kunna svara på frågan.
"11:34" svarar jag.
"Då måste jag verkligen hem" säger han och reser sig snabbt upp.
"Ska jag hämta en tröja?" Frågar jag och han nickar tacksamt. Jag skyndar mig upp för att hitta en tröja. Jag tar en helt vanlig svart som jag ger honom när jag kommer ut i hallen. Han har redan tagit av sig den andra så han drar bara på sig min svarta tröja som sitter ganska tajt på honom eftersom han har ganska mycket muskler.
"Tack för igår. Vi ses snart" säger han och öppnar dörren.
"Ja det gör vi" säger Fanny och ler.
"Hejdå" säger jag och Fanny samtidigt.
"Hejdå" svarar Noah innan han smäller igen dörren.
"Gud vad alla har bråttom härifrån då" säger jag och vi skrattar.
"Det är bäst för annars kanske jag ätit upp honom. Jag är så himla hungrig" säger Fanny och vi skrattar ännu mer.
"Kom så fixar vi frukost då älskling" svarar jag.
_______________
Jag har börjar skriva på Wild Nights nu om ni inte visste det så hoppas att ni vill läsa den. Jag har funderat ett tag och jag tror att när denna är slut eller nästan slut så kommer jag att börjar med en ny fan fiction om The Fooo. För jag älskar att skriva om dem och jag har en bra story så vad tycker ni om den idéen?
Haha.
Ha de gött, ni är bäst!❤️

💎STAY STRONG💎