Nothing's Like Before ~ The Fooo Conspiracy

Kap.30: Eleven Days

T I D I G A R E

"Vill du se en film?" Frågar hon. "Det kan väl bli lite ensamt där uppe"
Jag nickar.
"Gärna" svarar jag och ler mot henne.
"Välj en film så fixar jag chips och godis" säger hon och jag nickar. Medan jag går in i vardagsrummet för att välja film så går Wilnur ut i köket för att fixa godis.
Jag tar datorn för att försöka hitta en bra film som förhoppningsvis båda gillar.
~
~~~Fanny~~~
"Fanny" viskar Omar i mitt öra och jag öppnar sakta ögonen och möter Omars. Han ler mot mig och jag reser mig upp och inser att jag sitter i en soffa, inte i Omars säng.
"Varför är jag här?" Frågar jag och drar händerna över mitt ansikte.
"Du somnade här igår" säger han och kysser mig men jag avbryter den snabbt.
"Vad är det?" Frågar han oroligt.
"Fan vad du stinker sprit" mumlar jag och Omar skrattar.
"Ja, jag borde väl ta en dusch" säger han och jag nickar.
"Vill du duscha med mig?" Frågar han och blinkar med högra ögat. Jag skrattar men nickar och Omar drar snabbt upp mig från soffan och in i sin famn.
"Som sagt, du stinker" mumlar jag och puttar bort honom från mig.
"Jaja" suckar han och jag följer efter honom till badrummet.
När båda är avklädda och badkaret är fullt med vatten så sätter Omar sig och jag sätter mig mellan hans ben lutandes mot honom. Han tar upp vatten och drar händerna genom mitt hår för att få det blött.
"Hur var det igår då?" Frågar jag efter en stunds tystnad.
"Bra antar jag. Ogge hånglade loss med någon tjej" säger han och flinar.
"Och du?" Frågar jag.
"Jag snackade mest med gamla kompisar" svarar han och fortsätter dra sina händer genom mitt hår i en lugn takt.
Jag blundar och slappnar av mer i kroppen.
"Kan vi inte göra nått tillsammans idag? Klockan är bara halv tio" frågar han och jag nickar.
"Dejt ikväll kanske?" Frågar han och jag nickar igen.
"Låter perfekt" svarar jag och ler.
"Vad ska du ha på dig?" Frågar han nyfiket och jag skrattar.
"Hemligt" svarar jag och han suckar.
"Men" gnäller han.
"Du får ju se ikväll. Det är roligare med överraskningar" säger jag.
"Men tänk så blir jag så överraskad att jag svimmar?" Frågar han och jag skrattar, lika så gör han.
"Oroa dig inte. Så fin ska jag inte vara" svarar jag och skrattar.

~~~Elvira~~~
Det har gått elva dagar sedan Kasper berättade. Elva dagar som egentligen vara innehållit, glass, tårar och kärleksfilmer som grädde på moset. Han har ringt, sms och pratat in. I sms har han skrivit hur mycket han ångrar det, på röst samtalen har han berättat hur mycket han ångrat det men egentligen så spelar det ingen roll vad han säger.
Jag kan inte sluta fundera på vem han varit otrogen med. Jag vet att jag inte borde tänka på det men jag kan inge låta bli att göra det, hur mycket jag än försöker.
Jag hör två hårda knackningar på dörren och därför styr jag stegen mot dörren. Jag låser upp och öppnar dörren och möts av ett leende från min nog ända äkta kompis. Förutom Fanny då. Kelly kramar om mig och jag kramar om henne tillbaka.
"Hur är det?" Frågar hon och kollar medlidande på mig.
"Okej antar jag. Jag måste försöka komma över honom" säger jag.
"Absolut. Jag ska hjälpa dig" säger hon och ler mot mig.
"Vill du med på nyår? Jag och Fanny ska på en fest i Göteborg?" Frågar jag.
"Ja, gärna. De låter nice" säger hon och jag nickar. Får hoppas att det går bra för Fanny också.
"Ska vi gå?" Frågar hon och jag nickar. Jag hoppar i mina vinter skor och min vinter jacka innan vi lämnar huset.
"Hejdå" hör jag mamma skrika innan jag smäller igen dörren och lämnar huset tillsammans med Kelly.
"Gud vad fint det är ute nu" säger hon och jag nickar. Själv älskar jag snö och kunde inte vara gladare över snön som kom igår natt.
Vi kommer fram till busshållplatsen och jag ser på Joakim som står där. Vi var ganska bra vänner för ett par år sedan men nu hälsar vi bara på varandra när vi möts.
"Hej Elvira" säger han och jag ler mot honom.
"Joakim, hej" svarar jag och ser att även Kelly kollar på honom.
"Kelly" säger hon och skakar hans hand.
"Joakim" svarar han och blinkar mot mig. Jag skrattar tyst och skakar på huvudet. Kelly är ganska redig av dig och är van att hälsa och vara artig. Hennes föräldrar är väldigt artiga och umgås med människor som är precis lika dana.
"Hur är de med familjen?" Frågar han och kollar på mig. Jag kollar tillbaka på honom och ser leendet på hans läppar.
"Bra antar jag" svarar jag.
"Dig då?" Frågar han och jag förstår vad han syftar på.
"Jo de är väl bättre. Fanny och jag är vänner igen" säger jag och ler åt tanken, även han ler.
"Vad bra. Ni behöver varandra" säger han och jag nickar. Joakim brukar alltid ha rätt.
Väl på bussen så är det fortfarande ganska tyst mellan mig och Kelly. Jag kan inte sluta tänka på hennes blick som ligger på Joakim som sitter ett tar säten framför oss.
"Är hans snygg eller?" Frågar jag och flinar.
"Är de så tydligt?" Frågar hon och sliter sin blick från honom och skrattar nervöst. Jag möter hennes blick och nickar.
"Ja" säger jag och skrattar. "Kom nu" jag tar tag i hennes hand och drar med henne ut ur bussen. Vi hinner inte ner än komma ut innan jag ser Kasper som direkt gör mig nervös.
Jag börjar snabbt gå mot det café som vi bestämt oss att fika på för att förhoppningvis hinna undan innan han ser mig.
"Elvira, ta det lugnt" säger Kelly och jag lugnar ner tempot när jag kommit runt hörnan.
"Förlåt" mumlar jag och ler ursäktande mot Kelly. "Jag är inte riktigt mig själv"
"Nej jag märker det" säger Kelly och går upp vid min sida.
Vi går tillsammans in på caféet. Kelly beställer en kaffe och en bulle och jag en kaffe sedan slår vid oss ner i ett av hörnen på caféet.
Hela min kropp stelnar till när han kommer in och direkt möts våra blickar. Jag kollar snabbt ner på mina händer som ligger runt min kopp med kaffe. Kelly håller på att berätta om hennes nya kille som tydligen är så speciell. Beskrivningen på honom låter precis lika dan som den hon gav av Simon, hennes ex, och det slutade ju inte så bra. Eftersom han är hennes ex.
"Jag är snart tillbaka. Jag ska bara besöka damernas" säger hon och reser sig upp. Innan hon trappar iväg på sina klackar så drar hon ner sin korta tajta kjol. Jag lutar mig tillbaka och håller tummarna för att Kasper ska låta mig vara men såklart har jag fel. Nästan direkt när Kelly lämnat mig så kommer han gåendes med en kaffekopp i handen.
"Snälla gå" säger jag och suckar då han stannar vid mitt bord.
"Snälla låt mig bara förklara" säger han och sätter sig framför mig. Han flyttar undan Kellys fika och sätter ner sin egen kaffekopp framför sig. Jag kramar om min kaffekopp och hoppas att Kelly ska komma tillbaka och rädda mig.
"Snälla Elvira förlåt mig. Jag ångrar det så mycket. Jag har snackat med tjejen och det var sista gången vi pratade. Jag tycker jättemycket om dig. Snälla lyssna på mig, Elvira. Det finns ingen annan tjej för mig" säger han och tar mina händer i sina. Han fångar upp min blick med sin egen och jag kan inte slita min blick från hans otroligt fina ögon.
"Jag älskar dig Elvira" säger han.