Chapter 35

31 2 0
                                    

Athalia's POV

"M-miss Laure."

My brows knitted.

What did he just called me?

Seriously? Miss Laure?!

I didn't spoke and just remained emotionless staring at him. Halatang hindi niya ito nagustuhan dahil umiwas siya ng tingin at lumipat sa batang nakahawak sa kamay ko.

"A-anak m-mo?" sabi niya na pilit tinatago ang pagkautal.

Caleb tried to smile at Artemis, but his expressions were masking his nervousness. All he could do was try to contain himself and calm his mounting anxiety.

"Are you tita mommy's boyfriend?" Artemis asked innocently while looking up at Caleb.

"Tita mommy?" tanong ni Caleb pabalik sa bata.

"She's my tita mommy po."

"Tita mommy." pag-uulit ni Caleb.

I ghost smile crept on his lips. His face also lit up. Hindi iyon nawala sa paningin ko.

Hindi ko alam kung bakit hindi pa kami umaalis ni Artemis. As soon as our eyes met, I should've walked passed him as if he was a stranger.

Hindi ko maintindihan ang sarili ko kung bakit tumigil pa ako at mas nakipagtitigan sa kanya hanggang sa nagkausap sila ni Artemis. I should've just ignored him but damn this heart was telling me to stay.

It was like everything else inside me had gone numb as soon as our gazes locked. I was paralyzed by the intense energy that lingered between us, as if my feet had been glued to the floor.

It felt like an eternity was waiting to happen but also waiting for something else to happen.

Yeah. Some random stupid fantasies I've read on books. Great Athalia. You're being a pathetically stupid at this moment.

My heart is still pounding loudly inside my chest. Kinakabahan na ako dahil baka marinig niya iyon!

Before he could even glanced back at me, I shifted my eyes on Artemis and smiled.

"Let's go, Artemis." I managed to say and just simply walked passed him despite my shaking legs and loud beating of heart.

"Seryoso? At sa corridor pa talaga ng restroom ha!" singhal ni Amaris habang may tinatagong ngisi.

"Wala ba siyang sinabi o tinanong sa'yo?" tanong ni Anastasia at sumimsim sa kapeng hawak niya.

Nasa coffee shop kami ngayon. After that encounter with Caleb, agad kaming nagtungo ni Artemis sa parking lot at pumasok ng kotse.

Hindi din nagtagal at tumawag si Amaris na kasama daw niya si Anastasia sa isang coffee shop.

I just drove as fast as I could but of course with safety since Artemis is with me.

"He asked Artemis kung siya daw anak ko." simpling saad ko at uminom ng tea.

"Seryoso?! Sabagay nagmana sa'yo ang bata. Pero hindi ba siya aware na hinihintay mo lang siya?" tanong ni Amaris na ikinangiwi ko.

"Siya hinihintay ko?! As if 'no!" hindi makapaniwalang singhal ko.

"Sus. Manhid ka beh, aminin mo 'yan. Kasi kung wala ka talagang pakealam sa kanya edi nilagpasan mo siya kaso hindi eh, hinayaan mo pa siya na kausapin si Artemis. Ganun ka marupok taranta-!"

"Amaris! May bata!" suway sa kanya ni Anastasia at tumingin sa natutulog na Artemis sa hita niya.

"Nag uusap sila ng bata, alangan naman bigla akong umalis."

Timeless Euphoria (Friend Series #3) | ✓Where stories live. Discover now