Stockholm?

34

Vi låg i sängen och klockan var väl 22:34. Jag låg i Oscars famn och var så nära på att somna som Oscar gjorde för en halv timme sedan då han ryckte. Jag vände mig om så min näsa nuddade hans.
"Oscar" viskade jag. Men han svarade inte.
*suck* jag försökte ta mig ur hans grepp för att gå på toa men hans muskulösa armar hade ett fast grepp om mig.
"Det är ingen idé" sa Oscars röst i mitt huvud. Jag lät det vara och somnade istället.

Jag vaknade av Oscars irriterande väckarklocka.
"Neej, gå inte" sa jag till honom.
"Det blir kallt utan dig" la jag till.
"Men jag måste, du kan få följa med" sa han.
"Just det ni ska till Globen i dag" sa jag.
"Japp, men hänger du med?" Sa han och jag nickade.
"Glöm inte att det regnar föresten" la han till och vi klev upp ur sängen.

Jag tog på mig min svarta jeans och vita Hollister tröja. (På bilden). Jag gick ner till hallen la ner min dator och mobil i Oscars väska. Oscar kom ner och satte på sig sina skor och jacka.
"Hallå, har du glömt att det regnar eller?" Sa jag som precis satt på mig mina Hunter stövlar och Helly Hansen jacka.
"Nej, varför undrar du?" Sa han. *men herregud*
"Ingen går väl med Vans och en vår jacka när det ösregnar?" Sa jag.
"Jag gör gumman" sa han bara för att retas.
"Haha, du vet väl också att vi går till Globen?" Frågade jag.
"Ja, men..." Sa han.
"Nej precis, nu hade du inget att säga" sa jag och skratta.

~Oscars perspektiv ~
Vi gick hand i hand mot Globen som bara ligger några kilo meter från vårt hus. *suck*
"Vad är det?" Fråga Evelyn.
"Mina skor" svarade jag.
"Sa ju det"

*Evelyn, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Men ibland kan du vara riktigt jobbig.*

*Och varför skulle vi gå? Seriöst*

"Hallå! Jorden anropar Oscar" sa Evelyn och viftade med sin lediga hand framför mitt ansikte.
"Va?" Sa jag.
"Vi är framme" sa hon och pekade framåt. På Globen.

*Tänk om vi gifter oss. Alltså fatta att gifta sig med sin älskade flickvän. När jag väl tänker efter älskar jag henne mer än allt på denna jord. Vadfan hade jag gjort om Evelyn låg på sjukhus? Gråtit i veckor.*

"Varför gråter du?" Frågade Evelyn oroligt. Jag fick inte fram ord det ända jag gjorde var att dra in henne i min famn.
"Vad har hänt?" Frågade hon ännu mer oroligt. Jag skakade bara på huvet och lutade det mot hennes bara axel.
"J-jag ä-älskar-r di-dig" snyftade jag fram.
"Jag älskar dig med Oscar" säger hon och kramade mig lite hårdare.

*Tänk om hon faktiskt hamnar på sjukhus och ligger i koma jätte länge. Jag klarar mig inte utan henne*

Jag börja gråta ännu mer.
"Oscar snälla berätta så kanske jag kan göra något åt det" sa hon och kollade mig i ögonen. Jag fick fortfarande inte fram något. Jag hade gråtit så mycket så att jag skakade. Min mobil plingade till och jag gav Evelyn en blick som betydde att hon fick läsa.
"Så här står det" sa hon.
"Var är du Oscar? Vi är vid scenen" sa hon och knappade in ett svar.
"Jag svarade att vi var backstage" sa hon och la ner min mobil och försökte trösta mig.

~Evelyns perspektiv~

Jag hade försökt trösta Oscar i en timme och nu övade alla fyra på dansen. Man såg att Oscar skulle brista ut i gråt när som helst.

"Grabbar nu kan ni ta en paus ni i en halv timme" sa daff. Oscar satte sig på scenen. Jag gick upp till honom och hörde att han snyftade.
"Men gubben, vad är det som har hänt?" Sa jag och kramade honom.

"Vad är det som har hänt Oscar? Jag vill veta. Snälla, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Så snälla säg" sa jag och han öppnade munnen för att säga något men inget hördes.

--------------

677 ord👌