Stockholm?

35

Jag och Oscar låg i sängen efter deras konsert. Oscar somnade och inte långt där efter jag.

Jag vaknade av att jag hör små snyft. Jag satte mig upp och såg Oscar att låg som en boll i hörnet av sängen.
"Oscar" viskade jag och kramar om honom. Han stänger i stort ute alla utom mig och pratar sällan.
"Var det en mardröm?" Frågade jag och han nickade.
"Men Oscar du måste sova. Du kommer snart inte orka göra någonting" sa jag och klockan slog just 04:30.

Jag vaknade ganska tidigt den morgonen och såg att Oscar låg och sov i min famn.

~Oscars perspektiv ~

Jag kände en puss på min kind och öppnade ögonen och där låg hon. Min älskade flickvän.

*tänk att hon lever Oscar tänk att hon lever*

Sedan brast det. Jag låg bara och grät. Jag sov färre och färre timmar och åt mer sällan och när jag väl åt så åt väldigt lite. Jag hade nu levt så i två dagar och alla var oroliga. Den ända som fick mig att äta, somna och prata var Evelyn.

"Hänger du med och äter lite Oscar?" Frågade hon. Jag nickade och tog på mig ett par mjukis byxor. Mamma hade lagat köttfärssås och spagetti. Jag satt mest och petade i maten.
"Innan ni går vad är det som har hänt Oscar?" Frågade mamma.
"Ja Oscar vi vill veta" sa pappa. Jag kollade mot Evelyn som gav mig en blick. Jag sprang upp med tårar i ögonen.
"Nej Oscar vänta" ropade Evelyn som kom ikapp mig.
"Jag vet att jag inte vet vad som har hänt men snälla låt mig iallafall veta vad jag kan hjälpa dig med" sa hon och kramade mig.
"D-du ka-kan inte gö-göra någ-ot" snyftade jag fram och kramade henne tillbaks.
"Ja-jag V-vet in-te om-om j-jag klar-klarar att-att åka ti-till USA" la jag till och vi kysstes länge.
"Men försök. Jag vet att det är svårt men mardrömmen kan ju inte finnas i 2 månader" sa hon.

~Evelyns perspektiv ~

Jag har aldrig sett Oscar så ledsen som nu. Det gör ont att se honom så sliten som han är. Det ont att se Oscar ledsen överhuvudtaget. Jag satt och kollade på Oscar som sov. Med ett ryck vaknade han och började gråta igen.
"Gubben du har bara sovit 4 timmar på hela dygnet. Du måste sova" sa jag och torkade bort hans tårar och placerar mina händer i hans.  Han reste sig upp och vi gick mot badrummet. Hans föräldrar är jätte oroliga och frågar massa frågor så det slutar med att han kommer upp springande och gråter så jag följer med då de oftast frågar mig då.

"Evelyn vet du varför Oscar inte pratar?" Frågade Mia (Oscars mamma).
"Inte riktigt men han mår ju inte bra och de flesta som inte mår bra pratar inte" sa jag till gick vårt rum.

Klockan var 23:56 då Oscar verkligen somnade. Jag somnade väl ungefär samtidigt som honom.

Jag vaknade av att min mage var helt blöt och Oscars snyft hördes tydligt.