Innan 00:00 || O.r

Nio

Jag vaknade och kände svullnaden i mina ögon, så som det alltid blev när jag grät.
En ångestfylld suck lämnade mina läppar när jag hörde stegen utanför dörren. Ett litet brev sköts in under dörren men jag gjorde ingen ansatts på att gå dit förens jag hört att personen utanför hade gått.
Tyst och försiktigt tassade jag över det kalla stengolvet och plockade upp det vita kuvertet i min hand.
Info + uppdrag löd texten och en ännu suck lämnade mina läppar medan jag öppnade brevet. Vilket kul liv jag hade.
Godmorgon Keela. Jag ska träffa några vänner och kommer hem sent. Här nedan har du några beställningar att ta hand om, hemma innan 00:00 som vanligt. /Felix
Jag läste snabbt igenom adresserna och log svagt när jag såg adressen jag brukade möta Omar på. Snabbt var jag uppe på ovanvåningen och gick ut för att fixa beställningarna.

Snabbt tog jag mig fram genom den täta skogen och en lättad suck lämnade mina läppar samtidigt som jag drog huvan över huvudet när skogen bredde ut sig och så småningom bildade en väg.

Beställningarna gick hyfsat fort och jag fick ihop mer pengar än vad som var planerat. Tillslut fanns det bara en beställning kvar och med ett litet leende gick jag mot Ica. Som förväntat stod Omar där, jag slängde en snabb blick runt omkring mig och konstaterade att ingen förutom Omar var här. Luvan föll från mitt huvud och Omar kollade upp på mig med ett leende.
"Hej", sa jag och kramade honom osäkert. Men osäkerheten försvann snabbt när jag kände hans trygga armar runt mig.
En aning motvilligt släppte jag Omars trygga famn och mötte istället hans bruna busiga ögon. Han skrattade svagt och jag log frågandes mot honom.
"Varför skrattar du?", han slutade skratta och synade mig länge innan han bestämde sig för att svara.
"Inget, du är bara så söt", han log stort men leendet försvann fort och han satte handen för munnen.
"Sa jag verkligen det där?", sa han med uppspärrade ögon. Jag skrattade och nickade svagt. För att bryta den pinsamma stämningen bytte jag ämne.
"Varför beställer du ens detta Omar?", jag kollade allvarligt på honom och han kollade osäkert på mig.
"Det är inte till mig", sa han kort. Jag frågade inget mer, han ville inte prata om det och jag accepterade det. Dock sköljde en våg av lättnad över mig för att det inte var till honom.
Han rotade lite i fickan och fick fram två femhundringar men jag skakade på huvudet.
"Det kostar bara en femhundring", jag tog ena lappen och lät den andra ligga kvar i hans hand. Han kollade förvånat på mig.
"Men-", jag avbröt honom. "Jag tar alltid mer pengar än vad det egentligen kostar, jag brukar slippa ett antal slag då", genast satte jag handen för munnen. Nu hade jag sagt för mycket.
Jag skymtade oron i hans blick när jag sa orden och han öppnade munnen för att säga något men jag satte handen för hans mun.
"Du säger inte detta till någon, uppfattat?!", fräste jag. Han nickade snabbt och med det sagt drog jag upp luvan och försvann snabbt. Att jag alltid skulle fucka upp det?